Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Mänskliga rättigheter hotade efter 11 september”

I det amerikansak fånglägret Guantánamo överträds systematiskt de mest grundläggande regler om mänskliga rättligheter.
I det amerikansak fånglägret Guantánamo överträds systematiskt de mest grundläggande regler om mänskliga rättligheter. Foto: AP
Sorglig vändning. Det är fel att tro att man kan ”föra krig” mot terrorismen. T­ortyr och terrorism är brott som liksom andra brott måste bekämpas inom rättsordningens ramar. Men efter 11 september 2001 har frågan om mänskliga ­rättigheter tagit en sorglig vändning, skriver Hans Corell, tidigare rättschef i FN.

Den 24 september 2012 antog FN:s generalförsamling under medverkan av tillresta stats- och regeringschefer en resolution om rättsstaten på nationell och internationell nivå. I resolutionen bekräftar de sin högtidliga förpliktelse att respektera FN-stadgans ändamål och principer, internationell rätt och rättvisa, och en internationell ordning grundad på rättsstatens principer – ”oumbärliga förutsättningar för en mer fredlig, framgångsrik och rättvis värld”.

De förklarar vidare att de inser att rättsstaten gäller lika för alla stater och för internationella organisationer, inbegripet FN och dess huvudorgan, och att respekt för och främjande av rättsstatsprincipen och rättvisan bör vägleda all deras verksamhet och ge förutsägbarhet och legitimitet åt deras handlingar.

Resolutionen utgör en kraftfull bekräftelse på vad FN:s medlemmar redan är skyldiga att iaktta enligt gällande folkrätt. Men hur ligger det till i verkligheten?

I februari hörde vi president Obamas femte tal om tillståndet i nationen. För femte gången undvek han att i talet ens nämna FN. Säkert inte för att han inte skulle vilja göra det. Men man har utan tvivel avrått honom eftersom FN i dagens USA är så förtalat att ett omnämnande kan få politiska konsekvenser.

Och visst tål FN att kritiseras. Men vem bär huvudansvaret: sekretariatet eller medlemsstaterna? Svaret är givet: medlemsstaterna!

Situationen i Syrien utgör i dag det mest skrämmande exemplet på FN:s oförmåga att agera. Omsätter man den nämnda deklarationen i praktiken, inser man att säkerhetsrådet redan från början borde ha gjort en enhällig och klar markering av att det blir konsekvenser om övergreppen mot civilbefolkningen inte omedelbart upphör. Huvudansvaret för denna oförmåga vilar i detta fall på Kina och Ryssland – två stater som har långt kvar till rättsstaten och dess oumbärliga komponent demokratin.

Vid tillämpningen av FN-stadgan är det av största vikt att staterna använder samma måttstock. I andra sammanhang, till exempel i fråga om Israel och Palestina, ligger ansvaret för FN:s oförmåga på västliga demokratier, särskilt USA.

I USA pågår just nu en intensiv diskussion om användning av så kallade drönare och riktade avrättningar (targeted killings). Det är inte själva användningen av drönarna som är problemet utan hur de används. Enligt krigets lagar är det tillåtet att i strid anfalla och döda kombattanter på slagfältet eller i en stridszon. Men att i administrativ ordning fatta beslut om att en viss eller vissa misstänkta terrorister någonstans i världen ska dödas och sedan utföra gärningen med en drönare manövrerad från andra sidan jorden för tankarna till något helt annat: mord!

Och Guantánamo är ännu i bruk – det av president Bush inrättade fånglägret på Kuba där de mest grundläggande regler om mänskliga rättigheter systematiskt överträds.

Det är sorgligt att de landvinningar som gjordes på området mänskliga rättigheter efter andra världskriget i dag är allvarligt hotade. Efter angreppet på World Trade Center den ­11 september 2001 har saken nämligen tagit en annan vändning.

