DN Debatt

”Medelklassen får inte bara vara objekt för höjda skatter”

Efterlyser en modern socialdemokrati. Det är en ny tid och det behövs en attityd­förändring inom socialdemokratin. Partiet måste på allvar inse att upplysta, ekonomiskt fria människor kan vilja öka sina valmöjligheter samtidigt som de önskar att de som inte klarar detta ska fångas upp av ett samhälleligt skyddsnät. Orkar inte partiet hantera den frågan, är risken stor att väljarnas dom blir lika hård i nästa val som 2010, skriver Jan Nygren.

Så har det då gått ett drygt år sedan valet. Håkan Juholt och den socialdemokratiska ledningen är nu engagerad i kris- och budgetdebatt. Och det är viktigt. Men än viktigare är att formera det socialdemokratiska partiet inför valet 2014. Fokus på detta och den socialdemokratiska partikongressen 2013 är att rekommendera.

Den avgörande frågan är hur socialdemokratin åter ska kunna vinna val. Eftervalsdebatten visade, att svaret på denna fråga för många socialdemokrater blev politisk nostalgi – en dröm om det som var. Detta tyder på ett grundläggande problem, nämligen att en stor del av socialdemokratin har svårt att skörda frukterna av partiets historiska framgångar. Det räcker naturligtvis inte med återblick och mer av det som varit. Socialdemokratisk politik måste självfallet motiveras idémässigt, men med utgångspunkt från den verklighet människor i dag lever i.

Rörelsens pionjärer reagerade starkt mot klyftorna i dåtidens samhälle. Man såg också att ojämlika samhällen skapade en förfärande ofrihet och ”fattigdomslikhet” bland det stora flertalet människor. Att med hjälp av kollektiva lösningar lyfta dessa till bättre ekonomiska och sociala villkor var ett sätt att minska klyftorna, men också ett sätt att öka den enskildes möjlighet att ta ansvar för sin egen och sina efterkommandes framtid. Att lyftas ur fattigdom betydde också rätten att välja efter eget huvud och fatta egna beslut. Jämlikhet betydde rätten att vara olik andra efter egna val.

Det har alltid varit viktigt för socialdemokratin att inte släppa omtanken om dem som, trots dessa ambitioner, inte får eller fått dessa möjligheter på grund av sjukdom eller andra hinder. Men likväl, drömmen om frihet från fattigdomens ok hade mycket av det vi i dag kallar för liberala frihetsideal som drivkraft.

Med respekt för de brister vi ser i dagens samhälle har vi trots allt nått ganska långt på vägen att befria det stora flertalet från fattigdomens ok. Och ibland kan man se ett nästan sorgset drag hos vissa socialdemokrater över detta faktum, eftersom det i dag inte är lika enkelt för socialdemokratin att agera som de goda gåvornas givare. Självständiga medborgare med hyggliga inkomster vill själv bestämma inom rimliga gränser. Något som socialdemokratin borde vara utomordentligt stolt över, inte det omvända. Välfärd skapas ju inte bara genom institutioner, utan också av människors aktiva val – när de har ekonomiska och andra förutsättningar att välja. Sålunda, vad ska en socialdemokrati med självbilden av att vara just de goda gåvornas givare göra för en medelklass som nu huvudsakligen lever på det vis rörelsens pionjärer önskade?

Hur ser en socialdemokratisk politik ut för den nya tiden? Här finns bara utrymme för några tankar av väldigt olika dignitet. Det är inget programförslag, utan jag vill genom dessa exempel bara beskriva en, som jag ser det, nödvändig attitydförändring hos socialdemokratin:

• Socialdemokratin måste ägna mycket tid åt att diskutera villkoren för de välfärdskapande krafterna och globaliseringens effekter. Det är framför allt exportindustrins villkor, forsknings- och innovationsfrågorna, nyföretagandet och utbildningsfrågorna som måste lyftas fram. Valrörelsen var en enda lång frånvaro av dessa frågor. Där var (S) förvisso inte ensam syndare. Ytterst få av partiernas företrädare orkade beröra dessa viktiga frågor. Och det har inte blivit så mycket bättre under året som gått. Här finns ett fält i träda, vilket betyder stora möjligheter för ett modernt socialdemokratiskt parti.

