DN Debatt

”Miljöpartiet måste vara berett bilda regering med M”

MP:s gruppledare i riksdagen avgår: Miljöpartiet måste ändra sin syn på Moderaterna och vara öppet för att bilda regering med såväl socialdemokrater som moderater. Målet för Miljöpartiet måste vara att sitta i regering 2014. Då krävs att vi har fler än ett alternativ till regeringspartner. Miljöpartiet behöver därför nyansera sin uppfattning om Moderaterna och öppna för att sitta i regering med såväl socialdemokrater som moderater. Runt om i landsting och kommuner har miljöpartister organiserade samarbeten med Moderaterna. Om vi inte kan visa samma inställning i rikspolitiken bidrar vi till att befästa den stenhårda blockpolitik som vi gröna alltid varit emot, skriver Mikaela Valtersson och avslöjar samtidigt att hon i och med den här artikeln lämnar den aktiva politiken.

I våras valde jag att kandidera till språkrör i Miljöpartiet. Jag valde att gå ut tydligt med vad jag ville, min agenda och min syn på Miljöpartiets framtida roll. Det har förhoppningsvis bidragit till en öppen process och en givande dialog om partiets inriktning. För mig har det alltid varit viktigt att vara tydlig, öppen och ärlig med vad jag vill. En naturlig fortsättning är att öppet redovisa varför jag nu väljer att lämna politiken och hur jag ser på dagens politiska läge.

Att vara riksdagsledamot är ett av de finaste förtroendeuppdrag man kan ha, men det är inget yrke. Få saker är så utvecklande som att ägna sig åt politik. Det är roligt, lärorikt, stimulerande och vansinnigt viktigt.

Jag är tacksam för att ha haft väljarnas och partiets förtroende att förändra världen på politisk väg. Nu senast under nio år i riksdagen. Jag var beredd att satsa helhjärtat på språkrörsuppdraget med stor iver och fullt av idéer. Men mitt parti ville annorlunda och det har jag stor respekt för.

En viktig del av livet är att ständigt få utvecklas och ta sig an nya utmaningar. Det känns svårt att hitta all den motivation som jag anser krävs för att göra ett riktigt bra jobb som riksdagsledamot, ekonomiskpolitisk talesperson och gruppledare. Personligen har jag alltid haft en längtan att hinna pröva många olika saker i livet. Nu är det dags att göra verklighet av de drömmarna.

Miljöpartiet har enorma möjligheter. Jag har inte alltid hållit med om varje fråga i partiet, men jag har alltid haft en stark känsla för att riktningen och vår gröna ideologi varit rätt. Under de senaste åren har det varit en stor drivkraft att öka partiets trovärdighet i den ekonomiska politiken och arbeta fram genomförbara politiska förslag.

Miljöpartiets framgång kommer däremot inte gratis. Den är beroende av att vi sätter sakfrågorna främst. Att vi fortsätter med att bredda partiet, vara självständiga och ha ett gott självförtroende. Det lyckas man bäst med om man är pragmatisk och kompromissvillig. Politik handlar om att se vart man är på väg och att kunna ta steg på vägen till målet utan att fastna i principer. Det är i verkligheten som riktig förändring sker, inte på grund av den som skriker högst på läktaren.

Under min tid i politiken har jag haft förmånen att utveckla politik och samarbeten med olika partier. Det har handlat om politiska förhandlingar med såväl socialdemokrater och vänsterpartister som moderater. Det är viktiga erfarenheter. Dialog mellan olika politiska inriktningar berikar, samtidigt som samarbete innebär kompromisser som ibland kan vara nog så plågsamma. Men kompromisser måste göras i en demokrati. De bästa kompromisserna görs när man själv vet vad och vart man vill. Med en tydlig kompassriktning kan man också få brett stöd för de uppgörelser man gör. Miljöpartiets samarbete med regeringen om en öppnare asyl- och migrationspolitik är ett bra exempel på precis det.

En av de saker som lockade mig att gå med i Miljöpartiet 1988 var viljan att vidga verklighetsbeskrivningen. Att inte låta politiken bara handla om höger eller vänster och ett val mellan två block. Ett fokus på sakfrågor snarare än partibeteckningar. De senaste åren har vi i för hög grad tappat bort den delen.

