Den senaste tiden har barns medverkan i så kallade realityprogram diskuterats flitigt. I dessa program som nu även sänds i public service-kanaler framträder barn och berättar om sin sorg och smärta inför hela svenska folket.

Ansvariga utgivare försvarar ofta programmen med att det finns ett stort allmänintresse. Enligt vår mening bryter medieföretagen mot de krav barnkonventionen ställer när de låter allmänintresset gå före principen om barnets bästa. Den snabba medieutvecklingen visar tydligt att de nuvarande etiska reglerna för medierna är otidsenliga och måste ses över. Det behövs ett regelverk som ger ett tydligare skydd för barn.

Ingen kurator på en skola skulle drömma om att låta ett barn som berättat om svåra problem i hemmet få stå på scenen på nästa föräldramöte tillsammans med sina föräldrar för att alla andra föräldrar ska kunna lära sig av det kuratorn har att förmedla till barnet och barnets föräldrar. Ett sådant handlande skulle ses som djupt oetiskt. Den enda skillnaden när samma sak sker i tv är att publiken är ofantligt mycket större än i en skolaula.

Att exponera barn i kris är oförsvarligt och skadligt. Barnet kan uppleva skamkänslor i efterhand, det kan bli retat av skolkamrater, känna ängslan över vad det har sagt och kan bli utstött. Vi vet att andra föräldrar kan känna tvekan inför att deras barn leker hos en kompis vars föräldrar har problem. De problem som kan uppstå både i nuet och flera år framåt i tiden gör det omöjligt för ett barn att överblicka vilka konsekvenser en mediemedverkan kan få. Därför ska de heller inte utsättas för att fatta ett sådant beslut.

Det är viktigt att förstå att barnet är starkt beroende av sina föräldrar även i en familj med problem. Risken är stor att barnet försöker vara föräldrarna till lags även om föräldrarna önskar medverka i ett tv-program.

Det är en god idé att förmedla kunskap om vad föräldrarollen innebär och i detta sammanhang är det viktigt att lyssna på barn. Men detta kan ske utan att arbetsmetoder används som medför risker för enskilda barn. I stället för att låta ett barn i en svår situation framträda kan barnets problem åskådliggöras med hjälp av skådespelare. SVT har gjort just detta med stor framgång i de ”brevfilmer” som visades i programmet ”Bullen” för ett antal år sedan. Barnets integritet skyddades men allmänheten fick ta del av svåra problem och hur de skulle kunna lösas.

Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, artikel 16, får inget barn utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

Vi kräver att de etiska reglerna för medierna ger ett starkare skydd för barn. Barn finns över huvud taget inte omnämnda i de etiska reglerna för press, tv och radio. Reglerna har på det stora hela inte uppdaterats sedan 1970-talet. Inte heller i Granskningsnämnden för radio och tv finns möjlighet att granska ett program ur ett barnrättsperspektiv. För att ett ärende ska kunna behandlas krävs nämligen ett medgivande av föräldrarna. Något som ofta är osannolikt då det är just föräldrarna som samtyckt till att deras barn medverkar i programmen.

I Norge åtnjuter barn ett starkare skydd när det gäller hur de framställs i medier. I Norges etiska normer för pressen (tryckt press, radio, tv och nätpublikationer) som antagits av Norsk presseforbund, står bland annat att det är god pressetik att ta hänsyn till vilka konsekvenser ett omnämnande i medierna kan få för barnet – även när barnets målsman har gett sitt samtycke till exponering.

De svenska etiska reglerna för press, tv och radio är gammalmodiga och otillräckliga och inte förenliga med hur dagens verklighetsbaserade tv-program, så kallad reality-tv, är utformade. Medierna är snabbrörliga och under ständig utveckling. De etiska reglerna måste hänga med i den utvecklingen. Att en majoritet av Sveriges ledande publicister enligt en färsk undersökning vill se över och stärka mandatet för Allmänhetens pressombudsman (DN Debatt 3/11) är mot den bakgrunden mycket välkommet.

Vi är beredda att delta i en konstruktiv diskussion med bland annat Svenska journalistförbundet om de, vilket vi hoppas, är beredda att följa sina norska kollegers exempel och uppdatera de etiska reglerna så att de ger ett tydligare skydd för barn.

Det är på tiden att det etiska regelverket för hur barn framställs i svenska medier stärks!

Fredrik Malmberg
barnombudsman

Margareta Blennow
ordförande Svenska barnläkarföreningen

Cecilia Modig
socionom och fd chef för Rädda Barnens centrum för barn i kris

Börje Svensson
psykoterapeut