Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Moderaterna största partiet bland samhällsjournalisterna”

Ekonomi- och politikreportrar står långt till höger om resten av journalistkåren, visar ny rapport. De journalister som bevakar ekonomi och politik i de riksspridda Stockholmsmedierna står långt till höger om resten av journalist-kåren. Bland ekonomi- och politik journalisterna stöder en majoritet den borgerliga alliansen – 26 procent är moderater och 23 procent folkpartister. Bara var femte är socialdemokrat. Däremot är stödet förregeringen och dess stödpartier överväldigande i journalistkåren som helhet. Nästan var fjärde väljer miljöpartiet, 14procent vänstern och 30 procent socialdemokraterna. Fyrtiotalisterna är numera den åldersgrupp bland journalisterna som har den största andelen borgerliga sympatisörer och den minsta andelen sympatisörer till vänsterpartiet, skriver Kent Asp, journalistikprofessor vid Göteborgs universitet.

Nästan var fjärde journalist sympatiserar med miljöpartiet. Det är mer än en fördubbling jämfört med 1999. Vänsterpartiet har gått i motsatt riktning. Andelen vänsterpartister har mer än halverats i journalistkåren.

Resultatet publiceras i dag i en forskningsrapport, Journalistkårens partisympatier, och bygger på en postenkät som gått ut till 2 000 slumpmässigt utvalda journalister i hela Sverige och besvarades under hösten/vintern 2005. Det är den femte undersökningen som genomförts vid institutionen för journalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet (JMG), om hur svenska journalister ser på sig själva och samhället, sin yrkesroll och medieutvecklingen. Den första gjordes 1989.

Urvalet är draget från Svenska journalistförbundets medlemsregister och nettosvarsfrekvensen är 59,3 procent. Svarsfrekvensen ligger på ungefär samma nivå som liknande postenkäter riktade till allmänheten gör, exempelvis SOM-institutets riksrepresentativa frågeundersökningar.

Svenska journalister kan i dag alltså sägas vara mer gröna än röda. Men hur representativa är journalisterna för svenska folket? I tabellen här intill presenteras hur väl journalistkårens och allmänhetens partisympatier stämmer överens. Uppgifterna om allmänhetens partisympatier är hämtade från SOM-institutets riksrepresentativa undersökningar som genomfördes under samma tidsskede och med samma frågeteknik.

Tre partier är överrepresenterade. Miljöpartiet är mest överrepresenterat - andelen miljöpartister är nästan fyra gånger så stor i journalistkåren som bland allmänheten. Därefter kommer vänsterpartiet och på tredje plats folkpartiet.

Två partier är klart underrepresenterade. Det gäller i första hand moderaterna och i andra hand socialdemokraterna. Bland allmänheten är andelen moderater dubbelt så stor, 28 procent mot 13 procent bland journalister. Även centerpartiet och kristdemokraterna kan sägas vara underrepresenterade i journalistkåren.

Journalisternas politiska representativitet är naturligtvis i sig av stort intresse. Men den viktigaste frågan är om den bristande representativiteten hos journalistkåren har någon betydelse - om överrepresentationen för miljöpartiet och vänsterpartiet och underrepresentationen för moderaterna och socialdemokraterna slår igenom i den politiska nyhetsrapporteringen.

Vilka följder får journalistkårens bristande representativitet för den bild som allmänheten möter i nyhetsmedierna?

Frågan är naturligtvis komplicerad, men en grundläggande förutsättning för att den bristande representativitet som utmärker journalistkåren i sin helhet skall kunna ha någon verklig betydelse är att den också finns hos den förhållandevis begränsade grupp av inflytelserika journalister som varje dag är med om att forma den bild som allmänheten får av svensk politik.

En sådan inflytelserik grupp är ansvariga chefer inom medierna. Är de lika lite representativa som journalistkåren i sin helhet?

Frågan kan för första gången belysas med hjälp av den postenkät som i anslutning till journalistenkäten sändes till i princip samtliga redaktionellt ansvariga inom press, radio och tv (182 personer). Nettosvarsfrekvensen var 69 procent.

I redaktionsledarenkäten ställdes av integritetsskäl dock inte frågan om partisympati, utan en fråga där svarspersonerna fick placera sig på en vänster-högerskala.

Journalisterna placerar sig klart mer till vänster än vad allmänheten gör - 46 procent av journalisterna och 31 procent av allmänheten placerar sig till vänster om mitten.

De ansvariga cheferna inom medierna är åsiktsmässigt mer lika allmänheten - andelen som står till vänster är ungefär lika stor. Skillnaden är att redaktionsledarna tenderar att placera sig i mitten på skalan, medan allmänheten i större utsträckning placerar sig till höger.

De ansvariga cheferna inom medierna är alltså åsiktsmässigt mer representativa för allmänheten än journalistkåren.

