DN Debatt

”Mänskliga rättigheter måste väga tyngre än näringspolitik”

Pansarvärnsroboten Bill 2 köptes av Saudiarabien 2007, och enligt Dagens Industri ska ytterligare robotar ingå i en förestående följdleverans. ”Vad som räknas som följd­leverans måste vara begränsat till reservdelar”, skriver debattörerna.
Pansarvärnsroboten Bill 2 köptes av Saudiarabien 2007, och enligt Dagens Industri ska ytterligare robotar ingå i en förestående följdleverans. ”Vad som räknas som följd­leverans måste vara begränsat till reservdelar”, skriver debattörerna. Foto: TT

Ny lagstiftning. Respekt för mänskliga rättigheter måste vara en ledstjärna i alla våra utrikesrelationer även när det är obekvämt. I den nya vapenexportlagstiftningen bör definitionerna av diktatur och brott mot mänskliga rättigheter skärpas, och p­artierna måste kunna ställas till svars för sina beslut, skriver fyra folkrörelser.

Det är glädjande att vapenhandels­avtalet med Saudiarabien är uppsagt och att det finns en bred uppslutning kring ställnings­tagandet. Vi förväntar oss nu att riksdagen beslutar om regler som förhindrar export av krigsmateriel till Saudi­arabien och liknande länder. Den parlamentariska krigsmaterielexportöversynskommittén (KEX), som ska lämna förslag till ny lagstiftning om vapenexport, går nu in i förhandlingarnas slutskede. Vi ser fem utmaningar som utredningen måste hantera om förslaget ska få praktisk betydelse.

Riksdagen tog i maj 2011 beslut om att den svenska politiken för exportkontroll skulle skärpas gentemot ickedemokratiska stater. I samband med det skrev vi en debattartikel tillsammans med FP, KD, MP, S och V där vi lovade att arbeta för ”regler som i praktiken inte tillåter export av krigsmateriel till diktaturer eller länder där de mänskliga rättigheterna kränks” (DN 17 maj 2011). Sverige hade genom vapenexporten hamnat på fel sida i kampen för demokrati och frihet.

Som svenska folkrörelser vill vi att de mänskliga rättigheterna ska få en mer framträdande roll i arbetet för fred och säkerhet. De svenska riktlinjerna har på papperet varit restriktiva och avrått från export av krigsmateriel till länder som bryter mot mänskliga rättigheter. I tillämpningen har det dock funnits gott om undantag och värdet av krigsmaterielexporten har fortsatt att öka väsentligt.

Riksdagens mål om en samstämmig utrikespolitik grundad i de mänskliga rättigheterna och de fattiga människornas perspektiv har ännu inte påverkat krigsmaterielpolitiken. Avvikelsen kommer av den praxisförskjutning som under årtionden fört politiska bedömningar bort från etiska och värdemässiga hänsyn och skyldigheter, till förmån för en otydlig sammanblandning av svenska säkerhetspolitiska, försvars- och näringspolitiska skäl.

I juni 2012 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk kommitté för att utreda den framtida exportkontrollen av krigsmateriel och ramarna kring den. Utredningens främsta syfte var att ”lämna förslag till ny krigsmateriellagstiftning i syfte att skärpa exportkontrollen gentemot icke-demokratiska stater”.

Partier som representerar en majoritet av riksdagen har lovat att verka för ett regelverk som inte tillåter export av krigsmateriel till länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Inför att krigsmaterialexportutredningen kommer med sina slutförslag i april uppmanar vi riksdagens representanter att beakta följande fem utmaningar för att utredningen verkligen ska bli den skärpning som riksdagen beställt:

1. Ingen vapenexport till diktaturer. Nuvarande regelverk säger ”Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel, bör inte lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Respekt för mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att tillstånd skall beviljas.”

Trots denna formulering har tillstånd getts för export till Saudiarabien, Oman, Thailand och en lång rad andra problematiska länder när det kommer till mänskliga rättigheter. Det är grunden till varför utredningen tillsattes med uppdraget att skärpa exportkontrollen till icke-demokratier. Skarpare skrivningar krävs utan utrymme för undantag när det gäller export till diktaturer.

Den pågående KEX-utredningen rapporteras innehålla skrivelser om att ”företräde” ska ges svenska säkerhets- och försvarspolitiska intressen. Det är självklart inte förenligt med den skärpning som utlovats. Näringspolitik får inte spela in i bedömningarna, varken som företagens materielsamarbeten eller för att skapa jobb i Sverige. Krigsmaterielexporten står endast för 0,7 procent av Sveriges totala varuexport. Mänskliga rättigheter ska alltid vara vägledande och måste ges företräde. Undantag ska dokumenteras och motiveras.

2. Allvarliga brott – inte både omfattande och grova. I dag är regelverket formulerat så att krigsmateriel inte bör exporteras om ”omfattande och grova” kränkningar mot mänskliga rättigheter sker i köparlandet. Kränkningarna måste alltså vara både omfattande och grova för att köpet ska avslås i den nuvarande praxisen. Denna tröskel är alldeles för hög och det är uppenbart att bedömningskriteriet måste skärpas. Formuleringen borde vara som EU:s definition: ”allvarliga brott”.

3. Köparländerna ska bedömas – inte själva exportprodukten. En stor del av problemet med krigsmaterielexport till diktaturer och icke-demokratier handlar om att handeln legitimerar ett odemokratiskt styrelseskick och motverkar Sveriges möjligheter att verka för demokrati och allas mänskliga rättigheter. Export av radarsystem för 15 miljarder kronor till Pakistan innebär till exempel att enorma resurser låses upp till militära satsningar i stället för utbyggnad av mödrahälsovård eller satsningar på flickors utbildning.

4. Politiskt ansvarsutkrävande. Det finns stora brister i möjligheterna till politiskt ansvarsutkrävande i dagens system för exportkontroll. Det är absolut centralt att riksdagens beslut om ökad transparens reflekteras konkret i KEX förslag. Partiernas ställningstaganden i Exportkontrollrådet (EKR) i fråga om tillstånd måste bli offentliga. En större öppenhet krävs i vilka bedömningar som den svenska myndigheten som kontrollerar vapenexporten, ISP, gjort när de beviljat tillstånd. I tveksamma fall bör regeringen ta besluten och dessa måste vara offentliga.

5. Följdleveranser måste villkoras. Ändras situationen i köparlandet och därmed förutsättningarna när exporttillståndet gavs, till exempel genom en militärkupp, måste möjligheter finnas att ompröva beslutet. Vad som räknas som följdleverans måste också vara begränsat till reservdelar och strikt definierat. Annars riskerar detta att allvarligt försvaga exportkontrollen i praktiken. Att Sverige har ett militärt samarbetsavtal med en annan stat kan inte heller automatiskt leda till att krigsmateriel­export beviljas.

De ramar som sätts för krigsmaterielexporten handlar ytterst om värderingar. Vi välkomnar att mänskliga rättigheter nu fått en större betydelse i utrikespolitiken, inte bara i retoriken utan även i praktisk handling. En ny strikt krigsmateriellagstiftning är ett logiskt nästa steg. Respekt för mänskliga rättigheter måste vara en ledstjärna i alla våra utrikesrelationer även när det är obekvämt. Krigsmaterielexporten kan inte vara ett undantag från de värderingar Sverige säger sig stå för.

Fördjupning. Läs mer
  • DN:s samlade rapportering om Saudiavtalet här
  • DN:s samlade rapportering om svensk vapenexport här