Terroristdåden i Norge har givit upphov till en intensiv pressetisk debatt, såväl i traditionella medier som på nätet. En av de mest diskuterade frågorna är om medierna blir medaktörer till Anders Behring Breivik genom att redovisa hans åsikter, publicera hans tillrättalagda bilder på sig själv, eller visa utdrag ur hans så kallade manifest.

Mediernas uppgift är att rapportera och försöka förklara det som inträffat. För att lösa den uppgiften räcker det inte med att berätta om det som faktiskt inträffat, om själva tragedin. Medierna måste också ta sig an uppgiften att beskriva gärningsmannen, hans person, tankevärld och bevekelsegrunder. Utan en sådan beskrivning skulle dådet gå till historien som en obegriplig handling av en dåre. I själva verket vet vi ju redan att gärningsmannens förvridna världsbild har en egen inre logik, där islam står för allt ont och att det enda som kan rädda oss är våld.

Det har allmänheten rätt att få veta.

Unikt vid detta terrordåd är emellertid att det i efterhand står klart att bombdådet och morden inte var slutet, målet för Anders Behring Breivik. Han hoppades att detta skulle bli startpunkten på ett krig mot islam, där han själv skulle ha rollen som inspiratör och tidig martyr. Därav hans skrift och de tillrättalagda bilderna. Denna omständighet väcker frågan om medierna blir medaktörer genom att publicera till exempel bilderna.

Min uppfattning är att det var försvarligt att publicera bilderna på honom i ett inledande skede när behovet av information var omättligt. Men nu? Låt oss föreställa oss en redaktör som i dag överväger att publicera en av hans tillrättalagda bilder. Han kan givetvis avstå med motiveringen att det är precis vad terroristen vill. Det är emellertid ett mycket tveksamt motiv. Därmed har han eller hon abdikerat från rollen som journalist och publicist och låter terroristens önskemål styra publiceringen.

Istället bör redaktören ställa sig följande fråga: ”Bidrar en publicering till att fördjupa bilden och öka förståelsen av tragedin; har den alltså allmänintresse?” Troligen är svaret nej. Bilderna är redan publicerade över hela världen. Att visa dem igen tillför mycket lite. Därmed blir de medier som om och om igen visar bilderna, som terroristen tagit på sig själv, hantlangare i hans medieplan.

Naturligtvis kan det uppstå situationer där det är rimligt att publicera hans egna bilder, till exempel till artiklar som behandlar hans personlighet och självbild. Utöver sådana situationer bör medierna omedelbart, enligt min mening, avstå från att publicera terroristens förskönande bilder på sig själv.

Ola Sigvardsson
Allmänhetens pressombudsman, PO