Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Naiv kritik av ekonomipris missgynnar saklig debatt”

Obegriplig kritik. Ekonomisk forskning beskrivs i medier som något besläktat med allmänt tyckande. Det gynnar ideologer och andra som störs av att få sin världsbild ifrågasatt. Den naiva kritiken ger politiker och beslutsfattare en ursäkt att ignorera vetenskapliga rön, skriver Per Krusell, ordförande i priskommittén.

Nobelyran ligger nu bakom oss och pristagarna har rest hem. Efter drygt tio år i kommittén för ekonomipriset, Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, och min förestående avgång vid årsskiftet har jag kommit att reflektera över bilden av detta pris i svenska medier, en bild som tyvärr är betydligt mindre positiv än i andra länder. Detta oroar mig.

Det är alltför vanligt att ett reportage om priset i en tidning, i radio eller på tv går ut på att låta ekonomipriset förklaras av någon ämnesexpert i ekonomi, för att sedan konfrontera experten med någon som är kritiskt inställd, inte bara till det specifika priset i synnerhet utan till ämnet ekonomi i allmänhet. Kritiken är svepande och har inget med vetenskaplig kvalitet i den prisbelönta insatsen att göra. Ett typexempel fick vi se på tv under själva Nobelbanketten. Listan på politisering och trivialisering på liknande sätt skulle kunna göras lång.

Motsvarigheten för litteraturpriset skulle vara att Alice Munros verk analyseras i tv-rutan genom att ha två experter: dels en som läst och analyserat alla hennes noveller, dels en skicklig debattör som vill lyfta fram den mer brett uppskattade deckargenren som motvikt.

Eller tänk er att medierna skulle anstränga sig för att hitta något kritiskt att säga om fysikpriset. Vad vet jag, kanske någon skulle kunna tycka att det verkar futilt att leta efter mindre och mindre partiklar, för hur vet man att det inte alltid finns ännu mindre partiklar, och vore det inte mer produktivt med handgriplig ingenjörskonst?

Tack vare respekten för skönlitteratur och naturvetenskap är det otänkbart att låta någon utan gedigen kunskap i ämnet ”analysera” dessa priser. Men varför får detta ske när det gäller Riksbankens pris till Alfred Nobels minne? Jag har under årens lopp försökt hitta svar.

• Kan det vara så att ekonomipriserna inte anses handla om viktiga frågor?

Det har jag ändå svårt att tänka mig. Låt mig exemplifiera. Thomas Sargent och Christopher Sims fick priset 2011 för att ha utvecklat metoder som nu används världen över för att utvärdera effekterna av penning- och finanspolitik. Dylika utvärderingar är utomordentligt svåra, men oerhört viktiga. Inte minst under den ekonomiska krisen behöver vi veta hur många jobb som skulle kunna räddas genom olika makroekonomiska åtgärder.

Förra året gick priset till Lloyd Shapley och Alvin Roth för att de utvecklat en teori för matchningsmekanismer och sedan använt denna i praktiken i en rad fall där befintliga lösningar visat sig bristfälliga. Exempelvis fördelning av barn till skolor, läkare till sjukhus, och njurar från donatorer till njursjuka.

I år handlade det om forskare som studerat prisbildningen på marknaderna för värdepapper och andra tillgångar. Finansmarknaderna har vuxit oerhört och många tror att de har allvarliga brister; många tror till och med att en del av den kris som världsekonomin hamnat i har orsakats av dessa brister. Den kunskap pristagarna bidragit med om detta är inte komplett. Men den representerar viktiga steg framåt på ett svårt och viktigt område som kräver insikter både om människors önskemål och förväntningar och om hur enskilda individers beteenden kan samspela på marknader med miljontals deltagare.

• Är ett problem kanske att den samhällsekonomiska forskningen ger ofullständiga och inte helt allmängiltiga svar?

Det är sant att vi inte kan vänta oss naturlagar, eller kompletta teorier som vi nu har för partikelfysiken. Skälet är förstås att vi studerar mänskligt beteende och detta ter sig för komplext och föränderligt att beskriva utifrån naturlagar. Men detta är också skälet till att jag själv ser samhällsvetenskapen som så spännande: den är svår, vi vet förhållandevis lite, och det är inte alls uppenbart ens vilka metoder som är lämpligast för att komma framåt, samtidigt som frågorna ju är så viktiga för oss alla. Ta skolfrågan: visst är det viktigt att lära de svenska barnen matematik (och engelska!), men frågan är hur — och den frågan är åtminstone till en del samhällsvetenskaplig!

• Kan det vara så att det finns en misstänksamhet om att vi ekonomiforskare gör dolda ideologiska ställningstaganden?

Konkret ekonomisk politik måste oftast bygga på avvägningar mellan fattiga och rika, unga och gamla, eller till och med ställa dagens samhällsinvånare mot framtida generationer (som i klimatfrågan, ett ämne jag själv forskar kring). Men bra forskning tar inte ställning utan beskriver snarare utfall för olika intressenter – sedan är det upp till folkvalda politiker att välja ekonomisk politik utifrån den meny forskningen redovisar.

Möjligen är det svårare för lekmän att skilja mellan seriösa forskare inom ekonomi och kvacksalvare, kanske svårare än när det gäller naturvetenskapen. Här ser jag en viktig, utredande roll för medierna som jag tror är underprioriterad i dag. Bra samhällsvetenskaplig journalistik borde kunna hjälpa allmänheten att sortera ut resultat som bygger på seriös forskning från ideologiskt betingat tyckande.

• Eller är det så att många helt enkelt störs av att ekonomipriset inte är ett riktigt Nobelpris men ändå tillåts vara med den tionde december?

Exempelvis har SvD i sin rapportering på Nobeldagen åtminstone tre år i följd inkluderat faktarutor för de andra prisen men inte ens nämnt att ekonomipriset delas ut — man låtsas som om det inte finns – och detsamma hände tyvärr även i DN i år. Ekonomipriset är utan jämförelse det största forskningspriset i världen inom samhällsvetenskapen och har i andra länder, enligt tillgängliga mått, lika hög status som Nobelprisen. Men varför inte i Sverige? Priset delas ju ut av oss, så är det då inte något att också vara stolt över som svensk, även om prisområdet inte var utvalt av Alfred Nobel utan av staten?

Behandlingen av ekonomisk forskning i svenska medier skickar budskapet att skillnaden är hårfin mellan allmänt tyckande och seriös vetenskap. Detta budskap gynnar ideologer och andra som störs av att få sin världsbild ifrågasatt på vetenskaplig grund, medan det missgynnar saklig samhällsdebatt. Den naiva kritiken riskerar leda till att begåvade ungdomar söker sig bort från samhällsforskning, medan svenska politiker och beslutsfattare får en ursäkt att ignorera vetenskapliga rön, till exempel i skolpolitiken. Inte är det väl detta ekonomiprisets kritiker önskar sig?

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.