Det går bra för svensk ekonomi. Men det betyder tyvärr inte att det går bra för alla. Bland unga som saknar gymnasiekompetens ger inte arbetslösheten vika, trots de goda tiderna. Många får aldrig en ärlig chans att hitta ett jobb och stå på egna ben. Motsvarande fyra elever i varje gymnasieklass stängs därför ute från sin egen framtid. Det är en förlust för dem, och det är en förlust för Sverige. Kostnaden för samhället landar på sex miljarder kronor, för varje år och för varje årskull.
Vi vill ge dessa unga en ärlig chans till jobb och framtidstro. Utvecklingen på arbetsmarknaden har förändrat kraven på utbildning. Gymnasiekompetensen har blivit alltmer avgörande för möjligheten att få ett jobb. Unga utan gymnasiekompetensen saknar därför en viktig nyckel för att öppna dörren till arbetsmarknaden. Resultatet blir att motsvarande fyra elever i varje gymnasieklass, eller cirka 13.000 personer, fortfarande inte har fått jobb eller gått vidare till studier vid 25 års ålder.
I dag inleder Miljöpartiet Almedalsveckan med förslag för att öppna dörrar för unga vuxna som stängts ute. Målet är att ingen ska behöva lämna tonåren utan en fullgod gymnasieutbildning år 2025.
I varje barns uppväxt investerar vi tillsammans flera miljoner. Mer än hälften av pengarna läggs på barnets utbildning, från förskola till gymnasium. Det är en investering som grundar sig i övertygelsen att ett gott samhälle ska ge alla människor en bra start i livet och goda förutsättningar att utvecklas. Det är också en samhällsinvestering som på det hela taget är lönsam. Människor som får utbildning är med och utvecklar Sverige, de har verktygen att finna nya lösningar på framtidens utmaningar och kan bidra med nya erfarenheter i samhällsbygget. Men trots att samhället investerar så mycket i utbildning så lämnar var fjärde person tonåren utan gymnasieexamen. Så har det sett ut under senaste tio åren, över olika regeringar och utbildningsreformer. Det är ett gemensamt politiskt misslyckande och ansvar.
Miljöpartiet har gett samhällsekonomen Ingvar Nilsson i uppdrag att beräkna samhällskostnaden för att inte alla unga i dag får en ärlig chans. Nilsson har stor erfarenhet av att räkna på kostnaderna för utslagning och har initierat program för sociala investeringar i flera svenska kommuner.
Hans beräkningar visar att kostnaden för samhället landar på sex miljarder kronor, för varje år och för varje årskull. Det är delvis kostnader för dessa unga människors försörjning, men också traditionella utslagningskostnader som vård och rehabilitering och det är till sist den kostnad som uppstår för att dessa unga inte tas tillvara i samhället och på arbetsmarknaden.
Men eftersom varje individ är ett ansvar för flera olika institutioner och därmed landar på olika konton på olika myndigheter så syns aldrig den totala kostnaden någonstans som en summa. Och då kan det rulla på: För varje ny årskull, med lika många unga vuxna som står utanför jobb eller studier, tillkommer ytterligare sex miljarder i kostnader. Det är en kostnad som vi skjuter på framtiden, och som ökar för varje år vi inte lyckas ge alla unga en ärlig chans.
Enligt en undersökning från SCB hade uppemot var tredje av dem som i dag hoppar av gymnasieskolan klarat av att gå klart om de hade fått mer stöd. Ska vi nå vårt mål att ingen 2025 ska behöva lämna tonåren utan en fullgod gymnasiekompetens så måste alla få det stöd de behöver i skolan. Många lärare och föräldrar kan i dag vittna om hur elever inte får stöd, trots att det av alla i elevens närhet har bedömts som nödvändigt. Vi vill använda individuella studieplaner i gymnasieskolan för att ändra på det. Vi föreslår därför att studieplanerna ska bli styrande för varje elevs väg mot utbildningens mål.
I en studieplan ska det bli tydligt vilket ansvar skolan och eleven har gentemot varandra. Sådana studieplaner ökar förutsättningarna för eleven att ställa krav på att få stöd från sin skola, och de ökar möjligheten för ansvarig lärare att skriftligt beskriva det extra stöd som eleven behöver. Lärarförbundet har länge krävt att lärare ska få rätt att ordinera olika stödåtgärder, och det här är ett förslag som svarar upp mot det kravet.
Tröskeln för att komma tillbaka till skolan måste bli lägre för dem som i dag står utan gymnasiekompetens. Att unga vuxna får en ny chans att läsa in gymnasiet är en av de mest lönsamma samhällsinvesteringar vi kan göra. I Arbetsförmedlingens senaste översyn av arbetsmarknadsutsikterna så pekar man på just behovet av verktyg för att ge människor ”de utbildningsmässiga förutsättningar som krävs för att på allvar kunna konkurrera om jobben”.
Vi föreslår att arbetslösa unga mellan 20–24 år, som saknar fullgod gymnasieutbildning, ska ha möjlighet att under maximalt ett år få del av studiemedel utan återbetalningskrav när de läser in gymnasiet på folkhögskola eller komvux. Stödet ska riktas till dem som har det största behovet och fungera som en extra knuff över tröskeln.
För att göra studierna möjliga vill vi öka antalet platser på folkhögskola och komvux. Folkhögskolan erbjuder en studiemiljö anpassad efter den enskilde individens behov som har visat sig vara en särskilt bra studieform för många unga som, av olika skäl, behöver en ny chans att få sin gymnasiekompetens. Även komvux är i behov av satsningar, inte minst sedan regeringen gjort stora nedskärningar som minskat såväl antal platser som lärartätheten.
Med tanke på samhällskostnaden för att unga stängs ute från jobb och framtidsmöjligheter är det nedskärningar som riskerar bli dyra på sikt. I vårt förslag ingår i ett första steg 3.000 nya platser på folkhögskola och 2.000 nya komvux-platser. Det ger möjligheter till utbildning för många av dem som i dag stängs ute.
Olika individer bär på olika förutsättningar och alla människor bär på olika talanger som kommer till sin rätt i olika miljöer och sammanhang. Därför måste öppna dörrar och olika vägar vara grunden för ett utbildningssystem som ger en ärlig chans till alla.
Miljöpartiet har tagit på sig uppgiften att se till att politiken inte fastnar i kortsiktiga överväganden, utan att vi ibland höjer blicken och ser lite längre, också bortom nästa val. I juni (DN Debatt 18/6) bjöd vi in lärarfacken för samtal om hur vi tillsammans kan göra det mer attraktivt att vara och bli lärare. Att vi i dag inleder Almedalsveckan genom att sätta ett nytt mål för svensk utbildningspolitik följer samma linje – alla unga ska ha en ärlig chans till jobb och framtidstro. Sverige har inte råd att slösa bort en enda talang.
Åsa Romson
Gustav Fridolin
Språkrör Miljöpartiet de Gröna