Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Med patienten i centrum blir sjukvården mer jämlik”

Svensk sjukvård sker inte på lika villkor. Möjligheterna att bota svåra sjukdomar förbättras hela tiden. Men alltför ofta får socioekonomiska skillnader styra valet av behandling. Vi vill skapa förutsättningar för en mer jämlik tillgång till bra vård, ­skriver företrädare för Kommissionen för jämlik vård.

Sjukvården i Sverige är inte jämlik i dag. Därför har Kommissionen för jämlik vård valt att lyfta fram fyra områden där åtgärder snarast bör vidtas för att bidra till en mer jämlik sjukvård av god kvalitet. Möjligheterna att bota svåra sjukdomar förbättras hela tiden. Denna positiva utveckling måste användas för att skapa förutsättningar för en mer jämlik tillgång till vård. Ökad jämlikhet innebär att de som har för dålig tillgång ska få bättre, inte att de som har bra vård ska få det sämre.

1. Patientens ställning i förhållande till sjukvården måste stärkas. Det är i mötet mellan läkare och patient som valet av behandling och läkemedel sker. I dag varierar kunskapsnivån hos olika patientgrupper beroende på utbildning och socioekonomisk grupp. Dessutom saknar patienterna information om köer och kvalitet på olika kliniker i landet. Till och med de lagstadgade rättigheterna är relativt okända och relativt lite görs från landstingens sida för att höja kunskapsnivån hos patienterna.

Ett exempel är den lagliga rätten till ”second opinion”, som innebär att en patient i vissa fall har rätt till en andra medicinsk bedömning av en specialist. Enligt en nyligen genomförd opinionsundersökning från Novus Opinion, känner endast varannan svensk till patientens rätt till second opinion. Undersökningen visar också att ju kortare utbildning man har, desto mindre är sannolikheten att känna till denna rättighet. Att stärka patientens roll genom information och brukarmedverkan ger inte endast en positiv inverkan på jämlikheten. Vi är övertygade om att det även ger goda medicinska resultat, är ett bra sätt att effektivisera vården och därför borde vara prioriterat för landstingspolitiker i hela landet.

2. Sjukvårdens organisation måste stärkas. Det finns i dag en motsättning i målet om att bostadsort inte ska ha betydelse för vilken medicinsk behandling och kvalitet patienten erbjuds, samtidigt som sjukvården organiseras utifrån 21 olika huvudmän med olika ekonomiska förutsättningar och politiska prioriteringar. Vi tror i ett första steg att mer av den högspecialiserade vården bör centreras till ett fåtal enheter för ökad kvalitet och patientsäkerhet.

De regionala cancercentrum som är under uppbyggnad är ett steg i rätt riktning och kan eventuellt bli en modell även för andra specialistområden. Vi tror att det är nödvändigt att omgående utreda om fler regionala centrum ska inrättas och för vilka diagnoser.

3. Tillgången till läkemedel måste fortsätta ses som en viktig del av sjukvården. Syftet med det statliga, värdebaserade subventionssystemet är att alla, oavsett var man bor i landet, ska få läkemedel efter behov. Subventionssystemet för läkemedel fungerar dock inte då Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets beslut omprövas ute i landstingen och då utifrån helt andra kriterier än de som ligger till grund för det statliga subventionssystemet. Resultatet blir att tillgången till nya och effektiva läkemedel skiljer sig åt i olika delar av landet.

Ett decentraliserat kostnadsansvar på enhetsnivå inom landstingen innebär dessutom ytterligare en instans för prövning. Att organisera kostnadsansvaret på detta vis har visserligen visat sig effektivt ur ett strikt kostnadsperspektiv, men frågan är vilken inverkan systemet fått på förutsättningar för innovation och jämlikhet. Frågan är med andra ord hur samhällsekonomiskt effektiv nuvarande ordning är. Vi föreslår därför att konsekvenserna av denna decentralisering av kostnadsansvaret utreds.

4. Sverige måste stärka positionen som ett forskningsintensivt och innovationsvänligt land. En jämlik sjukvård kräver en bredare ansats och satsning på innovationer där idéer, forskning och utveckling blir till produkter och tjänster. Sverige ligger i dag dåligt till när det kommer till introduktion och spridning av nya läkemedel, behandlingar och medicinsk teknik. I en internationell jämförelse hamnar vi på plats 13 av 14 i upptag av nya behandlingar.

Medeltalet för kliniska prövningar under åren 2004–2008 minskade med 25 procent jämfört med medeltalet under 1995–1997. Och den negativa trenden har fortsatt. De forskande läkemedelsföretagens ansökningar till svenska Läkemedelsverket har nästan halverats från cirka 300 till cirka 160 under perioden 2004–2011. Jämlikhet kan aldrig uppnås genom att försöka hindra utvecklingen. Tvärtom behöver vi hitta sätt att främja utvecklingen av nya läkemedel, behandlingar och innovationer. Mer jämlik vård av hög kvalitet förutsätter att det finns en efterfrågan på innovativ medicinteknik inom svensk sjukvård.

Den kliniska forskningen måste ses som en konkurrensfördel. Vi får inte betrakta forskning som något som stjäl tid och resurser från den ”riktiga” vården, utan som något som bör vara en självklar del av dagens men framför allt morgondagens sjukvård. Statens roll bör stärkas i det här hänseendet. Också när det gäller den kliniska forskningen borde man förstärka patientens ställning, genom en rättighet för patienter med kroniska sjukdomar eller svåra sjukdomar att få vara aktiva och delaktiga i pågående forskning, att vänta sig att ett universitetssjukhus alltid har klinisk forskning att erbjuda som patienten kan involvera sig i.

Patienternas stora förtroende för medicinsk forskning och stora vilja att medverka i kliniska studier är en stor tillgång för svensk forskning och utveckling, jämfört med andra länder.

Det vi föreslår är att sätta mer fokus på jämlikheten i svensk sjukvård och låta patienten och dennes rättigheter stå i centrum. Det är viktigt att se sjukvården i en helhet, den existerar inte i ett vakuum och hur den är organiserad spelar en viktig roll. Likaså måste innovationer, forskning och utveckling ses som en integrerad del i en god och jämlik vård, inte en utgiftspost och ett lovligt byte att skära ned på i landstingsbudgetar och i statliga anslag.

Svenska folket prioriterar hälso- och sjukvården högt. Det är dags att flytta makten från landstingen till patienten.

Kommission för jämlik vård:
Ilija Batljan,
(ordförande), forskare och f d oppositionslandstingsråd och kommunalråd (S).
Hans Bergström, docent, journalist och fristående kolumnist.
Laura Hartman, analys- och prognoschef Försäkringskassan.
Anders Milton, läkare och tidigare regeringens psykiatrisamordnare.
Johnny Munkhammar, riksdagsledamot (M).
Annelie Nordström, ordförande Kommunal.
Emma Ölmebäck, (utredningssekreterare), utredare Kommunal.