I dag inleds den moderata partistämman i Gävle. Bland de många viktiga frågor som skall behandlas finns partiets inställning till Ansvarskommitténs förslag om avskaffande av de nuvarande länen och införande av så kallade regionkommuner.
Knappast någon viktig fråga har handlagts på ett så otillfredsställande och föga demokratiskt sätt som Ansvarskommitténs betänkande.
Det är ett förslag som bygger på ett uppifrånperspektiv, på hur den regionala politiska eliten ser på sina arbetsmöjligheter och prioriteringar. Ansvarskommittén innehåller inga fyndiga lösningar på hur en modern samhällsstruktur skall utformas. Det är samma gamla visa som under stora delar av efterkrigstiden. Gör allt större, så blir det bra.
I debatten om Ansvarskommittén har dess anhängare velat ge intryck av att det nu bara gäller att säga ja eller nej till dess förslag, och det illa kvickt. Allt skall vara klart till valet 2010 och redan till kommande vår skall kartor vara färdigritade. Detta är naturligtvis inget annat än politiskt bondfångeri.
Statsrådet Mats Odell tillsammans med partisekreterarna i moderaterna, centerpartiet och folkpartiet skrev på DN Debatt den 7 juli i år: "Vi avvisar en process som innebär att centralt dirigera fram en ny regionindelning. Vi avvisar över huvud taget att nu initiera en process med detta som mål."
I DN Debattartikeln sägs det också att regeringen utsett Jan-Åke Björklund till samordnare. Hans uppgift skall vara: "att lyssna till de propåer som kommer från olika delar av landet, inte att initiera en utveckling styrd av regeringen ... eller ens initiera diskussioner i de delar av landet där sådana inte är önskade".
Men precis motsatsen sker just nu. Björklund har vida överskridit sina befogenheter. Nu låter det så här från honom: "Ibland måste politiker ta sitt ansvar och besluta om saker som den stora majoriteten inte bryr sig om. Det handlar om att leverera." (Norrköpings Tidningar 10/10). "Ska man bara göra som folk vill får vi inte se några regioner" (Dagens Samhälle nr 9 2007). Bråttom har han också. Till första maj nästa år skall Sveriges nya karta vara klar. Valet 2010 skall utse de nya regionparlamentarikerna. De nuvarande länen avskaffas från och med sista december 2010.
Det var ju precis så här det inte skulle gå till enligt Odell och alliansens partisekreterare. Någon ordning måste det vara på en statlig beredningsprocess.
Enligt Björklunds svar på det senaste landshövdingemötet har han av regeringen fått löfte att "ta ut svängarna" i dessa frågor. Men något regeringsbeslut av denna innebörd finns inte. Antingen är detta ett påhitt av Björklund eller också har något statsråd lovat honom detta. Men då är det ministerstyre och sådant brukar konstitutionsutskottet med kraft slå ned på.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län konstaterar i sitt remissvar över Ansvarskommitténs betänkande: "Länsstyrelsen har med förvåning tagit del av de uppfattningar rörande de föreslagna regionkommunernas fördelar och nackdelar samt lämpliga och olämpliga specifika geografiska indelningar som den av regeringen förordnade samtalsledaren spridit i samband med besök i länet. Vi ifrågasätter om detta ligger inom samtalsledarens mandat och om det är förenligt med en tillbörlig beredning av ärendet".
Unikt att finna sådant i ett statligt remissvar. Men bättre kan det inte sägas. Det handlar här inte om en demokratisk process utan om att vissa krafter vill driva igenom en lösning så snabbt som möjligt och utan att frågan underställs väljarna i val. Hanteringen är en demokratisk skandal.
Talet på partistämmor med mera om demokrati och folkligt inflytande kommer att sakna varje trovärdighet om en av de största strukturreformerna i Sveriges historia, och som inte alls diskuterades i 2006 års valrörelse, drivs igenom före 2010 års val.
Det är en avslöjande demokratisyn hos de ansvariga. Men den är farlig och kan mötas av en rejäl rekyl inför 2010 års val. Sådant har hänt förr.
Då är vi inne på regionkramarnas agerande i frågan. I måndagens DN Debatt går tre moderata sådana ut och tycker att moderata samlingspartiet är för "statscentralistiskt".
Det är intressant att man uppenbarligen tycker att regionerna är viktigare än svenska staten. Vad skall man då ha en nationell moderat partistämma till? Mellan raderna handlar det om en nedmontering av riksdag, regering, län med mera för att i stället få ett kommunaliserat Sverige. Av de tre författarna kommer en från region Skåne och en från Västra Götaland. Den tredje satt i Ansvarskommittén. Så vad de tycker är inte så originellt. De slåss för sitt.
De har nämligen gjort den sensationella upptäckten att "staten inte med förmår att med framgång närvara överallt och med framgång göra allt åt alla".
Det är ett intressant konstaterande. Visserligen skyller man detta sakernas tillstånd på Göran Persson, men man tycks sakna varje tilltro till att Fredrik Reinfeldt skall klara saken bättre.
Men riktigt roligt blir det när dessa politiska filosofer tycker till om verkligheten. Centraliseringen gör att vi har "fått en stat som skall reglera allt och driva varje initiativ", och ja "den blir till slut svag".
Vad är detta för nonsens? Staten gör verkligen inte allt, reglerar inte allt och driver inte varje initiativ. Den som på allvar hävdar något sådant bör bli gäst hos verkligheten ett tag.
Men värre blir det när debattörerna tycker till om näringspolitiken. Det "är svårt för staten att överblicka utvecklingen och vara proaktiv i planeringen". Och minsann, "det påverkar vår konkurrenskraft". Uppenbarligen skulle det bli bättre om man slapp staten och vår nationella politik, om vi skall ha någon, sköttes från och av ett antal regionkommuner.
Jan-Åke Björklund kallas för "processledare" vilket är just vad han inte är enligt regeringsbeslutet och de officiella direktiv har fått. Men att författarna har samma negativa demokratisyn som han framgår av deras slutsatser: "Väljarnas intresse för organisationsfrågor är begränsat." Därför handlar det om effektivitet och inte om demokrati.
Det är en syn på politik och människor som för mig är djupt främmande och som jag inte känner igen från det parti som jag varit aktiv i under många decennier. Jag känner mig beklämd när man mellan två val vill försöka driva igenom omfattande förändringar av samhället och sätter skenbar effektivitet före demokrati. Då har det gått långt.
Låt oss i stället för att ta en stor strid i frågan lugnt och sakligt fundera vidare och se vilka olika sakområden som behöver reformeras. Det kan ta något längre tid än vad en och annan vill. Men det är värt priset många gånger om.
Slutligen: Jag vet att någon alltid viskar att nu är en landshövding ute och slåss för sin plats. Men, nej jag gråter inte för min sjuka mor. Även om regionkramare, samtalsledare och andra skulle få sin tidtabell igenom kommer jag inte vara kvar som landshövding när några regioner kan träda i kraft. Men så pass länge har jag varit med i politik och samhällsliv att jag anar när man går in i en process som blir okontrollerbar - inte minst i en valrörelse - och där man önskar att man tänkt efter före.
anders björck