Under en längre tid har det skett en förändring i Miljöpartiet där vi närmat oss vänsterblocket. Partiet har alltmer identifierat oss själva i de blockpolitiska termer vi från början förkastade. Det rödgröna samarbetet var visserligen nödvändigt i den politiska verklighet som rådde förra mandatperioden. Men nu är läget ett annat.

Det har alltid varit partiets styrka att vi kunnat samarbeta åt fler håll och maximerat vår påverkan på politiken. Det är vad våra väljare förväntar sig när de väljer just vår röstsedel. Våra väljare vill ha riktig förändring, inte plakatpolitik.

Miljöpartiet måste nu komma tillbaka till en mer självständig och oberoende ställning i svensk politik. Vi behöver våga släppa fixeringen vid Socialdemokraterna som det enda partiet att förhålla sig till.

Målet måste vara att sitta i regering 2014. Då krävs det att vi har fler än ett alternativ till regeringspartner. Vem som helst kan förstå att vår ställning försvagas avsevärt om vi bara har ett regeringssamarbete att välja på. Vår uppgift är att genomföra förändring. Inte att upprätthålla ett omodernt blockpolitiskt tänkande.

Därför är det min övertygelse att Miljöpartiet måste vara öppna för att sitta i regering med såväl socialdemokrater som moderater. En regering utan något av dessa två partier förefaller i dag osannolik.

För att det ska kunna bli verklighet behöver Miljöpartiet nyansera sin uppfattning om Moderaterna. Inom partiet finns det alltjämt ett stort motstånd och en syn på Moderaterna som inte hängt med i de senaste årens förändringar. I dagens politiska landskap står Kristdemokraterna, Centerpartiet eller Folkpartiet i många frågor längre ifrån Miljöpartiet än Moderaterna. De nya moderaterna är ingen PR-byrå. Det är en verklig förändring som har skett, ibland till det sämre, ibland till det bättre. Det måste vi förhålla oss till, inte bara vifta bort.

Att utesluta Moderaterna men inte övriga borgerliga partier från regeringssamverkan är en uppfattning som framstår som allt mer ologisk. Jag tror inte på att Miljöpartiet skulle bli ett femte alliansparti, men vi måste vara beredda att sitta i regering med Moderaterna. Det behöver dock inte betyda att Moderaterna är förstahandsalternativet. Förutsättningen är att vi får igenom mycket grön politik samtidigt som det måste finnas gränser för vad som är acceptabelt för Miljöpartiet.

Runt om i landsting och kommuner sitter miljöpartister i organiserade samarbeten med Moderaterna. Om vi inte kan visa samma inställning i rikspolitiken bidrar vi i praktiken till att befästa den stenhårda blockpolitiken som vi gröna alltid varit emot.  

Gustav Fridolins och Åsa Romsons artikel här på DN Debatt för en vecka sedan (20/8) var ett steg i rätt riktning. Men ett parti som endast söker enstaka uppgörelser förlorar mycket vad gäller insyn och inflytande. Detta borde vara nog så uppenbart för alla oss miljöpartister som har erfarenheter av samarbetet 1998–2006 med den dåvarande regeringen. Enbart enstaka uppgörelser räcker inte utan riskerar snarare att bli ett steg tillbaka. Det är bara i regeringsställning man kan få verkligt inflytande över samhällsutvecklingen.

Miljöpartiet har chansen att bli ett brett, pragmatiskt och framtidsinriktat parti med en tydlig ideologisk strategi. Vi är i dag Sveriges tredje största parti. Vi måste ta det ansvar som detta förtroende kräver. Det är dags att vi börjar agera utifrån det.

Världen behöver grön politik som omsätts i verkligheten. Vår politik är alldeles för viktig för att bara skrivas på plakat och i debattartiklar. Det är i verkligheten vi förändrar världen.

Mikaela Valtersson (MP)

Läs mer på DN. se/debatt

18/1: ”De gröna ska inta mitten i den svenska politiken
Språkrörskandidaten Gustav Fridolin.

23/3: ”Valet är enkelt – vi vill ha Valtersson och Fridolin
Tjugo framträdande miljöpartister.

20/5: ”Vi måste våga säga att målet är att leda Sverige
Språkrörskandidaten Mikaela Valtersson.

20/8: ”Detta är vi beredda att samtala med regeringen om
Språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson.