Intern strid i miljöpartiet efter kritik mot v.
Det finns starka skäl att kritisera vänsterpartiet lika väl som socialdemokraterna och de borgerliga partierna utifrån ett grönt perspektiv. Alla lider de nämligen av villfarelsen att ekonomisk tillväxt är källan till allt gott och löser alla problem. Denna fixering har fört jorden till randen av ekologisk kollaps och medfört ökade klyftor.
I stället för att framföra denna välgrundade, gröna kritik mot alla andra partier gör miljöpartisterna Dalunde, Ferm och Johansson en bristande makt- och demokratianalys när de ensidigt riktar kritik mot vänstern på DN Debatt den 25 april.
Miljöpartiets ideologi vilar på solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet, kommande generationer och världens alla människor. Tar man dessa på allvar, finner man att mp och v har en hel del gemensamt. I vårt partiprogram framhålls bland annat vikten av att på olika sätt successivt demokratisera ekonomin och stärka det personliga ansvaret. Att planlöst sälja ut gemensam egendom är inte grönt. Våra gemensamt ägda bolag överlåts till en världsmarknad som domineras alltmer av ett fåtal transnationella koncerner som i växande grad köps upp av diktaturländers statsfonder. Vänsterns kritik är befogad och delas i hög grad av mp:s senaste kongress.
"Sjukvård, utbildning, barn- och äldreomsorg ska inte styras utifrån ett förenklat konkurrens- och resultattänkande som riskerar att sätta människor i kläm mellan samhällets ansvar och ekonomiska vinstintressen"(ur mp:s partiprogram). Friskolereformen flyttar visserligen makt från politiker men oftare till storföretag än till medborgare. Offentlig verksamhet tas successivt över av vinstdrivande bolag.
V och mp var de enda partier som inte stod bakom en av de största ojämställdhetsreformerna i svensk historia, nämligen pensionsreformen. Även motstånd mot EU förenar.
Det gröna partiets främsta uppgift är att gå före i arbetet med att bygga framtidens hållbara samhälle. Vi har inte råd att utesluta samarbete med andra på grumliga grunder. Vi måste ställa frågan: Vad gör vi efter tillväxt- och konsumtionssamhället? Har vi modet att ta dagens problem på allvar och starta den nödvändiga debatten om framtiden? I dag kan vi inte hävda att socialdemokratin skulle vara bättre rustad att svara på denna fråga än vänstern.
PETER BYLUND och MARIE ÅKESDOTTER, gruppledare i Tyresö, ULF FLODIN, kommunfullmäktigeledamot i Linköping, TAKE KNOL, kommunfullmäktigesuppleant i Kinda, ANNIKA LILLEMETS, gruppledare i Linköping, RAYMOND WIGG, oppositionslandstingsråd i Stockholms läns landsting.