• Om vi vill fortsätta att utveckla sjukvård, äldrevård och vårt sociala trygghetssystem kommer inga skattehöjningar i världen att räcka till. Inte med de krav som medborgarna i dag ställer på utvecklingen av dessa områden. Det är inte ett effektivitets- eller upphandlingsproblem. Det är ett långsiktigt finansieringsproblem, med demografiska utgångspunkter – de som arbetar blir färre och de äldre blir fler. Detta förhållande kräver mer kapital och resurser än vad skattebasen på sikt kommer att orka med.

Socialdemokratin måste sålunda fortsätta säga ja till konkurrensutsättning och utförsäljning av viss offentlig serviceproduktion. Privat kapital måste fortsatt in i delar av den offentliga servicen, om den inte långsamt ska förtvina. Vem som driver verksamheterna är i stort sett ointressant, förutsatt att kvalitetskraven är höga och att vi har ett socialt trygghets- och försäkringssystem som står på medborgarnas sida. Det är hur ett sådant system ska utformas som socialdemokraterna måste ägna tid och kraft åt. Om inte, rullar sannolikt privatiseringen vidare med andra värderingar som grund än de (S) står för.

• Socialförsäkringssystemen måste reformeras. Socialdemokraterna måste fortsätta att kritisera de orimligheter som alliansregeringen infört i sjukförsäkringssystemet. A-kassan måste få bli den omställningsförsäkring som den var avsedd att vara och också var i dess begynnelse. Las måste ses över, inte för att minska tryggheten, utan för att öka den. Arbetsmarknaden ser inte ut som den gjorde när lagen om anställningsskydd tillkom. I dag är exempelvis projektanställning en vanlig anställningsform som inte omfattas av Las-reglerna. Regelverket ska bidra till att fortsatt underlätta rörligheten på arbetsmarknaden och samtidigt garantera ökad trygghet för den enskilde i förhållande till i dag om man blir av med sitt arbete. Det danska systemet är värt att inspireras av.

• En annan, kanske mer symbolisk fråga, är rut-avdraget. Något som socialdemokratin rimligen borde sagt ja till för länge sedan. Ett skäl är att det minskar svartjobben och skapar nya arbetstillfällen. Men det är inte tillräckligt som avgörande motiv, även om det är en viktig bonuseffekt. Nej, rut-avdraget är bra därför att det ökar möjligheten till karriär för många kvinnor som annars skulle blivit låsta i hemmet. Många socialdemokrater har obegripligt nog lättare att acceptera förmånsbilar, fria mobiltelefoner och rot-avdrag som riktar sig till typiskt manliga beteenden, än ett avdrag som stöttar kvinnors möjlighet till karriär. Märkligt.

I dag tar människor ställning till framtidsfrågor utifrån en verklighet som socialdemokratin i väldigt hög grad varit med att skapa. Socialdemokratin måste nu på allvar inse att upplysta, ekonomiskt fria människor kan vilja öka sina valmöjligheter och samtidigt önska att de som inte klarar detta ska fångas upp av ett väl fungerande samhälleligt skyddsnät och att båda dessa ambitioner väl ryms i en modern socialdemokrati. Orkar partiet hantera den frågan, då finns det en framtid. Om inte, är risken stor att väljarnas dom blir lika hård nästa val som 2010.

Håkan Juholt har en unik chans att, utan formella kopplingar till Vänsterpartiet eller Miljöpartiet, eller något annat parti för den delen, i bred debatt forma framtidens socialdemokratiska politik inför partikongressen 2013 och valet ett år senare. En förutsättning är dock att man inte betraktar den unga familjen med två barn på dagis och heltidsarbetande föräldrar med normala inkomster – ibland beskriven som medelklass – endast som ett tilltänkt objekt för höjda skatter.

Jan Nygren,

tidigare statsråd (S)

Jan Nygren

Jan Nygren, född 1950, var tidigare socialdemokratisk politiker. Han har varit SSU-ordförande (1978–1984), statssekreterare i Civildepartementet (1987–1988) och i Försvarsdepartementet (1988–1991), samordningsminister (1994–1996) samt även minister ansvarig för vapenexportfrågor (1995–1996).

1997 blev Nygren vd för Riksbyggen och började 2000 som senior advisor på Saab AB, där han sedermera blev vice vd.

1996 fanns ett brett stöd bland socialdemokrater för att han skulle bli partiordförande efter Ingvar Carlsson Han valde att inte kandidera och i stället utsågs Göran Persson.

Jan Nygren ägnar sig i dag åt informationsverksamhet och opinionsbildning på konsultbasis.