Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Medlingsinstitutets ansvar att lönegapet inte minskar”

Jämställdhet prioriteras ned. Gapet mellan kvinnors och mäns löner består, trots att kvinnor i dag är högre utbildade än män. Medlingsinstitutet blundar för ett av sina uppdrag, att verka för lika lön. När ansvaret för det lämnas helt åt parterna bevaras orättvisa strukturer, skriver företrädare för Kommunal.

Trots många års arbete för jämställdhet har Sverige långt ifrån jämställda löner. Gapet mellan mäns och kvinnors löner är cirka 15 procent, vilket inte är bättre än övriga EU-länder. Den enskilt viktigaste förklaringen är att lönenivåerna i kvinnodominerade branscher är lägre än i mansdominerade branscher. Jämför vi vad en kvinna som arbetar som undersköterska inom äldreomsorgen tjänar med en man som arbetar inom industrin är löneskillnaden cirka 3.500 kronor i månaden.

Om vi anser att det är rimligt att kvinnor ska ha lika hög lön som män fattas det sammantaget omkring 70 miljarder i kvinnors lönekuvert varje år. Den som tror att rättvisa villkor kommer av sig själva kan inte ha sett hur tydlig diskrimineringen är i samhället. Vi från Kommunal är övertygade om att det gör skillnad vad en myndighet som Medlingsinstitutet väljer att säga och agera utifrån. Vi som Sveriges största kvinnodominerade fackförbund med över 500.000 medlemmar bidrar gärna i ett konstruktivt arbete för att skapa förutsättningar för Medlingsinstitutet att bli den moderna och starka myndighet som den bör vara.

Utvecklingen mot jämställda löner har stagnerat trots att kvinnor numera till och med har högre utbildningsnivå än män. Det beror främst på en värdediskriminering, som inte tas om hand av befintlig diskrimineringslagstiftning. Den förväntas tas om hand av parterna via förhandlingssystemet. Konjunkturinstitutet konstaterar i sin lönebildningsrapport för 2013 att den könsuppdelade arbetsmarknaden, det vill säga att män och kvinnor är ojämnt fördelade mellan yrken och sektorer, är en viktig förklaring till den uppmätta löneskillnaden. Ändå väljer arbetsmarknadens parter och staten via Medlingsinstitutet att blunda för detta. Att göra relativlöneförändringar överlämnas med varm hand till parterna själva att göra upp om. Problemet är bara att det då blir nästan omöjligt att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor, eftersom motkrafterna ägnar mycket tid och energi åt att hålla emot, inte vilja förändra eller helt enkelt vara slentrianmässigt könslönekonservativa. Ingen kan på allvar påstå annat än att den strikta lönetolkningen av lönenormen av i dag bevarar eller faktiskt förstärker orättvisa lönestrukturer.

Medlingsinstitutets uppdrag är att bidra till en väl fungerande lönebildning, där den konkurrensutsatta industrin sätter märket för löneökningstakten. Men myndigheten ska också verka för jämställda löner. Det är uppenbart att båda dessa mål i praktiken kommit att stå i motsats till varandra. Kommunal menar att begreppet ”väl fungerande lönebildning” per definition omfattar systematisk utjämning av strukturella löneskillnader mellan kvinno- och mansdominerade yrken. Det skulle knappast innebära en mer omfattande statlig påverkan av lönebildningen än nuvarande tolkning av begreppet, där industrinormens procenttal som tak för alla avtal bevarar strukturella löneskillnader.

Myndigheten slår numera till och med fast att de inte medverkar till några avtal som överstiger den löneökning i procent som industriavtalet ger. Självklart är det viktigt att ta hänsyn till det löneutrymme som förhandlas fram i den konkurrensutsatta industrin. Medlingsinstitutet har dock valt att steg för steg snäva in sitt uppdrag om att följa industrins normering till en nivå där ”märket” i de senaste avtalsrörelserna blivit uttryckt i procent som alla avtal ska följa till punkt och pricka.

Medlingsinstitutet bidrar därmed och skickar en tydlig signal till arbetsmarknadens parter att jämställdhet inte är en viktig och prioriterad fråga från statens sida. Det har medfört att arbetsgivaren inte ens behöver förhandla om de jämställdhetssatsningar som bland annat Kommunal försöker få upp på dagordningen. De kan lugnt sitta på läktaren och låta staten sköta argumentationen via sina medlare. När dessutom endast 9 av 35 medlare från Medlingsinstitutet sedan 2007 varit kvinnor så skickar det också en tydlig signal om hur lågt värderad frågan är hos myndigheten. Medlingsinstitutets tolkning av uppdraget innebär i praktiken att det inte är någon idé för fackförbunden att prioritera strukturell utjämning av löneskillnader mellan mans- och kvinnodominerade yrken. Det är en utveckling som vi inte kommer att acceptera framtiden.

Novus Opinion har på uppdrag av Kommunal gjort en undersökning som visar att 85 procent av svenska folket tycker att kvinnodominerade branscher ska ges lika stort lönelyft i kronor som mansdominerade branscher. Det är uppenbart att vi inte går i takt med dem som vi förväntas representera.

Kommunal kräver att:

• Regeringen ska se över Medlingsinstitutets uppdrag så att industrins norm för lönebildning blir förenlig med aktiva insatser för att bryta den strukturella lönediskrimineringen mot kvinnodominerade yrken

• Medlingsinstitutet aktivt ska arbeta med att informera arbetsmarknadens parter om värdediskriminering samt ta hänsyn till den i medlingssituationer

• Jämställdhetsminister Maria Arnholm gör verklighet av sina löften till Kommunal från Almedalen 2013 om jämställda löner och viljan att ta ett initiativ med Sveriges kommuner och landsting för bättre löner bland Kommunals yrkesgrupper

I Sverige 2013 vill vi som fackförening se ett Medlingsinstitut som kavlar upp ärmarna och tar på sig ett ansvar för hela arbetsmarknadens löneutveckling, även kvinnornas. Då är jämställdhetsperspektivet och den tydliga diskriminering av kvinnor som pågått alltför länge ett uppdrag som måste finnas med i regeringens instruktion till myndigheten. Vi vill understryka att det är arbetsmarknadens parter som även framgent ska förhandla utan statens inblandning, men vi kräver en översyn av instruktionen till myndigheten, som bara regeringen har makten att förändra. Om de strukturella löneskillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade yrken ska kunna åtgärdas måste lönerna i de kvinnodominerade branscherna tillåtas öka i en snabbare takt än i de mansdominerade.

Medlingsinstitutet

Statlig myndighet med tre uppgifter
• Verka för en väl fungerande lönebildning. Löneökningstakten i industrin ska vara norm för övriga arbetsmarknaden. Till det som utmärker väl fungerande lönebildning hör, enligt Medlingsinstitutet (MI), att den åstadkommer jämställda löner.
• Medla i arbetstvister. MI kan i vissa fall tillsätta medlare även om parterna inte vill. MI har inga egna medlare. De utses för varje tvist.
• Ansvara för den officiella lönestatistiken.
Källor: MI, NE

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.