The Pirate Bay är ett tydligt exempel på hur den traditionella rättsapparaten kommer till korta i ärenden som rör internet. Det går alltid att flytta servrarna till ett annat land eller ändra någon detalj i själva tekniken. På så sätt har en verksamhet som av domstol förklarats olaglig kunnat fortsätta i oförminskad omfattning.

I praktiken innebär det att det är andra lagar som gäller på internet än i samhället i övrigt och det gäller givetvis inte enbart piratdistribution av film, musik, ljudböcker med mera. Det senaste året har det kommit många exempel på andra samhällsproblem som förstärks på nätet, till exempel integritetskränkningar, ekonomisk brottslighet, olaglig droghandel, trafficking och mycket annat. Gemensamt för dessa är att den reguljära rättsapparaten har mycket begränsade möjligheter att agera på ett effektivt sätt.

I stället måste frågan ställas hur vi kan få en fungerande rättsordning på internet. Åtminstone en del av det svaret är att de aktörer som hanterar själva infrastrukturen måste bidra – inte minst gäller det internetleverantörerna.

Netopia publicerade i förra veckan en rapport som studerar ansvar för mellanhänder inom olika rättsområden, såsom marknadsföringslagen, lagen om elektroniska anslagstavlor och penningtvättslagen. I rapporten, som är författad av doktoranden i civilrätt Johan Axhamn, konstateras att det inte alls är främmande för svensk rättsordning att mellanhänder har ett i lag tydligt reglerat ”ansvar” för sin verksamhet. Syftat med en sådan reglering är pragmatiskt: mellanhanden ska agera så att olagligheterna upphör eller beivras.

På samma sätt kan internetleverantörer agera för att spärra tillgång till olagligt material – med liknande tekniska medel som redan används för att skydda mot till exempel datavirus – utan att det innebär övervakning. Axhamn talar om ”uppsiktsansvar”, det vill säga att mellanhanden ska agera när den får kännedom om att något olagligt sker. Vad som är olagligt ska givetvis definieras av lagstiftare, myndighet, domstol eller motsvarande – teleoperatören ska inte agera polis! Det innebär att internetleverantören inte ska utöva förhandsgranskning eller ha någon allmän övervakningsskyldighet.

I rapporten konstateras att en bestämmelse om uppsiktsansvar inte kan införas i svensk rätt utan en ändring i EU:s så kallade e-handelsdirektiv. Direktivets regler ger i dagsläget internetleverantörerna mycket långtgående frihet frän ansvar – även i situationer där de har kännedom om att de förmedlar lagöverträdelser! Här krävs rimligtvis en ändring av reglerna.

I en perfekt värld hade den fällande domen mot The Pirate Bay per automatik inneburit att sajten spärras av internetleverantörerna. För mycket av diskussionen om olagligt material på Internet har handlat om åtgärder mot enskilda personer. Det är hög tid att införa ett systemperspektiv och se över mellanhändernas ansvar. Det är vägen framåt för ett bättre Internet.

Per Strömbäck
redaktör Netopia