Om två månader ska vi socialdemokrater välja ett nytt ledarskap. Dess uppgift är att möta framtiden genom att utveckla partiet och dess politik med utgångspunkt från dess grundläggande värderingar. Partiledaren ska om ytterligare tre och ett halvt år senare kandidera som statsminister för hela svenska folket. "Det måste vara en kvinna", skriver Nalin Pekgul, ordförande i s-kvinnor. "En ledare får inte vara snäll och pröva inför öppen ridå", skriver Janne Larsson, tidigare statssekreterare hos Göran Persson. "Starkast bestämmer", sade oss Niccolò Machiavelli.

Olika ledarstilar passar för olika sammanhang och uppgifter. En kan samla skaror för det nya, en annan kan förvalta, en tredje växer vid en kris. En möter utmaningen med hela laget medan någon annan prövar med sitt inre kabinett. Alla har sina brister och ingen kan, som Larsson mycket riktigt skriver, bli älskad av alla. Av Anders Ehnmarks Machiavellitolkning kan man också lära att det gäller att välja en ledare som kan skilja på befrielse och frihet. Och som alla vet, politik handlar om både innehåll och form.

Efter att ha följt svensk politik både utifrån och inifrån under de senaste tjugo åren så faller mitt val på Mona Sahlin som den bästa ledaren för utveckling och genomdrivande av socialdemokratisk politik.

Jag ska förklara varför genom att lyfta fram de utmaningar, i både innehåll och form, som väntar en statsminister och partiledare 2010. Låt mig börja med innehållet.Tre områden är avgörande.

Arbete: Sveriges geografiska placering i norra Europa gör att vi aldrig kommer att kunna konkurrera internationellt med låga löner. Genom en politik för lägre löner riskerar den borgerliga politiken att äventyra den framgångsrika svenska modellen. I stort sett allt som inte behöver närproduceras och inte kräver särskild kompetens kommer inom överskådlig framtid andra länder kunna göra billigare.

Visst, den solidariska lönepolitiken som gett relativt sett höga lägsta löner är en tuff strategi för massproducerande textilindustri, båtvarv och de sammansättningsfabrikerna som fått stänga eller flytta, men också lyckosam så till vida att arbetskraft och kapital hela tiden tvingats till nya branscher där avkastningen varit bättre.

Vi behöver en befrielse från borgerlig politik - men friheten då? Hur hävdar vi arbetets ställning i en värld där ett rastlöst kapital flyter över alla gränser? Och vilken är friheten för den som i dag står utanför arbetslivet? Väljarna gav förtroende för de repressiva lönesänkarlösningarna därför att vi inte lyckades presentera ett trovärdigare alternativ.

De flesta politiska frågeställningar har minst två sidor och politikens innehåll handlar i sitt vardagsarbete mycket om avvägningar. Mona Sahlin tillhör den sortens fria politiker som har kraft och vilja att både försvara kollektivavtal och a-kassa och söka vägar för den som har varken eller. Som före detta arbetsmarknadsminister har hon skaffat sig viktiga erfarenheter på detta område.

Migration och integration: Inom överskådlig tid kommer flykting- och invandringstrycket mot Europa att bestå och troligen öka. Sverige måste ha en migrations- och integrationspolitik som hänger samman och har samhällets förtroende.

Det är, som i dag, inte längre hållbart för herr Reinfeldt att i riksdagen säga sig stå för en generös flyktingpolitik när fru Reinfeldt byggt murar runt det välbärgade Täby. Lars Leijonborg kan inte förespråka en allmän amnesti när hans partikamrater på Ekerö inte tar emot en enda flykting. Främlingsfientligt kallas Sverigedemokraternas krav på minskad flyktingmottagning. Vad ska vi kalla den i Vellinge, Täby och Ekerö? Här måste socialdemokraterna fortsätta att bygga en migrations- och integrationspolitik som är förankrad i alla led.

Integrationspolitiken är en jämlikhetspolitik precis som kampen mot klassklyftor och för jämställdhet. För att den ska få acceptans och bidra till sammanhållning måste den bygga på både rättigheter och skyldigheter. Den som ville lämna partiet när jag föreslog att stödet till den som inte fullföljde sin SFI kunde dras in har inte förstått arbetslinjen. Den som har a-kassa förväntas söka jobb, den som har studiebidrag förväntas studera. Rättigheter och skyldigheter ska vara lika självklara för den som kommer ny till landet som för den som redan bor här.

Mona Sahlin är en internationalist. För henne sitter inga värden i vare sig hudfärg eller härkomst. Tvärtom ser hon i mångfalden ett värde i sig. För den socialdemokrat som vandrar under de gamla fanorna kan det vara bra att tänka på var de broderade slagorden om frihet, jämlikhet och solidaritet har sitt största behov i dag. Mona Sahlin är för mig en politiker som för dessa slagord i tiden. Också prideparaden är ett uttryck för den längtan efter frihet och jämlikhet som en gång startade vårt parti.

