Sedan 1985 har Naturskyddsföreningen granskat hur partierna agerat i riksdagen under den gångna mandatperioden. 2006–2010 har varit en gyllene period för miljöfrågor när det gäller vetenskapligt stöd, medial uppmärksamhet och allmänhetens och företagens engagemang – men tyvärr inte vad gäller politisk handlingskraft.
En viktig uppgift för oss är att kritiskt granska och konstruktivt driva på miljöpolitiken, oavsett en regerings färg eller sammansättning. Inför valet 1991 kritiserade vi Carlssons minoritetsregering som svek fjällskogen, 2002 Perssonregeringens energiuppgörelse och skogspolitik. Vår otålighet bottnar i att miljötillståndet är allvarligt, samtidigt som det finns goda möjligheter att utveckla ett hållbart samhälle, bara politikerna förändrar spelreglerna så att det blir lättare att agera miljösmart.
Vi vet att vår envishet ger effekt. Det har vi lärt oss under drygt hundra års miljöarbete. Med den erfarenheten i ryggen konstaterar vi att Fredrik Reinfeldts regering, trots unikt goda förutsättningar, har backat i flera centrala miljöfrågor och heller inte drivit på i flera.
Förra valrörelsen förde C, FP och KD fram en självständig politik i flera miljöfrågor. Men i interna förhandlingar i regeringsalliansen har miljön fått stryka på foten. De små borgerliga partierna har försökt lyfta gröna ideal men tycks ofta ha blivit överkörda av Moderaterna.
Till exempel utlovade de tre borgerliga småpartierna förbud mot de vanliga bromerade flamskyddsmedlen TBBP-A och HBCDD – två välkända miljögifter som kan lagras i djur och som är giftiga för livet i vattnet – och att staten skulle upphandla varor och tjänster från den miljöbästa kvartilen på marknaden. Folkpartiet, som backat mest i förhållande till partiets löften, ville öka anslagen till skydd av skog, minska klimatgaserna med 30 procent inom Sverige till 2020, ta bort elcertifikaten för vattenkraft och lagstifta om miljöansvar vid odling av genmodifierade organismer. Inget har blivit verklighet. C och KD lovade inte lika mycket, men har backat i flera frågor, bland annat sitt tidigare starka motstånd mot uranbrytning i Sverige.
Men det är inte i alla frågor som Moderaterna varit förklaringen till tillbakagången. Centerpartiet har försvarat nedmontering av miljöpolitiken på flera punkter. Slopad skatt på handelsgödsel är ett exempel som leder till ökad övergödning, samtidigt som regeringen har sagt sig prioritera Östersjöarbetet.
Alla regeringspartier har även öppnat för nya kärnkraftverk så att Sverige återigen står utan en energipolitik över blockgränserna. Kärnkraftverk är dyra att bygga och drar investeringar från förnybar energi. Det är billigare och snabbare att energieffektivisera och att bygga ut vindkraft och biokraft. Riskerna vid uranbrytning, drift och avfallshantering är stora. Bygger man ny kärnkraft är man låst vid den under resten av seklet. Avfallet är livsfarligt i 100 000 år och någon slutförvarsmetod finns inte.
Regeringen har öppnat för en hårdare exploatering av våra stränder. Det privatiserar allemansrätten i attraktiva områden och försvagar skyddet av naturen. Förbudet mot miljögiftet dekaBDE, också ett bromerat flamskyddsmedel, som kan störa hjärnutvecklingen hos däggdjur, har hävts av regeringen. Anslaget för att bilda naturreservat har för första gången i svensk miljöpolitik minskat. Licensjakt på den starkt hotade vargstammen, i strid med EU-regler, har införts med internationell kritik som följd.
I sammanfattning har regeringen tagit allvarliga steg tillbaka i den miljöpolitik som successivt byggts upp under decennier. Att utvecklingen av en ambitiösare miljöpolitik går för långsamt är en vanlig kritik, men att miljöpolitiken går åt fel håll i centrala frågor bakåt är unikt och djupt beklagligt.
Men regeringen och riksdagsmajoriteten har också fattat bra beslut: Stora arealer statlig skog ska användas som bytesmark vid reservatsbildning. Trängselskatter infördes i Stockholm. Koldioxidskatten ska höjas för den del av industrin som inte omfattas av EU:s utsläppshandel, till exempel verkstadsindustri som Volvo och Ericsson. Koldioxidskatten har också höjts generellt. Vi ger regeringen en eloge för dessa steg framåt.
Moderaterna har utvecklat sin miljöpolitik och säger nu, som övriga partier, att marknaden inte ensam kan hantera miljöproblemen. Inledningsvis gick också Moderaterna C och KD till mötes till förmån för skatteväxling och regeringen drev en tuff klimatlinje inom EU. Tyvärr har Sverige nyligen backat från denna sin ledande position samtidigt som beslutet att bygga Förbifart Stockholm kommer att öka koldioxidutsläppen och trängseln och riskerar att äta upp trängselskatternas positiva effekter.
Vi har nu gått igenom allt som sagts och gjorts i riksdagen i 20 miljöfrågor. Vi har gett ”rött ljus” för en politik som vi anser inte är hållbar, ”gult” för en politik som varit passiv eller ”grönt ljus” för agerande som värnat om miljön. Regeringspartierna får i sammanfattning 11 röda och 5 gula omdömen.
Vi har också granskat oppositionens agerande. Som vanligt har oppositionspartierna en friare roll. Deras ställningstaganden kan variera, medan regeringspartierna har förhandlat fram kompromisser. Av de 20 frågor vi granskade fick Miljöpartiet grönt ljus i 17 frågor, Vänsterpartiet i 16 medan Socialdemokraternas bara fick det i 9 frågor. Tendensen är den motsatta, jämfört med regeringspartierna. De mindre oppositionspartierna fick Socialdemokraterna att rösta bättre än vad partiet lovade 2006. Vi kan också notera att Miljöpartiet, namnet till trots, har en bit kvar till en riktigt bra miljöpolitik.
Vi hoppades att miljöfrågorna skulle få ett betydligt bättre genomslag när de, efter en valrörelse som gömde miljön i politikens källare, sattes på piedestal i Rosenbads finaste rum. Men politik får inte stanna vid välslipad retorik. Den måste resultera i budget, lagstiftning och ekonomiska styrmedel. Vår granskning visar att överensstämmelsen mellan löften och resultat blev tunn. Regeringens miljöpolitik får underkänt.
Förlorarna är vi alla, våra barn och barnbarn, som ska leva på den enda jord vi har. Vi vill inte ha fler tomma löften utan en tydlig handlingsplan för en friskare planet, grundförutsättningen för all välfärd. Vi hoppas att våra kritiska blickar i backspegeln ska få sikten att klarna för både väljare och politiker.
Mikael Karlsson
ordförande Naturskyddsföreningen
Svante Axelsson
generalsekreterare Naturskyddsföreningen