Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”MP och V bromsar utvecklingen av miljövänlig teknik”

Motståndet mot genmodifierade grödor är starkt på många håll i Europa. Här protester i Tyskland mot företaget Monsantos genmodifierade majs.
Motståndet mot genmodifierade grödor är starkt på många håll i Europa. Här protester i Tyskland mot företaget Monsantos genmodifierade majs. Foto: AFP

Motståndet mot genmodifierade grödor framställs som en strid mot hälsorisker och miljöförstöring och små bönder mot multinationella företag. Men de som tjänar mest på GM-förbudet är ekobönder och tillverkare av bekämpningsmedel. Odling av GM-grödor skulle undantagslöst minska behovet av kemikalier. Ändå gör MP och V vad de kan för att blockera utvecklingen av denna miljövänliga teknik, skriver biologiprofessor Stefan Jansson.

Då LRF och mjölkbranschen nyligen kom fram till att man inte kan ha en branschgemensam överenskommelse mot genmodifierad (GM) soja i foder till mjölkkor har GM-växter återkommit i nyhetsrapporteringen. Detta leder till starka känslor. Många universitetsforskare inom EU som försökt genomföra fältförsök med GM-växter eller som uttalat sig för GM har fått uppleva hot eller vandalism. Orsaken till att människor till och med kan gå till handgripligheter är att motståndet kläds i en dräkt av strid mot hälsorisker och miljöförstöring och ”Davids kamp mot Goliat”; små bönder mot multinationella företag. Detta motstånd, som stöds av två riksdagspartier, blockerar utvecklingen av miljövänlig teknik inom jord- och skogsbruket och frågan är: Varför driver dessa partier en linje på kollisionskurs med forskningen?

En huvudtes i GM-motståndet är att endast stora multinationella företag tjänar på tekniken, och därför är det bara dessa och deras lakejer som förordar den. För att analysera motståndet bör man fundera på vem som tjänar på att EU:s regelverk kring GM-grödor är så strängt att det i praktiken är ett förbud. Svaret är enkelt: Framför allt de som tjänar pengar på ekologisk odling, det vill säga ekobönder och – paradoxalt nog – tillverkare av bekämpningsmedel.

På 1990-talet, när gentekniken var ny, fastslog EU i ett direktiv att ekologisk odling inte tillåter GM-växter. Kravcertifiering och det betydande extrastöd som ges till ekologisk odling utesluter GM. Därför måste ekobönder vara emot även de bladmögelresistenta potatisar som funnits i snart tio år men som är förbjudna i unionen eftersom de är genmodifierade. Samtidigt tjänar ekobönderna på att potatisarna är förbjudna, för ju mindre ”hållbart” det konventionella jordbruket är, desto lättare är det att argumentera för ekologiska alternativ. Det enda bekämpningsmedel som används i potatisodling är medel mot bladmögel. Kunde man avvara det vid konventionell odling vore det svårare att övertyga konsumenten om mervärdet i Kravcertifierad potatis.

Med undantag av den första generationens genmodifierade växter, som var resistenta mot ogräsmedel, har de flesta GM-grödor getts ökad motståndskraft mot insekter, svamp eller virus. Forskningsläget är glasklart: dessa skulle undantagslöst ge lägre kemikalieanvändning. Hur får man då ihop en argumentation som säger: ”Att vara för genmodifierade växter är detsamma som att vara för ett kemikalieberoende jordbruk”? Jo, genom att inte ställa GM-grödor mot jordbrukskemikalier utan i stället klumpa ihop dessa. Det fungerar hjälpligt eftersom vissa företag som säljer bekämpningsmedel för jordbruket även utvecklar GM-grödor. Monsanto är kardinalexemplet. Det är dock inte säkert att Monsanto förlorar på det kompakta GM-motståndet. Dels säljer företaget bekämpningsmedel till jordbrukarna – genmodifierade växter skulle minska denna försäljning – dels säljer företaget den enda GM-växtsort som godkänts för odling inom EU, en majssort som är motståndskraftig mot majsmott.

Dessutom är EU en tullunion, och klassisk europeisk protektionism kan kläs i miljövänliga kläder genom försök att stänga ute GM-produkter med hänvisning till hälso- eller miljöskäl trots att det saknas stöd i forskning för detta – ”greenwashing” på EU-nivå.

Det finns alltså starka ekonomiska krafter som tjänar på de facto-förbudet mot genmodifierade grödor. Det är i ljuset av detta man ska tolka samhällsdebatten, där vad offentliga finansierade universitetsforskare säger i frågan spelar så liten roll för beslutsfattare och opinion. (Se till exempel uttalandet från svenska universitetsforskare på DN Debatt 1/10 2011 eller rapporten ”Planting the Future” från de europeiska vetenskapsakademiernas samarbetsorganisation EASAC.)

Förlorare är dels de bönder som inte är Kravcertifierade, vilka förvägras tillgång till de skadedjurs-, svamp- och virusresistenta växtsorter som ligger i forskarnas och förädlingsföretagens byrålådor, dels ekologiska husbehovsodlare (som jag själv sedan mer än 30 år), dels konsumenter som vill att vår mat – vare sig den är Kravcertifierad eller inte – ska framställas med så lite bekämpningsmedel som möjligt, och dels miljön, som behöver ett jordbruk mindre beroende av kemiska tillsatsmedel och som tär mindre på jordens begränsade resurser av vatten och fossila bränslen. På sikt blir även kommersiella ekobönder som inte får tillgång till odlingssäkra sorter förlorare, men det förutsätter förstås att EU:s definition av ekologisk odling ändras, vilket knappast är nära förestående.

Staten satsar stora resurser för att ta fram miljövänlig teknik. Den miljöstrategiska stiftelsen Mistra stödjer ”forskning av strategisk betydelse för en god livsmiljö och hållbar samhällsutveckling”, och två strategiska forskningsområden, ”hållbart nyttjande av naturresurser” och ”energi”, får betydande stöd. Motståndare mot ny teknik finns i alla partier, men två – Miljöpartiet och Vänsterpartiet – argumenterar starkt för att använda miljövänlig teknik samtidigt som de gör vad de kan för att sätta käppar i hjulet för de forskare som försöker ta fram just denna inom jord- och skogsbruket. Deras programmatiska motstånd innebär bland annat arbete för totalförbud mot GM-grödor och att de i Gentekniknämnden konsekvent röstar emot och skriftligen reserverar sig när forskare i rent grundforskningssyfte, eller inom hållbarhets-satsningarna nämnda ovan, vill göra fältförsök. Dessa partier borde fråga sig hur man kan hävda att man vill se forskning för ett hållbart samhälle när man samtidigt försöker begränsa just denna forskning.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.