Experter på narkomanvård: Socialstyrelsens föreskrifter för behandling med bland annat Metadon måste bli mer humana.
Svensk narkotikapolitik har varit starkt påverkad av moral och ideologi, vilket ofta lett till att praktisk och vetenskaplig kunskap fått stryka på foten. Detta märks fortfarande tydligt på hur Socialstyrelsen hanterar frågor som rör narkomanvården.
Socialstyrelsen publicerar inom kort nya föreskrifter för underhållsbehandling med Metadon, Subutex och Suboxone. Under mer än 20 år, från 1983 till 2004, ransonerades behandlingen hårt, bland annat genom att en maxgräns sattes upp för antalet patienter – en besynnerlighet inom ramen för behovsstyrd sjukvård. Skälet var att Socialstyrelsen inte förmådde värja sig mot en högljudd och aggressiv opinion som av vårdideologiska skäl och rädsla för konkurrens var negativ till underhållsbehandling. Konsekvensen blev att många heroinister hölls kvar i missbruket och drabbades av sjukdom, lidande och död. Genom åren har hundratals människor fått sätta livet till, helt i onödan.
Även i de nuvarande föreskrifterna från 2005 finns tydliga moralistiska inslag, som ur ett vetenskapligt perspektiv framstår som svårbegripliga och omotiverade. Revideringen av föreskrifterna innebär tyvärr inte den modernisering som hade varit nödvändig.
Flera förslag handlar om att på tvivelaktiga grunder stänga ute patienter från vården. Behandling föreslås endast få ges till personer som missbrukar heroin eller morfin, inte till dem som missbrukar illegalt Subutex eller andra syntetiska så kallade opioider. De skäl som Socialstyrelsen anger – att evidens saknas samt att personer som missbrukar Subutex inte ska få sitt missbruk ”legaliserat genom vården” – är egendomliga.
Omfattande kliniska erfarenheter visar att underhållsbehandling fungerar även vid opioidmissbruk. Argumentet att Subutexmissbrukare inte ska behandlas med Subutex kan låta rimligt, men bygger på narkotikapolitiska överväganden, inte på vetenskap och beprövad erfarenhet. Om förslaget går igenom kan många Subutexmissbrukare i desperation övergå till det betydligt farligare heroinet, för att på så sätt ”meritera sig” för underhållsbehandling.
Märkligt är också att den inhumana uteslutningsparagrafen kvarstår oförändrad, trots att den lett till ett oacceptabelt godtycke i vården och mängder av personliga tragedier. Det är inte värdigt ett rättssamhälle att en person ska kunna bli avstängd från en effektiv, livräddande sjukvårdsinsats – särskilt inte när skälet är att man visar symtom på den sjukdom man ursprungligen sökt vård för. Att skriva ut en Metadonpatient som rökt cannabis är medicinskt sett lika tokigt som att dra in insulinet för en diabetiker som ätit några bakelser.
Socialstyrelsens omänskliga uteslutningsregler bör ersättas med en målsättningsparagraf som handlar om att alla tänkbara insatser bör sättas in för att behålla de patienter som vill i behandlingen. I våra nordiska grannländer har man valt att etablera specialmottagningar för patienter som vid upprepade tillfällen överträder mottagningens regler. Det är en betydligt mera humanitär lösning än utskrivning.
Björn Fries
narkotikadebattör (S)
Björn Johnson
statsvetare och narkotikaforskare, Malmö högskola
Bengt Svensson
professor i socialt arbete, Malmö högskola