När jag tillträdde som försvarsminister fanns en stor och välmotiverad efterfrågan på en ny försvarspolitisk inriktning.

Försvarspolitiken hörde inte till de områden Allians för Sverige hade förhandlat före valet, eller reformerat under de första 100 dagarna i regeringsställning. Det fanns då en betydande osäkerhet kring de ekonomiska ramarna. Försvarsmakten rapporterade därtill ett underskott på 1,5 miljard kronor på förbandsanslaget under 2008.

På lite drygt ett år har en helt ny försvarspolitik utvecklats. Försvaret står inför den största förnyelsen på decennier. Ett antal besked har redan lämnats:

*Försvaret planerar med oförändrade anslag. Det blev inga miljardnedskärningar, som diskuterades innan jag tillträdde. Pengar som frigörs på materiel används för att stärka förbandsverksamheten.

*Underskottet på förbandsanslaget har hanterats bland annat genom ett nära samarbete mellan Försvarsdepartementet och Försvarsmakten. Försvarsmakten har nu ett anslagssparande istället för underskott.

*Det blir inga förbandsnedläggningar denna mandatperiod.

En rad reformer har redan genomförts. Ett nytt civilt krishanteringssystem har införts, Sverige har gått med i SAC-samarbetet för strategisk flygtransport, ett tvåbefälssystem införs, och det nordiska försvarssamarbetet har fördjupats.

Två sjupartieniga rapporter från Försvarsberedningen och en enig delrapport från Pliktutredningen har tillsammans med Försvarsmaktens svar på regeringens planeringsanvisningar lagt grunden för det nya försvaret.

Efter det ryska femdagarskriget i Georgien uppdaterade och fördjupade regeringen den säkerhetspolitiska analysen, på underlag av bl.a. MUST och FRA. Därefter beslutades planeringsanvisningar för försvarsmakten.

Slutsatsen är tydlig. Dagens situation, där endast en tredjedel av den nationella insatsorganisationen – 2008 motsvarande 11.400 man - är tillgänglig för insats inom ett år möter inte tidens krav. Övriga två tredjedelar av den nationella insatsorganisationen är användbar först inom 1 till 3 år och då först efter att förbanden fått ny materiel, utbildning och övning. Då har konflikter kommit och gått.

Vi skapar nu ett försvar som är mycket väl anpassat till hotbildsutvecklingen, men som också utformas helt i linje med utvecklingen i Nato och internationellt. Där finns en starkt ökad betoning av användbarhet och tillgänglighet och att försvaret organiseras i mindre, men mer flexibla och rörliga enheter.

Sverige kommer att få en av Europas modernast organiserade försvarsmakter, byggd för att kunna samverka med andra och med utgångspunkt i att säkerhet byggs gemensamt med våra grannar.

Användning av det svenska försvaret har tills nu krävt lång förvarningstid. Hade en konflikt kommit snabbt hade Sverige stått dåligt förberett. Nu får vi omedelbart gripbara och användbara förband.

Invasionshotet från en tidigare supermakt är sedan länge borta och ett enskilt väpnat angrepp riktat direkt mot Sverige är osannolikt under överskådlig tid. Det betyder dock inte att vi kan utesluta risken för militära intressekonflikter och incidenter i vårt närområde.

Vi värnar inte Sverige bara vid gräns. Tvärtom skall kriser, konflikter och krig hindras från att nå landets gränser. En insats internationellt kan ske i Östersjöområdet, i Barentsregionen lika gärna som i Tchad, om behov uppkommer. Det nya försvaret kommer att ha betydande förmåga för att värna Sverige med insatser i landet, i närområdet och utanför närområdet.

Sverige har stark intresse- och värdegemenskap med EU och de nordiska länderna. Ett uttryck för detta är den solidaritetsförklaring som Försvarsberedningen utformat med stöd av solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget. Sverige kommer inte att stå passivt om ett grannland hotas. Vi utgår från att andra inte står passiva om Sverige hotas. Det går inte att se militära hot som endast drabbar ett land i närområdet. Vi skall förbereda oss för att både kunna ge och ta emot militärt stöd. Detta ställer nya krav på försvarets utformning och planering.

Svensk försvarspolitik har ett tydligt Östersjöperspektiv. Sverige har ett nästan dubbelt så stort flygvapen som grannländerna och ett ubåtsvapen i världsklass. Finland har ett tydligt landgränsperspektiv. Norge har ett nordområdesperspektiv och Danmark ett tydligt fokus på internationella insatser. Finland prioriterar därför arméns numerär, men saknar liksom Danmark ubåtar. Norge prioriterar en flotta för ishavet och tyngre attackflyg. Att de nordiska länderna prioriterar olika är naturligt, bl.a. beroende på geografiskt läge. Lika naturligt är ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete för att nå högre effekt och kvalitet, och samtidigt få mer effekt för de samlade försvarsanslagen.

Fokus för det nya försvaret är reformeringen av armén. Försvaret kommer ha snabbt användbara och lättrörliga bataljonsstridsgrupper för insats i Sverige, i närområdet eller utanför närområdet. Den gamla uppdelningen mellan en nationell insatsorganisation och en särskild anställd utlandsstyrka avskaffas.

Alla förband skall kunna användas för försvarets alla uppgifter. Det ger en högre kvalitet – vi får erfarna förband - som gjort insats - i den svenska insatsorganisationen. Det ger också en högre ekonomisk effektivitet, då vi inte längre bygger särskilda förband när försvaret ska användas internationellt.

* För att nå ökad användbarhet och tillgänglighet krävs rekrytering på frivillig grund, men också övergång till stående och kontrakterade förband. Officersyrket förändras med fler specialistofficerare som utbildar och leder trupp och färre i staber och ledningsfunktioner.

* Hela insatsorganisationen om ca 50 000 personer ska kunna användas inom en vecka efter beslut om höjd beredskap. Idag är bara ungefär en tredjedel av den nationella insatsorganisationen kravställd för insats inom ett år.

* 28 000 personer kommer enligt ÖB finnas i stående och kontraktsförband. 22 000 finns i Hemvärnet, inklusive de nationella skyddsstyrkorna.

* Vi går från tre tillgängliga manöverbataljoner idag, till åtta imorgon. Det innebär mer än dubbelt så hög tillgänglighet som idag.

* 1 700 personer kommer att kunna hållas kontinuerligt insatta i insatser internationellt. Det är dubbelt mot idag.

* Antalet Gripenplan blir 100 stycken, av C/D-modell. Antalet nya helikoptrar ökar successivt. Stridsvagn 122 bibehålls och tillgången till splitterskyddade fordon ökar. Artilleriet och luftvärnet förblir av dagens storlek. Det blir sju korvetter, varav fem av Visbyklass, antalet ubåtar i insatsorganisationen bibehålls.

* Utanför insatsorganisationen kommer en förbandsreserv om fyra mekaniserade bataljoner att finnas.

Vi får ett försvar som faktiskt går att använda här och nu för att värna Sverige och svenska intressen i landet, i närområdet och utanför närområdet. Genom dagens proposition kommer landets försvarsförmåga att höjas betydligt.

STEN TOLGFORS
Försvarsminister