En annan inflytelserik grupp är de journalister som har till huvuduppgift eller enda uppgift att dagligen följa och rapportera om politik, ekonomi och samhälle.

Och det gäller särskilt den mycket begränsade grupp av specialinriktade journalister som står för huvuddelen av den nationella rapporteringen om politik - journalister som är verksamma i Stockholm inom medier med riksspridning. Det vill säga journalister som varje dag rapporterar om politik och ekonomi i nyhetsmedier som direkt eller indirekt når ut till hela svenska folket.

I denna inflytelserika grupp av journalister är moderaterna största parti. Andelen moderatsympatisörer är ungefär lika stor som hos allmänheten. Folkpartiet är något mindre, men andelen folkpartisympatisörer är nästan dubbelt så stor som hos allmänheten.

Och totalt sett är i denna grupp andelen borgerliga sympatisörer något större än andelen som sympatiserar med socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet. Det mest underrepresenterade partiet är socialdemokraterna - både i jämförelse med allmänheten och med journalistkåren i sin helhet.

Dessa tongivande journalister är alltså i blocktermer betydligt mer representativa för allmänheten än journalistkåren i sin helhet. Men det som särskilt kännetecknar dessa specialiserade nyhetsjournalister är regeringspartiets mycket svaga ställning.

Kan man dra sådana slutsatser på grundval av så små grupper som det här rör sig om - 47 individer. Att gruppen i urvalet är så liten beror på att denna krets av journalister också i verkligheten är mycket begränsad till antalet. Resultat grundade på få svarspersoner kan dock stärkas om man även tidigare kommit fram till samma eller liknande resultat. I de tidigare journalistundersökningarna har jag funnit samma tendens som redovisas här även om jag valt att inte publicera dem. Men när jag nu för fjärde gången kan iaktta samma huvudtendens bedömer jag resultatet som så säkert att jag också valt att publicera det i den föreliggande forskningsrapporten.

Jag finner däremot inga större skillnader mellan olika nyhetsmedier eller mediearbetsplatser. Oavsett var journalisterna arbetar är miljöpartiet och vänsterpartiet överrepresenterade och moderaterna och socialdemokraterna underrepresenterade.

Den främsta politiska skiljelinjen i journalistkåren går i först hand mellan manliga och kvinnliga journalister och mellan yngre och äldre journalister.

Andelen miljöpartisympatisörer är nästan dubbelt så stor hos kvinnor som hos män, medan andelen moderatsympatisörer är nästan dubbelt så stor hos män som hos kvinnor.

Kanske något överraskande är fyrtiotalisterna (numera) den åldersgrupp bland journalisterna som har den största andelen borgerliga sympatisörer och den minsta andelen sympatisörer till vänsterpartiet.

Skillnaden i partisympatier blir särskilt tydlig i den yngsta åldersgruppen - journalister under 35 år (se tabell). Bland yngre kvinnliga journalister sympatiserar 35 procent med miljöpartiet, medan motsvarande andel bland yngre manliga journalister är 13 procent. Bland yngre manliga journalister sympatiserar 27 procent med moderaterna, medan andelen hos yngre kvinnliga journalister är elva procent.

Miljöpartiet och vänsterpartiet är alltså inte på samma sätt som i kåren i sin helhet överrepresenterade i de grupper av journalister som kan antas ha ett stort inflytande över den politiska nyhetsrapportering som når ut till hela svenska folket - ansvariga chefer och tongivande politiska journalister i nationella nyhetsmedier. Miljöpartiet och vänsterpartiet är däremot ännu mer överrepresenterade i de grupper av journalister som kan antas ha ett begränsat inflytande över den dagliga politiska nyhetsrapporteringen - bland frilansmedarbetare och unga kvinnliga journalister.

Det är därför mycket som talar för att den kraftiga överrepresentation som finns i journalistkåren för vänsterpartiet och miljöpartiet har en mycket begränsad betydelse för den bild som ges av rikspolitiken i våra nyhetsmedier. Men det innebär inte att de i journalistkåren underrepresenterade moderaterna och socialdemokraterna skulle vara överrepresenterade bland journalister med stort inflytande. Denna inflytelserika och viktiga grupp av journalister och ansvariga chefer ser snarare partipolitiskt ut ungefär som den allmänhet den vänder sig till.

Men med två viktiga undantag. Folkpartiet är överrepresenterat både i journalistkåren i sin helhet och bland journalister med stort inflytande över den bild som ges av ekonomin och politiken. Socialdemokraterna är däremot underrepresenterat både i journalistkåren i sin helhet och bland journalister med stort inflytande.

Det parti som sedan drygt tio år innehaft regeringsmakten är med andra ord svagt representerat bland de journalister som har att granska regeringsmakten. I det avseendet kan medborgarna vara lugna. I den svenska folkstyrelsen tycks det, i varje fall för närvarande, inte finnas några särskilt intima band mellan den politiska makten och den tredje statsmakten.

Kent Asp

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.