Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Minskning av sotutsläpp snabbaste miljöåtgärden”

Ledande klimatforskare avslöjar att FN:s klimatpanel har missat att stopp för sot­utsläpp är effektivaste sättet att minska den globala uppvärmningen. Att kraftigt reducera sotutsläppen skulle ge mycket snabbare positiv effekt på klimatet än vår nuvarande fokusering på att minska koldioxidutsläpp. Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel underskattar allvarligt de globala sotutsläppens betydelse för växthuseffekten. Därigenom har den stora effekt som sotpartiklar har för den globala uppvärmingen inte fått nödvändigt genomslag i FN:s pågående klimatförhandlingar. FN:s klimatpanel har slagit samman två motverkande partikeleffekter: svarta sotpartiklar som värmer upp klimatet genom att de absorberar solljus, samt vita svavelpartiklar som tvärtom verkar avkylande eftersom de reflekterar tillbaka ljus till rymden. Det skriver Henning Rodhe och Örjan Gustafsson, professorer vid Bert Bolin-centret för klimatforskning, Stockholms universitet.

Den globala uppvärmningen drivs inte bara av koldioxid och andra växthusgaser. Sotpartiklar från olika förbränningsprocesser kan i en jämförelse motsvara så mycket som hälften av den uppvärmning som koldioxiden i dag står för. Sotpartiklarna utgör alltså en möjlighet, utöver koldioxid, att begränsa vår klimatpåverkan. En kommunikationsmiss i den senaste rapporten från FN:s klimatpanel kan ha bidragit till att denna möjlighet inte beaktats i tillräcklig grad av beslutsfattare.

Det är inte bara enklare att reducera utsläppen av sotpartiklar än av koldioxid, en reduktion skulle också få en mycket snabbare effekt eftersom partiklarnas livslängd i atmosfären bara är ett par veckor jämfört med hundratals år för koldioxiden. Vi menar därför att förhandlingarna om ett nytt klimatavtal borde vidgas till att innefatta också utsläppen av dessa svarta sotpartiklar.

Sammanstrålningen i tid under 2009 av en ny svensk klimatproposition, det svenska ordförandeskapet i EU och FN:s Köpenhamnskonferens som ska mynna ut i ett nytt internationellt klimatavtal i december ger Sverige en unik möjlighet att föra upp sotfrågan på dagordningen.

Sot bildas vid ofullständig förbränning av organiskt material, såväl ved och andra biobränslen som kol och olja. Den allra största delen av dagens sotutsläpp härrör från mänskliga aktiviteter, främst i tropiska och subtropiska länder. Naturligt förekommande skogsbränder ger ett försumbart bidrag. Forskning vid Bert Bolin­centret vid Stockholms universitet som nyligen publicerats i tidskriften Science (”Brown clouds over South Asia. Biomass or fossil fuel combustion”, 323: 495) visar att 2/3 av sotutsläppen i Indien kommer från småskalig eldning med ved, jordbruksavfall och kodynga. Den resterande tredjedelen kommer från användning av fossila bränslen för transporter och elproduktion. Sådan information kan användas vid prioritering av åtgärder.

Sotpartiklarna utgör en fundamental beståndsdel av de gigantiska brunaktiga moln av luftföroreningar som under en stor del av året brer ut sig över södra och östra Asien. Under torrperioder med gräs- och skogsbränder bildas liknande moln också i Afrika och Sydamerika. Öppna eldar är mindre vanliga i Europa och Nordamerika och utsläppen av sot därför mindre. Till det bidrar också hårdare reglering av biltrafikens utsläpp.

Det som gör sotpartiklarna så speciella jämfört med andra typer av partiklar är deras förmåga att absorbera solljus. Det leder till en uppvärmning av atmosfären och samtidigt en minskad solinstrålning vid jordytan. När sotet faller ner på snö- och isytor som i Arktis leder det också till avsmältning och därmed uppvärmning. Nettoeffekten är ett kraftigt bidrag till uppvärmningen av jordens klimat.

Sotets bidrag är visserligen ganska osäkert – betydligt mer osäkert än växthusgasernas – men det är helt klart att sotet är en mycket viktig klimatpåverkande faktor.

