Regeringen har framgångsrikt sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare genom jobbavdraget, vilket innebär att skattetrycket för låginkomsttagare numera nått en europeisk nivå. Jobbskatteavdraget är en välkommen reform, men medel- och höginkomsttagare ligger kvar på en oförsvarligt hög nivå. Skattebördan i Sverige är fortfarande långt högre än i andra jämförbara länder. Om vi ska kunna konkurrera med andra länder om den bästa arbetskraften med spetskunskap måste våra inkomstskatter harmoniseras med övriga Europa.

Marginalskatterna i Sverige är bland de högsta i världen, och slår till vid jämförelsevis låga inkomstlägen. I Sverige betalar man statlig skatt redan vid en månadslön på cirka 28.400 kr. Det innebär exempelvis att många barnmorskor eller akutsjuksköterskor tvingas betala 52 procent i skatt på framtida löneökningar.

De som kommer upp i en månadslön på 42.258 kr får därutöver betala värnskatt och kommer upp i en marginalskatt på 57 procent. Till denna grupp hör till exempel många rektorer vid landets skolor, civilingenjörer och läkare. Är det verkligen rimligt?

Ett ofta förekommande argument i försvaret av den statliga inkomstskatten och värnskatten är att "höginkomsttagare skall betala mer skatt". Detta säger vi inte emot, men faktum är att även utan värnskatt betalar en höginkomsttagare betydligt mer i skatt än en låginkomsttagare. Den som tjänar 40.000 kronor/månad betalar i normalfallet 163.728 kronor om året i skatt medan den som tjänar 25.000 kronor betalar 77.976 kronor i skatt. En skillnad på över hundra procent, trots att lönen långtifrån är den dubbla.

Enligt professor Sven-Olof Lodin som tagit fram en jämförelse mellan skatteuttaget i Sverige och fjorton viktiga omvärldsländer ligger marginalskatterna mellan 39,5 och 50 procent. Förutom att skatterna är lägre så slår de inte till förrän vid klart högre inkomstnivåer än i Sverige. I jämförelse med våra närmsta grannländer så betalar inkomsttagare i Sverige högre procentsats av sin lön i skatt och dessutom från en lägre nivå.

Som exempel kan nämnas Finland med en marginalskatt på 42 procent från 311.000 kr och 50 procent från 565.000, eller Norge med 37 procent från 524.000 kr och 40 procent från 824.000 kr. Vidgar vi området och tittar på två viktiga handelsländer har Storbritannien en näst högsta marginalskatt på 22 procent från 358.000 kr och 40 procent från 518.000 kr. Tyskland i sin tur har en näst högsta marginalskatt på 44 procent från 485.000 kr och tar ut sin högsta marginalskatt på 47,5 procent först vid en årsinkomst på cirka 2,3 miljoner kr.

Skattetrycket i Sverige brukar ofta jämföras med Danmarks. Med en marginalskatt på 45 procent från 328.000 kr och 60 procent från 392.000 kr synes länderna jämförbara, men då är det värt att notera att Danmark saknar arbetsgivaravgift och huvuddelen av socialförsäkringssystemet betalas via inkomstskatten.

Värnskatten infördes 1995 av den dåvarande socialdemokratiska regeringen med motiveringen att komma till rätta med statens budgetunderskott. Den var tillfällig och skulle tas bort när ekonomin vände. Moderaterna röstade emot värnskatten och ett av argumenten var att tillfälliga skatter som införts tidigare i historien tenderat att inte bli så tillfälliga utan snarare permanentas och utökas. Ett exempel på detta är omsättningsskatten på 4,2 procent som infördes 1960 och i dag heter mervärdeskatt (moms) och ligger på 25 procent. Ett annat motiv var att det inte är rimligt att en inkomsttagare ska behöva betala mer än hälften av en inkomstökning i skatt.

Nu skriver vi år 2008 och den statsfinansiella situationen ser mycket olik ut den som fanns 1995. Staten gör rekordstora överskott, strax över 100 miljarder kronor 2007, och prognosen för 2008 pekar mot över 130 miljarder kronor. Värnskatten bidrar årligen till statskassan med endast omkring 5 miljarder kronor av de totala statliga skatteintäkterna på 823 miljarder kronor. Det går inte längre att hävda att värnskatten behövs för att klara statens budget. Den har i stället blivit en straffskatt på utbildning, risktagande och hårt arbete.

Mona Sahlin har deklarerat att hon kan tänka sig en höjning av värn-skatten i stället för att sänka den. Vi menar tvärtemot att det är fullt rimligt att man får behålla hälften av en inkomstökning.

Det är också sannolikt att avskaffandet av värnskatten till och med kan bli en ren vinst för statskassan. Detta framkommer i den studie från hösten 2007 som gjorts av professor Bertil Holmlund från Uppsala universitet och Martin Söderström från Konjunkturinstitutet. Deras studie visar att den avskaffade värnskatten kan förväntas innebära löneökningar som genererar skatteintäkter via inkomstskatten men även via arbetsgivaravgifterna. I och med att man i rapporten inte tagit hänsyn till ökade momsintäkter är deras beräkningar definitivt att betrakta som försiktiga.

Sveriges höga marginalskatter påverkar vår försörjning av kvalificerad arbetskraft. Införandet av den så kallade expertskatten för utländska experter och artistskatten inom idrotten är tydliga bevis för detta. Många vardagshjältar skulle sätta värde på om staten visade samma omsorg om deras incitament till utbildning, risktagande och hårt arbete.

Värnskatten var en tillfällig åtgärd som socialdemokraterna införde med motivet att statsfinanserna var i kris. Om en borgerlig regering med rekordstort överskott inte kan avskaffa den, vem skall då göra det?

Paul Lindquist (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Lidingö
Torbjörn Rosdahl (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Sollentuna
Thomas Håkansson (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Lomma
Berit Assarsson (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Tyresö
Kjell Jansson (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Norrtälje
Michael Sandin (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp
Leif Gripestam (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Täby
Peter Carpelan (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Ekerö
Lars-Erik Salminen (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Solna
Pehr-Ove Pehrson (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Höör
Jan Holmberg (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Upplands-Väsby
Lennart Kalderén (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Salem
Gunnar Oom (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Danderyd
Ingela Gardner Sundström (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Österåker
Anna Wiklund (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Enköping
Jonas Nilsson (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Värmdö
Mikael Rosén (m)
Kommunstyrelsens ordförande i Falun