Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Missbruka inte kampen mot främlingsfientligheten”

Politisk cynism. I alla politiska läger utnyttjas oron för främlingsfientligheten i taktiska syften. Men stridslinjen går inte mellan ”goda” invandrare och ”rasistiska” svenskar utan mellan de goda krafterna och de diskriminerande, och dessa finns i båda kategorierna, skriver Jasenko Selimović (FP).

År 2013 har handlat om främlingsfientlighet. Denna fråga kommer också att vara central under valåret 2014. Därför är det viktigt att peka på en växande tendens, nämligen missbruk av kampen mot främlingsfientlighet.

Många cyniska aktörer har förstått att främlingsfientlighet oroar många människor i Sverige och försöker utnyttja denna oro för sina egna syften. De maskerar egna intressen bakom en påstådd kamp mot främlingsfientlighet. Missbruket tar sig både stora och små uttryck. Vanligast och kanske oskyldigast är att brännmärka sina motståndare genom att kalla dem för rasister. Ibland blir det tragikomiskt. Författaren Johanna Langhorst påstod till exempel att Fredrik Reinfeldt har en underton som är ”rasistisk”, för att bara någon månad senare själv anklagas för att ägna sig åt ”vit välvillig rasism” av skribenten Lidija Praizovic.

Det är också vanligt att angripa motståndarens politik genom att koppla den till SD och rasism. När LO och Karl-Petter Thorwaldsson meddelade att de ville begränsa arbetskraftsinvandring ansträngde sig en del personer till höger att förklara detta för rasism. Man kan tycka att arbetskraftsinvandring är bra eller inte och jag hör till dem som kämpar för. Men man behöver inte vara rasist bara för att man vill minska arbetskraftsinvandring. Så länge man inte skriker ”go home” eller liknande är det möjligt att med anständighet i behåll vilja minska arbetskraftsinvandring. Även om jag personligen ogillar det.

Missbruket har också allvarligare former. Inför valet 2010 ägnade sig socialdemokraterna åt att smutskasta alliansen, genom att påstå att alliansen skulle komma att regera tillsammans med SD. Det spelade ingen roll att ledarna för alliansen gång på gång förklarade att det aldrig skulle bli aktuellt. Mona Sahlin och andra ledande socialdemokrater krävde ständigt ”besked om SD av Reinfeldt” och beklagade sig över att det givna beskedet ”inte räckte”. Aftonbladets ledarsida hängde på med artiklar som antydde eller påstod möjligheten att alliansen skulle samarbeta med SD. Tre av dem publicerades de sista tio dagarna innan valet med rubriker som ”Rasism skrämmer inte de borgerliga”. Även på valdagen antydde man att Reinfeldt ”inställsamt blinkar” åt SD-väljare i artikeln ”Europahögern allierar sig med rasistpartier”.

Naturligtvis visste både Socialdemokraterna och Aftonbladets ledarsida att de på det sättet framställde SD som ett möjligt regeringsparti och att stödet för SD därmed kunde öka, men det spelade mindre roll. Poängen var att smutskasta alliansen – ett mål som allt annat underordnades. Man bör inte förenkla det jag hävdar: Socialdemokraterna vill inte öka stödet för SD eller framställa dem som framtida regeringsparti. Men så erfarna politiker och ledarskribenter måste ha vetat att det skulle bli en bieffekt av kampanjen. Ändå valde de att betrakta det som ”collateral damage”.

Missbruket fortsatte även inför kyrkovalet 2013. Många partier och politiker av olika färg försökte mobilisera sina väljare genom att hävda att valet handlade om att stoppa SD från inflytande. Socialdemokraterna gjorde kanske det största numret av det. En hel del människor gick därför och röstade i ett val som de, enligt egen utsago, inte begrep mycket av. Men hur viktigt det var att stoppa SD från inflytande visade sig bara fyra dagar efter kyrkovalet. Då enades de rödgröna om att ge SD inflytande i en av de största frågorna under denna mandatperiod över huvud taget, nämligen den om skatterna. Om det var så viktigt att inte ge SD inflytande den 15 september, hur kunde det sluta vara viktigt den 19 september? Förklaringen är cyniskt enkel. Det allt överordnade målet var inte att stoppa SD från inflytande, utan att mobilisera egna väljare att rösta. Hotet om SD användes som katalysator för valkampanjen.

Missförstå mig inte: jag påstår inte att man inte ville marginalisera SD i kyrkovalet. Man ska också naturligtvis framhäva det reella hot de utgör. Men SD:s inflytande var inte viktigare för Socialdemokraterna än att man fyra dagar senare, i valet mellan att göra det besvärligt för alliansen eller ge SD inflytande, gav SD det största inflytande de någonsin haft.

Dessa exempel är inte de enda. Jag har sett folk från näringslivet försvara arbetskraftsinvandring maskerat bakom omsorg om kampen mot rasism. Jag har sett även andra typer av missbruk.

Jag är märkt av ett krig som nationalism och främlingsfientlighet skapade. Jag kanske låter hård och anklagande. Jag är säker på att ni alla har ursäkter, bortförklaringar, rimliga eller orimliga anledningar. Och att politiken, makten, möjligheten att förverkliga sina politiska drömmar, är så viktig för oss att vi alla, även jag säkerligen, ibland gör dessa saker omedvetet. Utan att förstå vad vi gör, skriver eller säger. Men jag ser också ett medvetet missbruk, spinn, politisk cynism. Därför ber jag er: gör inte det.

Jag är medveten om vilka invektiv och anklagelser som väntar den som skriver en sådan här artikel. Men jag kan försäkra er, jag har sett riktig främlingsfientlighet, död och krig. För mig är frågan om främlingsfientlighet mer än skriverier. Denna fråga har definierat mitt liv. Vi är många som har likadana upplevelser. För allas vår skull, och för att frågans allvar förpliktigar: avstå från det.

Det innebär naturligtvis inte att vi måste ha samma åsikt om hur den antirasistiska kampen ska föras. Jag har debatterat med dem som har påstått att Sverige är genomsyrat av rasism. Jag anser detta påstående vara ett misstag. Eftersom jag vet att på samma sätt som invandrarna är trötta på att kollektiviseras, kallas kriminella eller liknande invektiv, så är även svenskar trötta på att kollektivt kallas rasister. Jag är medveten om att det finns de som vill upprätta stridslinjen i den antirasistiska kampen mellan goda, diskriminerade invandrare och rasistiska svenskar. Jag tror att det alienerar en hel del människor och skapar ännu större stöd för SD. Jag vill upprätta stridslinjen mellan de goda krafterna (svenskar och invandrare), och de rasistiska, diskriminerande (också svenskar och invandrare). Men dessa olika synsätt berikar kampen mot rasism. Både jag och andra kommer fortsätta kämpa mot främlingsfientlighet, på det sätt var och en anser vara bäst. Men jag tycker inte att någon av oss behöver tolerera den cyniska användningen och det medvetna missbruket av den antirasistiska kampen.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.