DN Debatt

”Minst 100 barn har tagits ur skolan för att resa till Sverige”

Elever i en skola i Gulia, Rumänien. ”De EU-medborgare som tar med barn till Sverige, avbryter i många fall en pågående skolgång”, skriver debattörerna.
Elever i en skola i Gulia, Rumänien. ”De EU-medborgare som tar med barn till Sverige, avbryter i många fall en pågående skolgång”, skriver debattörerna. Foto: Alamy

Alarmerande situation. Att blint hävda rätten till skolgång för EU-migranters barn, samtidigt som vi godtar att de lever under totalt oacceptabla förhållanden, går stick i stäv med barnens bästa. Lösningen är att säkra skolgången i hemlandet, skriver ­regeringens utredare Martin Valfridsson och Rickard Klerfors, Hjärta till hjärta.

Problematiken och orsakssambanden kring utsatta EU-medborgare som tillfälligt kommer till Sverige, främst från Rumänien och Bulgarien är komplexa. Även om vi dagligen arbetar med frågan har vi fortfarande jämförelsevis begränsad kunskap kring problembilden. Den offentliga debatten och diskussionen riskerar att bli förenklad och generaliserad. Det kan leda till att vi inte hittar rätt lösningar utan snarare motverkar förbättrade förhållanden. Problembilden förändras ständigt. Det finns risk att vi söker bekräftande fakta för den egna versionen av problembilden.

Under våren har vi sett en debatt om alla barns rätt att gå i skolan även när deras familjer vistas tillfälligt i Sverige. Det finns röster som hävdar att vi enligt Barnkonventionen är skyldiga att se till att alla barn som vistas här alltid ska få gå i skolan i Sverige. Det kan vid en första anblick tyckas finnas goda skäl för en så generell tolkning av vad som är barnets bästa.

Under de senaste veckorna har vi var för sig varit i såväl Rumänien som Bulgarien.

Vad som föranleder oss att skriva denna artikel är vad som berättats på tre orter i Rumänien i länen Bacau, Sibiu och Buzau. Orterna ligger långt från varandra. Barn har under våren, tagits ut ur skolan för att följa med sina föräldrar till Sverige. En rektor uttryckte inför Rickard Klerfors stor frustration. ”Ska vi i den fria rörlighetens namn tillåta att föräldrar offrar sina barns framtid för kortsiktig vinning?” Från dessa tre orter handlar det om cirka 100 barn som sedan årsskiftet avbrutit sin skolgång. I värsta fall permanentas dessa avhopp.


Martin Valfridsson och Rickard Klerfors. Foto: TT

Majoriteten av de utsatta EU-medborgarna kommer inte att bosätta sig i Sverige. Om det svenska samhället sänder ogenomtänkta signaler kring barn- och skolfrågan riskerar vi att bidra till att barn rycks ur en pågående skolgång. Ska vi blint hävda barnens rätt till skolgång i Sverige samtidigt som vi accepterar att man bor och lever under totalt oacceptabla förhållanden? Skulle det inte i de flesta fall vara bättre för barnen att gå kvar i skolan i hemländerna? Det svenska samhället, det offentliga och det civila, kan och bör verka för att alla barn får gå i skolan – men det innebär inte per automatik att de ska göra det i Sverige. Vi förenklar bilden och intentionen med Barnkonventionen om vi entydigt hävdar att det bästa för barn till EU-medborgare som tillfälligt vistas i Sverige, är att de går i svensk skola.

Å andra sidan kan det i undantagsfall vara förenligt med barnets bästa, för barn som varit här en längre tid, att få gå i skola. Vi har kännedom om enstaka barn som i vissa fall fötts i Sverige och som levt hela sitt liv fram till skolstarten i Sverige. Det finns enstaka kommuner där barn till EU-medborgare bott en längre tid och kontakten med hälso-och sjukvård, skola eller socialtjänst är i princip obefintlig. Barnen har kanske inte gått i skolan i hemlandet. I dylika fall bör en enskild bedömning göras. Finner man i det enskilda fallet att det är förenligt med barnets bästa kan man använda sig av skolförordningens möjlighet att erbjuda skolgång även för barn som inte har skolplikt. Det bör dock i sådana fall föregås av en noggrann prövning av barnets förutsättningar. Inga barn bör kastas in i skolverksamhet i en okänd miljö på ett språk man inte känner till utan en föregående utredning.

För att kunna bedöma vad som är barnets bästa när det gäller skolgång i Sverige kan vi lära oss något genom närliggande forskning och avgöra om det går att överföra slutsatserna till dessa barn. Vi bör fördjupa oss i det arbete som Skolinspektionen, Socialstyrelsen och forskare bedriver.

Det goda riskerar att bli det bästas fiende. Jurister talar med emfas om vad som gäller kring skolgång och barnkonventionen. Bekymret är att det sällan är jurister som är mest lämpade för att bedöma vad som är det enskilda barnets bästa på lång sikt. För att avgöra det bör vi snarare lyssna på anställda inom socialtjänst, skola och andra som arbetar med barnen, framför allt i hemländerna, men även i Sverige.

 

Om det svenska samhället sänder ogenomtänkta signaler kring barn- och skolfrågan riskerar vi att bidra till att barn rycks ur en pågående skolgång.

 

För att kunna bedöma barnets bästa för de barn, som lämnar skolan i hemländerna och tas med till Sverige för en tillfällig vistelse, måste det också sättas i sitt sammanhang. Vad vet vi om barns möjlighet att ta till sig kunskap vid byte av språk och skolsystem? Vad säger forskning och beprövad erfarenhet? De EU-medborgare som tar med barn till Sverige, avbryter inte bara i många fall en pågående skolgång utan lämnar i många fall en bostad, i och för sig ofta med väldigt låg standard, till en osäker och många gånger illegal boendesituation. Att skolplikt råder i Rumänien och Bulgarien ska också vägas in.

Den långsiktiga lösningen, när det gäller utbildning för barn, måste vara att genom samarbete med hemländerna arbeta för att barn får sin rättighet till skolgång tillgodosedd där. Genom det nyligen ingångna bilaterala avtalet mellan Sverige och Rumänien ges möjlighet att på flera nivåer påverka landet och uppmuntra till nödvändigheten av utbildning. Vi kommer att arbeta med kontakter på lokal nivå, utbyten om hur skolgången fungerar i Rumänien.

I sammanhanget vill den nationella samordnaren understryka vikten av att socialtjänsterna runtom i Sverige bedriver ett aktivt arbete för att säkerställa att barn till gruppen utsatta EU-medborgare inte far illa. I den delen gäller samma lagstiftning som för svenska barn. Om anmälningar eller tecken på att barn bor eller vistas i olämpliga miljöer ska alltid en utredning inledas. Det är även av största vikt att ett uppsökande arbete när det gäller barn, antingen i egen regi eller genom exempelvis någon organisation, bedrivs.

Regeringens nationella samordnare kommer under hösten att föra diskussioner med de professioner, som redan i dag gör svåra individuella bedömningar, om barnets bästa i olika situationer. Målsättningen med dialogen är att bidra till ett förhållningssätt för det svåra övervägandet om när det i enskilda fall är förenligt med barnets bästa att påbörja skolgång i Sverige och när det faktiskt inte är det.

Läs mer. DN Debatt