Den 5 februari i år publicerade Open Society Foundation rapporten ”Globalizing torture”. Rapporten är en skrämmande redogörelse för hur 54 länder, däribland Sverige, bistått amerikanska CIA med extraordinära överlämnanden och hemlig internering av misstänkta terrorister. Den gemensamma nämnaren i de 136 fall som redovisas i rapporten (det totala antalet är inte känt) är att de berörda utsatts för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling.

Bland annat hänvisas till att Sverige i maj 2005 fälldes av FN:s tortyrkommitté för att i december 2001 ha överlämnat Ahmed Agiza till CIA, som förde honom till Egypten där han utsattes för tortyr. Och i november 2006 konstaterade FN:s kommitté för mänskliga rättigheter att Sveriges medverkan när CIA vid samma tillfälle överförde Mohammed al-Zari till Egypten var ett brott mot det absoluta tortyrförbudet.

Vid sitt årsmöte i juni 2008 behandlade Inter­action council of former heads of state and government frågan om att ”återställa folkrätten”. Rådet är en oberoende internationell organisation av tidigare stats- och regeringschefer. Ordförande detta år var Sveriges förutvarande statsminister Ingvar Carlsson.

I slutkommunikén från mötet underströk de 30 deltagarna från alla världsdelar att de utmaningar mänskligheten står inför måste hanteras med multilaterala lösningar inom ett regelbaserat internationellt system. Vidare uppmanade de alla stater att anslå medel för utbildning i global etik, folkrättens grunder och betydelsen av rättsstaten på nationell och internationell nivå.

Inom Raoul Wallenberginstitutet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt i Lund och Hague Institute for the internationalisation of law i Nederländerna tog man fasta på denna uppmaning. Interparlamentariska unionen engagerade sig också.

Initiativet ledde till att det nu finns en kort­fattad handledning för att hjälpa upptagna politiker att snabbt orientera sig på området: Rule of law – A guide for politicians.

Dess fokus är på politikernas egen roll – hur de kan bidra till att rättsstaten främjas: Översättningar till arabiska, bahasa (Indonesien), farsi, japanska, kinesiska, portugisiska och spanska är på gång. Den rumänska är klar. Fler språk kommer inom en nära framtid.

En svensk översättning utkom i januari i år: ”Rättsstaten – en handledning för politiker”. Den har sänts till talmannen och till ledarna för samtliga riksdagspartier i förhoppningen att den ska läsas och studeras av politiker på alla nivåer i vårt land.

Tanken är att länken till handledningen ska spridas via internet så att enskilda politiker – men även andra, till exempel journalister – världen runt på egen hand kan skriva ut den och läsa den på ett språk som han eller hon förstår.

I själva verket borde länken sändas till varje medlem i de politiska partierna och publiceras i de medier som partier och andra organisationer använder sig av.

I sammanhanget bör framhållas att en av rättsstatens värsta fiender är korruptionen. Här finns många kopplingar – inte bara till korruptionens effekter på näringslivet utan också till skyddet för de mänskliga rättigheterna.

Betydelsen av att rättsstatens principer genomsyrar staterna i världen kan inte nog understrykas. Sverige, liksom övriga västliga demokratier, särskilt stormakterna, måste här föregå med gott exempel.

En förutsättning för att rättsstatsprincipen, som bygger på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, ska kunna förverkligas är att enskilda politiker på olika nivåer jorden runt har insikt i vad som krävs och har klart för sig sambandet mellan rättsstaten på nationell och internationell nivå. Politiker som sitter i sitt lands regering eller lagstiftande församling har ett alldeles särskilt ansvar här.

En annan viktig insikt – en självklarhet kan man tycka – är att man inte får ägna sig åt tortyr eller tro att man kan ”föra krig” mot terrorismen. Tortyr och terrorism är brott som liksom andra brott måste bekämpas inom rättsordningens ramar.

Hans Corell, ambassadör, fd rättschef i justitiedepartementet, UD och FN

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.