En oroande effekt av sotpartiklarna i de bruna molnen över Asien är deras bidrag till den pågående avsmältningen av glaciärer i Himalaya. Avsmältningen beror på sotets uppvärmning av luften över regionen och troligen också på nedfallet av sot på glaciärerna. Glaciärerna bidrar till att jämna ut vattenflödet i de stora floderna. Om glaciärerna skulle bli väsentligt färre och mindre riskerar floderna att torka ut under den varma och torra förmonsun-perioden i april– juni något som kan få svåra konsekvenser för befolkningen i floddalarna.

Att minska luftens sothalt skulle också ge en stor lindring av de luftburna partiklarnas skadliga inverkan på människors hälsa (luftvägs- och hjärt/kärlsjukdomar). En färsk studie av FN:s miljöprogram (Atmospheric brown clouds. Regional assessment report with focus on Asia) av de bruna molnens miljöeffekter visar att molnen orsakar över 300.000 dödsfall per år bara i Indien och Kina. Denna uppskattning gäller dock inte bara för sotet utan för alla de luftburna partiklarna i de bruna molnen.

Hälsoriskerna talar starkt för åtgärder även mot utsläpp av de andra typerna av partiklar i de bruna molnen, främst svavel och organiska ämnen. Men här uppstår ett fundamentalt och svårlösligt dilemma. Dessa ”vita” partiklar har en helt annan påverkan på klimatet. De absorberar inte solljus men reflekterar i stället en del av ljuset tillbaka till rymden och verkar därigenom avkylande på klimatet. En stor del av växthusgasernas uppvärmning maskeras i dag av de vita partiklarnas avkylning. Skulle vi stoppa utsläppen av dessa partiklar, vilket vore en stor vinst från hälsosynpunkt, skulle vi riskera att uppvärmningen accelererade. Generellt bidrar utsläppen från kolkraftverk med både svarta sotpartiklar och vita svavelpartiklar, medan småskalig vedeldning och fordonstrafik främst bidrar med svarta sotpartiklar.

De globala utsläppen av partiklar har en fundamental påverkan på klimatet – såväl värmande (sotpartiklar) som kylande (”vita” partiklar). Dessvärre slogs dessa två motverkande partikeleffekter ihop i ”Summary for policymakers” i den senaste rapporten från FN:s klimatpanel (Intergovernmental Panel on Climate Change; Fourth Assessment Report, 2007). [Den grundläggande information fanns dock med i huvudrapporten.]

Detta var i vår mening en avsevärd kommunikationsmiss som kan ha bidragit till att den stora effekt som luftpartiklar har på klimatet inte fått en proportionell uppmärksamhet inom policyområdet och de pågående klimatförhandlingarna.

M ed tanke på vilka radikala åtgär der som krävs för att undvika  att koldioxidhalten fortsätter att skjuta i höjden framstår det som en attraktiv möjlighet att även minska de globala utsläppen av sot. Inte för att slippa begränsa utsläppen av koldioxid men väl för att vinna tid så att åtgärderna mot koldioxiden hinner börja ge resultat. Vi inser att det i dag knappast är möjligt att genomföra formella förbudsregler för sotutsläppen, i varje fall inte de utsläpp som kommer från eldning i enskilda hushåll i utvecklingsländer. Men här finns en stor potential för utveckling av alternativa småskaliga energikällor, där rika länder skulle kunna spela en viktig roll såväl ekonomiskt som tekniskt. Det finns redan exempel på lyckade experiment i indiska byar där vedeldning har ersatts med till exempel solenergi, biogas och pelletsugnar.

En avsevärt minskad risk för fortsatt global uppvärmning skulle kunna uppnås om kraftfulla åtgärder vidtogs mot utsläpp av sotpartiklar. Klimatproblemet är av sådan dignitet att vi måste vända på alla stenar. Här kan det finnas en möjlighet att bidra till positiva åtgärder som skulle kunna få snabbt genomslag i klimatet och dessutom ge en avsevärd bättre luftkvalitet och därmed hälsa för miljontals människor.