Under de senaste fyra åren har Stockholms stad återkallat tillstånden för nio fristående förskolor och fyra fritidshem. Det handlar om allt från bristande barnsäkerhet till ekonomiska oegentligheter. Handläggningstiden i dessa ärenden ligger mellan 17 och 29 månader. Detta är inte rimligt. Många barn måste gå kvar i grovt undermåliga verksamheter under processens gång och skattebetalarna tvingas – genom fortsatta utbetalningar av förskolepengen – att pumpa in miljontals kronor i de underkända skolorna. Nu måste justitieminister Beatrice Ask se till att landets förvaltningsdomstolar ger dessa ärenden förtur, skriver Lotta Edholm.

 
I januari 2008 häktades ägaren till Bismilahi Förskola AB, misstänkt för att tagit ut 18,5 miljoner kronor i svarta löner under tre års tid. Ägaren dömdes senare i tingsrätt och hovrätt till fängelse i tre år och sex månader, samt näringsförbud i åtta år.

Den 13 mars 2008 återkallade Stockholms utbildningsnämnd tillståndet för Bismilahi förskola AB att bedriva verksamhet i sammanlagt sju förskolor. Beslutet överklagades och huvudmannen ansökte om inhibition för att få förskole­peng utbetald från Stockholms stad i avvaktan på slutlig dom. Kammarrätten beviljade inhibition och slog därmed fast att kommunen måste fortsätta betala ut förskolepeng till företaget, vars ägare alltså strax därefter dömdes till flera års fängelse och näringsförbud. Utbetalningarna pågick fram till den 15 september 2009 då ärendet slutgiltigt avgjordes i kammarrätten.

De sju förskolorna som drevs av Bismilahi Förskolor AB är det mest kända och uppseendeväckande exemplet på hur en utdragen rättsprocess i förvaltningsdomstolarna kostat Stockholms skattebetalare miljontals kronor. Det är tyvärr långt ifrån det enda. Under de senaste fyra åren har Stockholms utbildningsnämnd fattat beslut om att återkalla tillstånden för nio fristående förskolor och fyra fritidshem. Orsakerna har varierat från bristande barnsäkerhet till undermålig pedagogik och ekonomiska oegentligheter. I tolv av de 13 fallen har nämndens beslut överklagats till förvaltningsdomstolen.

Hittills har nio av dessa ärenden avgjorts i domstol eller avslutats genom att huvudmannen själv beslutat sälja eller upphöra med verksamheten. Inte i något enda fall har domslutet gått emot Stockholms stads beslut att återkalla tillståndet. För de ärenden som slutgiltigt avgjorts i domstol har handläggningstiden varit mellan 17 och 29 månader.

För närvarande pågår processer om tre förskolor och fritidshem i förvaltningsdomstolarna. De verksamheter som under tiden fortsätter har fått mycket skarp kritik av Stockholms stads tillsynsinspektörer, som bland annat noterat följande:

På två förskolor i Gamla Stan konstaterar inspektörerna att barnsäkerheten har allvarliga brister. Vid två olika tillfällen har barn glömts kvar i en park. Ett barn har blivit slaget av en praktikant. Barnsäkerhetsrond genomförs inte och barnsäkerhetsrutiner saknas. Personalsituationen bedöms instabil och man anser inte att förskolan ger barnen den omsorg och pedagogik som skollagen förutsätter.

På en förskola i Stockholmsförorten Älvsjö saknas planering och uppföljning, liksom barnsäkerhetsrutiner. Personalen saknar pedagogisk utbildning. Verksamhet genomförs inte i enlighet med förskolans läroplan utan har en stark prägel av omvårdnad.

Förvaltningsdomstolarnas saktfärdiga hantering av tillståndsärendena får flera allvarliga följder. För det första innebär det att många barn går kvar i verksamheter som bedömts som grovt undermåliga. För det andra innebär det stora kostnader för skattebetalarna eftersom kommunen många gånger tvingas betala ut förskolepeng tills dess att ärendet avgjorts i högsta instans. Stockholms utbildningsförvaltning uppskattar den totala kostanden för detta till omkring 50 miljoner kronor de senaste fyra åren.

För det tredje medför det enorm osäkerhet för förskolornas huvudmän. Att en näringsidkare tvingas vänta flera år på ett slutgiltigt rättsavgörande är ytterst allvarligt. Skulle kommunens beslut vara felaktigt är det givetvis oerhört angeläget att det snabbt kan korrigeras i förvaltningsrätten.

Europadomstolen har i flera avgöranden angett som tumregel att handläggningstiden inte bör överstiga ett år per instans. Denna tidsgräns har överskridits i flera av de fall jag beskrivit. Det faktum att det handlar om barnärenden borde också bidra till att de prioriteras. För polis, socialtjänst och en lång rad andra myndigheter är det snarare regel än undantag att behandla barnärenden med förtur. Rimligen borde samma princip gälla inom förvaltningsdomstolarna.

Det är ett statligt ansvar att se till att domstolarna har tillräckliga resurser för att handlägga ärenden i rimlig tid. Mycket lite tyder på att domstolarna själva tänker ändra sin prioritering. Jag vill därför uppmana justitieminister Beatrice Ask att skjuta till extra resurser till landets förvaltningsdomstolar för att denna typ av ärenden ska kunna ges förtur.

Skolinspektionen publicerade nyligen en granskning av kommunernas tillsyn av fristående förskolor. Totalt åtta kommuner har återkallat ett eller flera tillstånd för en fristående verksamhet sedan 2005. Utöver Stockholm har även Sollentuna kommun erfarenhet av domstolsprocess efter att kommunens beslut överklagats. Processen pågick i sju månader innan huvudmannen sålde verksamheten och återtog överklagandet. Sollentuna kommun tvingades genom domstolsbeslut betala ut förskolepeng under hela denna tid.

Skolinspektionens slutsats är att flertalet kommuner behöver förbättra kontrollen av fristående förskolor. Skärpt kontroll innebär rimligen att fler återkallade tillstånd är att vänta i framtiden, och därmed fler rättsprocesser. Även på skolområdet är det rimligt att anta att fler återkallanden av tillstånd är att vänta.

Systemet med en aktiv granskning av fristående verksamheter är ett starkt stöd för mångfald – det ska vara fullt möjligt att öppna en förskola i privat regi, men kontrollen av att lagar och regler efterlevs ska vara strikt. Under mina drygt fyra år som skolborgarråd har Stockholms stad skärpt regelverket för fristående verksamheter och även dragit in ett antal tillstånd att bedriva förskola. Vi har från Stockholm gjort vår del av jobbet. Nu måste staten göra sin.

Förtroendet för kommunernas tillsyn riskerar att undermineras kraftigt om förskolor som mist sitt tillstånd kan drivas vidare år ut och år in i väntan på slutlig dom. Det blir knappast bättre av att skattebetalarna i många fall tvingas se miljontals kronor pumpas in i underkända verksamheter.

Svensk förskola, oavsett huvudman, är i de allra flesta fall en fantastisk verksamhet. En effektiv och rättssäker hantering av tillståndsärenden skulle rimligen öka förtroendet för en hög kvalitet i alla verksamheter. Alla barn och föräldrar har rätt till en förskola där de kan känna trygghet i att de får en bra omsorg och en god pedagogisk verksamhet.

Lotta Edholm (FP)
skolborgarråd Stockholms stad