Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark beskyller moderaternas ledning för bristande verklighetsinsikt på DN Debatt den 27 augusti. Frågan är om det inte i stället är Företagarna som saknar tillräcklig kunskap om grundläggande och enkla fakta. Det är ett rimligt krav att en organisation som företräder en viktig del av näringslivet – de mindre företagen – inte sprider myter och felaktigheter om las.

Det är nämligen inte sant att den sist anställda alltid får gå först vid uppsägningar. Verkligheten ser helt annorlunda ut. Både lagen och våra kollektivavtal säger klart och tydligt att kvalifikationerna för jobbet måste finnas om man ska få vara kvar. Dagligen genomför Unionens företrädare förhandlingar där de diskuterar vilken kompetens företaget måste säkra för att kunna utvecklas vidare. Resultatet blir inte sällan att yngre blir kvar medan personer med längre anställningstid sägs upp. Dessutom beskriver Nordmark det som avsteg från las när man inte strikt går på anställningstiden för turordningen. Det är inga avsteg – enligt las är det både anställningstid och kvalifikationer som ska bedömas.

Att ungdomsarbetslösheten i Sverige är alldeles för hög är vi helt överens om. Inte minst därför har Unionen nyligen lagt fram ett program för fler och bättre jobb med 65 konkreta förslag. Men skyll inte ungdomsarbetslösheten på turordningsreglerna.Verkligheten för alltför många ungdomar är att de får korta tidsbegränsade anställningar och därmed över huvud taget inte är aktuella vid turordningsdiskussioner.

De svenska reglerna är heller inte krångligare än i många andra länder, snarare tvärtom. På kontinenten är anställningsskyddet ofta mycket hårdare reglerat. I Finland kan företag tvingas ha kvar anställda på grund av deras försörjningsbörda. I Danmark, som ofta beskrivs som ett land i avsaknad av lagar om anställningsskydd, finns regler för uppsägningar i kollektivavtalen som liknar de svenska.

Nordmark påpekar helt korrekt att många mindre företag saknar kollektivavtal. Men hon drar fel slutsats. I stället för att ta det som ett argument emot las borde hon slå ett slag för att fler arbetsgivare ska organisera sig och ha kollektivavtal. Den svenska arbetsmarknadens styrka ligger i att vi är flexibla genom kollektivavtal som bygger både på branschers och olika företags förutsättningar. Vi är även öppna för att seriöst diskutera ytterligare anpassningar av kollektivavtalen, till exempel för de mindre företagen.

Alternativet till kollektivavtalsmodellen är detaljerade lagar, lika för alla, som politiker bestämmer. Eller inga regler alls och därmed rena rama vilda västern och att företagen konkurrerar ut varandra med dåliga anställningsvillkor. Är det verkligen något av de alternativen som Företagarna vill ha?

Cecilia Fahlberg
ordförande i Unionen