DN Debatt

”Med mindre salt i maten blir vi mycket friskare”

Experter på saltets hälsorisker: Flera tusen människor i Sverige dör varje år av för hög saltkonsumtion.

Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar att vi äter 5–6 gram salt om dagen. Svensken äter 2–3 gånger så mycket. Det höga saltintaget i Sverige leder till förhöjt blodtryck och som en följd av det till hjärtinfarkt, stroke och njursvikt. Om vi sänker vårt saltintag med bara 3 gram per dag, kan dödligheten i dessa sjukdomar minska med så mycket som 20–30 procent. Det här känner våra myndigheter väl till, men viljan att göra något åt det är mycket begränsad. Nyckeln till detta folkhälsoproblem har livsmedelsindustrin som genom den industriproducerade maten står för 80 procent av det salt vi äter, skriver Mattias Aurell och A Erik G Persson.

Det finns överväldigande stöd för att dagens höga saltintag med kosten leder till högt blodtryck och som en följd av det till hjärtinfarkt, stroke och njursvikt. Det höga saltintaget i Sverige är 2–3 gånger det som WHO, myndigheter och internationella vetenskapliga samfund rekommenderar och som är högst 5–6 gram dagligen.

Det är ett allvarligt förhållande som är allmänt känt och som inte betvivlas av någon. Däremot är viljan att göra något åt det myckna saltet i den svenska maten mycket begränsad. Livsmedelsverket arbetar visserligen med problemet, men deras frivilliga nyckelhålsmärkning av hälsosam mat undantar kött och fiskprodukter som är stora saltkällor i de flesta hushåll. Socialstyrelsen har överhuvudtaget inte avhörts i debatten trots frågans uppenbara sjukvårdsanknytning.

Läkarsällskap i Sverige ligger mycket lågt. De tar inte ställning för att ”saltfrågan är kontroversiell”, effekt av mindre salt kan finnas men är betraktad som ”liten” i förhållande till läkemedelseffekter och saltreduktion anses vara ”ett för stort ingrepp” i livsföringen. Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården, SBU, avfärdade i sin stora utredning ”Måttligt förhöjt blodtryck” från 2004 hela saltfrågan som en livsstilsfråga av mindre betydelse.

I raden av artiklar i ansedda vetenskapliga tidskrifter under senare år adderas nu en stort upplagd studie av Bibbins-Domingo och medarbetare i New England Journal of Medicine i höstas. Artikeln hade den talande titeln ”Förväntade effekter av minskat salt i maten på hjärt-kärlsjukom i framtiden” (vår översättning). Artikeln redogör för en analys av de stora amerikanska databaserna med fokus på salt, blodtryck och insjuknande i hjärt-kärlsjukdom och stroke. Resultatet är att ett minskat saltintag av bara 3 gram per dag har en dramatisk effekt på död i dessa sjukdomar som kan minska med upp till 20–30 procent. De undersökte också effekten av mindre sänkningar av saltintaget och fann att 1 gram per dag i ekonomiska termer kunde förväntas vara så effektivt att det betalade all blodtrycksbehandling med läkemedel i USA.

Det finns ingen anledning att anta att utfallet av minskat salt i kosten för sjuklighet och ekonomi skulle vara annorlunda i Sverige. Minskat saltintag sänker blodtrycket hos alla – inte bara de med högt blodtryck. En sänkning av intaget med 3–6 gram per dag – ner till rekommenderad nivå – kan förväntas sänka blodtrycket med upp till 10 procent. Det har alla nytta av för risken för hjärtinfarkt och stroke minskar med lägre blodtryck genom hela blodtrycksregistret. Uppemot hälften av alla med högt blodtryck i befolkningen kan förväntas normalisera sitt blodtryck och således inte behöva läkemedelsbehandling. Eftersom de allra flesta inte känner till att de har högt blodtryck och därför inte heller har någon behandling alls är detta förhållande självklart av största betydelse för folkhälsan.

Endast 20 procent av det salt vi får i oss kommer från det vi själva sätter till vid matlagning och måltider och från råvaror. Resterande 80 procent kommer från industriproducerad mat. De främsta saltkällorna i dagens kost är bröd, ost, kött och fiskprodukter, konserver och frukostflingor. Därtill kommer att lunchmat, snabbmat och färdigmat ofta är mycket saltad. Vi konsumenter har därför liten möjlighet att själva styra vårt saltintag eftersom saltinnehållet sällan anges i industrins produkter.

Vårt östra grannland Finland har varit ett föregångsland för minskat saltintag. Där utfärdade myndigheterna redan i början av 1990-talet – före EU inträdet – bestämmelser om saltinnehåll i industriproducerade livsmedel. Åtgärderna som innebar cirka 20 procents reduktion av saltet infördes med kort varsel, men några klagomål från industri eller från allmänheten över försämrad hållbarhet eller smaklösa produkter avhördes inte. Det är de två huvudsakliga argument som industrin brukar åberopa för att få behålla översaltningen av sina produkter. De argumenten kan således avfärdas.

Saltintaget i Finland har sedan bestämmelserna infördes gått ner från 14 till 8 gram per dag. Under samma tid har dödligheten i i hjärtattacker och stroke minskat med uppemot 80 procent i åldrarna under 64 år. Forskarna anser att det minskade saltintaget står för hälften av den betydande nedgången av hjärtinfarkter och 75–80 procent av nedgången av stroke. Uppmuntrade av framgången har gränserna för salt i industriproducerade livsmedel nyligen sänkts med ytterligare drygt 5 procent.

Internationellt röner saltfrågan stor uppmärksamhet. EU har nyligen utfärdat rekommendationer till medlemsländerna att aktivt gripa sig an saltfrågan men tvekar att utfärda bestämmelser av finländsk modell. Institute of Medicine vid amerikanska vetenskapsakademin har i år utfärdat en skarp uppmaning till åtgärder för minskat saltintag i USA. Storbritannien och Irland har startat program för att minska saltintaget.

Sverige är klart på efterkälken i denna viktiga folkhälsofråga. Det är nödvändigt att driva en nationell informationskampanj om salt i vår mat. En konsumentopinion är ett starkt påtryckningsmedel på industrin som översaltar sina produkter. Kraftfulla uttalanden från Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och medicinska samfund är starkt önskvärda men har hittills saknats.

Många åtgärder är viktiga men särskilt viktigt är att förmå livsmedelsindustrin att minska på saltet i vår mat. Det är livsmedelsindustrin som har nyckeln till detta centrala folkhälsoproblem. Vi finner det helt oacceptabelt att flera tusen människor i Sverige dör varje år av för hög saltkonsumtion. Vi måste reducera saltet i industrimaten – livsmedlens hållbarhet och smak blir inte sämre av det – och folkhälsan är vinnaren!

Mattias Aurell
professor emeritus, Göteborgs universitet

A Erik G Persson
professor emeritus, Uppsala universitet