Forskning och miljö: Dagspolitikens alla vinklingar tar stort utrymme, men vad är det mer som bestämmer hur vi mår och lever? Demokratisering och fördelning tas ofta för givet liksom landvinningar i form av vattentoalett, glödlampa, penicillin och dator. Till stora delar hänger de ihop.

Vi måste avsätta resurser för forskning och se att dess resultat rättvist kan fördelas. Miljöförstöring och diabetes går i dag hand i hand med demokrati och välfärd. Miljöpolitikens stora utmaning ligger i att en enskild persons agerande inte gör någon större skillnad och inte heller är förknippad med någon individuell kostnad. Många individuella handlingar kan däremot skapa en katastrof. Ett förändrat klimat kommer att leda till stora folkvandringar och kanske till väpnade konflikter. Vi måste bygga en politik som förhindrar att vårt välfärdsbygge blir till ett ovisst utförsbygge för kommande generationer.

Också i miljöfrågan behövs en fri politiker som vågar utmana den ordning som fört oss dit vi befinner oss i dag. Mona Sahlin har som samhällsbyggnadsminister formulerat mål och visioner som är nödvändiga för ett hållbart grönt folkhem. Ambitionen att göra Sverige oberoende av olja till 2020 kommer att ställa många frågor på sin spets.

Utmaningarna ovan har inga enkla svar - då vore de heller inga utmaningar. Både på individ- och samhällsnivå krävs förändringar av den som vill utvecklas, eller överleva. Ett samhälle kan förändras med revolution eller krig men det civiliserade sättet är med hjälp av dialog. Det nya ledarskapet måste få fler att känna sig delaktiga i den dialogen. En dia­log med större ambition än den dramaturgi som stannar vid tes och antites. Visst kan vi vinna val på att vara "emot" men den makt vi söker får inte ha ett egensyfte. Då blir vi ett allt mindre, toppstyrt och introvert parti. Vi måste söka frihet bortom befrielsen. Partiets ledning ska söka makt för att genomföra vår vilja att förbättra. Jämlikhet är vår frihetsidé. Frihet, jämlikhet och solidaritet håller än.

Det som slagit mig på senare år är hur mycket energi som - på gott och ont - går åt till politikens form. Tänk dig att du sitter i en styrelse eller ledningsgrupp och hälften är arvoderade för att vara emot. Tänk dig att meningar eller bisatser som kommer ur din mun rycks ur sitt sammanhang och offentligt vänds emot dig. Prövar du för- och nackdelar riskerar du att bli anklagad för att vara antingen velig eller framställd som om du bara såg till ena sidan och utlämnade den andra. Politiker framställs, eller framställer sig, inte minst i rikspolitiken, som osams utan att vara oense. Allt för att konfliktytor ska skapas och nyheter ska kunna levereras trots att det mesta av politiken handlar om avvägningar.

Huruvida vi passar för olika sorts ledarfunktioner tror jag har rätt lite med kön att göra. I alla fall i biologiska termer. Däremot tror jag att kvinnors erfarenheter från mansdominerade kulturer är viktiga att ta tillvara. Symbolvärdet med en kvinnlig partiledare och förhoppningsvis statsminister är också stort. Och jag tror det finns utrymme för en ledarstil som vågar pröva. Både internt och externt. Tvärtemot vad både Jan Larsson och Machia­velli rekommenderar sin furste.

På lite längre sikt handlar det inte om furstens överlevnad. Det handlar snarare om att hitta ett ledarskap som gör att partiet och idéerna får ny näring och hittar flera anhängare. Först då kan vår ledare också bli landets ledare. I generella termer hade Machiavelli rätt, starkast bestämmer. Det har historien visat. Men den har också visat att styrka kan nås när många ställer sig sida vid sida. När den fackliga kampen organiseras. När våldsmonopolet ställs i det allmännas tjänst. När våra gemensamma resurser används för att nästa generation ska kunna växa och nå sina potentialer för att möta alla de utmaningar som livet bjuder.

Mona Sahlin ger inte bara befrielsen ett värde. Hon värdesätter också friheten. En frihet som i vår övertygelse hindras av ojämlikhet och vinns av dess motsats. Mona Sahlin brukar säga: "Välfärd är att färdas väl". Vi ska ge barnen bärande vingar men inte bestämma vart de ska flyga. Så är jämlikheten och jämställdheten en frihetsidé bortom enhetslösningar och sterotypa könsroller. Så får mångfalden och även olikheten ett värde i sig självt.

Det var Olof Palme som förde Mona Sahlin in i politiken. Han brukade citera den engelske socialisten Tawney: "Det som betyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är vänt emot".

Själv vände Palme ansiktet mot en framtid präglad av jämlikhet och fri gemenskap mellan människor". Enligt min mening är Mona Sahlin i dag den politiker som bäst kan föra oss närmare det målet.

JENS ORBACK