Nyligen hittades tretton pärmar med utredningsmaterial som förvarats i en hemlig gömma på polishuset i Sundsvall. Det här innebär att polisen har hemlighållit stora mängder utredningsmaterial som bevisar att Thomas Quick ljög när han erkände ett stort antal mord under 90-talet. Polisens utredare har också försökt dölja materialet för de åklagare som nu granskar Quick-utredningarna, liksom för Thomas Quicks nuvarande advokat.
Genom rättsväsendets hantering av Quickärendet har de verkliga mördarna gått fria, trots att åtminstone ett mord skulle kunna lösas med dna-teknik.
I slutet av maj 2000 inleddes en rättegång i Stockholms tingsrätts säkerhetssal om mordet på två unga kvinnor i Oslo. Det ena mordoffret var den 23-åriga Gry Storvik vars nakna kropp hittades utslängd på en parkeringsplats utanför Oslo den 25 juni 1985. Sperma och blod från en okänd person påträffades i och på hennes kropp och ett par av Gry Storviks sexkunder misstänktes för mordet. Det väckte viss förvåning när den homosexuelle Thomas Quick från Falun erkände mordet. Han erkände att han haft samlag med offret, men hans dna stämde inte med den sperma som påträffats i offrets kropp. Det enda åklagaren hade att komma med i bevishänseende var Thomas Quicks erkännande och hans berättelse om mordet.
På huvudförhandlingens andra dag överlämnade åklagare Christer van der Kwast en sammanställning över Thomas Quicks 29 erkända mord till rättens ordförande. Offren var unga och gamla, pojkar och flickor, män och kvinnor. Listans budskap var att Thomas Quick är en seriemördare vars motstycke världen aldrig tidigare skådat.
Tingsrätten fick dock inte veta att åklagarens lista egentligen enbart bevisar att Thomas Quick erkänt ett stort antal mord som han inte utfört.
Första namn på listan är Thomas Blomgren som mördades i Växjö 1964. Thomas Quick var 14 år och hade vattentätt alibi då han vid mordtillfället befann sig i Falun där han konfirmerades denna helg.
I det undanhållna materialet finns tre förhör med den man som enligt Thomas Quick skulle ha varit chaufför och medhjälpare vid mordet. Thomas Quick påstod att han blivit skjutsad till Växjö 1964 i mannens bil, en Borgward Isabella som mannen köpt tre år efter mordet. Men om detta har Christer van der Kwast tigit i alla år och hävdat att ”Quick är bunden vid mordet”.
Andra namnet på listan är ”Lars” som skulle ha mördats av Quick i ”Mellansverige” 1965. Sanningen är dock att ”Lars” tillsammans med en kamrat matade änder ute på isen när isen brast och pojken drunknade. Det fanns vittnen till olyckan och familjen är helt säker på att det var en ren olyckshändelse. Quickutredarna har inte ens kontaktat ”Lars” familj.
En ”namngiven yngling” ska, enligt listan, ha mördats 1985 i Norrland.
”Vi vet vem han är”, sa Christer van der Kwast hemlighetsfullt i en TT-intervju våren 2000.
I ett undanhållet förhör framgår att det rör sig om 15-åriga Magnus Jonsson som försvann i Örnsköldsvik i början av 1985. Sanningen är dock att polisen hittat Magnus ensamma fotspår ut på isen fram till öppet vatten där han uppenbarligen fallit i och drunknat. Några år senare påträffades Magnus Jonssons kvarlevor som kunde identifieras med dna-analys.
Thomas Quick hävdade dock att Magnus följt med till Falun där hans kropp lagts i något av hans ”gömslen”. Trots att Christer van der Kwast kände till dessa omständigheter påstod han i tingsrätten att mordet på ”namngiven yngling” i Norrland var ”under utredning”.
Listan över Quicks offer omfattar ett flertal erkända mord som enligt de lokala polismyndigheterna helt saknar verklighetsunderlag. Det är tveksamt om tingsrätten dömt Quick för mordet på Gry Storvik om man vetat att flertalet av Thomas Quicks erkända mord var rena fantasifoster.
Thomas Quick säger i förhör att han kört bil från Falun till Norge vid morden på Trine Jensen 1981 och Gry Storvik 1985. I de hemlighållna förhören framgår dock att Thomas Quick inte hade tillgång till någon bil och inte heller kunde framföra en bil förrän 1987. Även denna viktiga information har undanhållits för de domstolar som dömt Thomas Quick för morden.
Det förtjänar att påpekas att samtliga 30–40 mord som Thomas Quick erkänt bygger på bortträngda minnen som ”återskapats” av Thomas Quicks psykoterapeut. Hon vittnade i rättegången om Gry Storvik och Trine Jensen att Thomas Quick begått alla sina mord på grund av de grymheter han utsattes för under sin uppväxt. I rättegången om morden på Gry och Trine sa terapeuten:
”Under uppväxten och fram till 13 års ålder förgriper sig pappan sexuellt på Thomas Quick. Pappans hänsynslöshet och grymhet är skrämmande och fasansfull. Så mycket starkare är dock skräcken för mamman.”
Terapeuten vittnar i tingsrätten om två exempel på moderns grymheter:
”När Thomas Quick är cirka fyra år och tio månader försöker modern att dränka honom i en vak.”
”När Thomas Quick är drygt fem år försöker modern att knuffa honom framför en rälsbuss.”
Terapeuten förklarar för tingsrätten att Thomas Quick hade ett motiv för morden på Trine Jensen och Gry Storvik. Kvinnomorden uppges vara ”en hämnd, ett hat riktat mot kvinnor som får representera modern”.
De undangömda förhören visar dock att terapeutens vittnesmål om Quicks motiv saknar verklighetsanknytning. Thomas Quicks sex syskon är väl fungerande medborgare som samstämmigt motsäger deras psykiskt sjuke broders bisarra berättelser om våld och övergrepp i hemmet.
Fjorton förhör med Thomas Quicks syskon har fram till nu gömts undan hos polisen i Sundsvall och har undanhållits domstolarna som dömt Thomas Quick. I stället har terapeuten oemotsagd fått vittna om föräldrarnas illdåd. Bland annat ska de med kniv ha mördat och massakrerat en nyfödd baby inför ögonen på den då femårige Thomas Quick.
Det utredningsmaterial som på detta sätt gömts undan avslöjar entydigt och övertygande att seriemördaren Thomas Quick är en konstruktion byggd på fantasierna hos en drogad psykpatient. Det systematiska fusket är så grovt att Riksåklagaren omedelbart borde besluta om att öppna förundersökningar för samtliga åtta mord som Thomas Quick är dömd för.
Mordet på Gry Storvik i Oslo preskriberas den 25 juni i år. Rättsväsendet har fyra månader på sig att skapa förutsättningar för att polisen i Norge ska kunna matcha dna från sperman i Grys kropp mot de alternativa gärningsmän som misstänks för mordet.
Än finns det tid. Men det börjar bli väldigt bråttom.
Hannes Råstam
journalist på SVT:s ”Dokument inifrån”