Stora framsteg i kampen mot världsfattigdomen har gjorts på senare år. Hundratals miljoner människor har haft möjlighet att lyfta sig ur absolut fattigdom och FN:s millenie­utvecklingsmål har kommit inom räckhåll för åtskilliga länder.
 

Under ett antal år har världshandeln vuxit mycket kraftigt, något som gynnat många utvecklingsländer. Under 2000-talet har till exempel tillväxttakten i Afrikas ekonomier mer än fördubblats jämfört med decenniet innan.
 

Nu har förutsättningarna förändrats drastiskt, vilket hotar gjorda framsteg. De privata kapitalflödena i världen förutses nästan halveras från 2008 till 2009. Världshandeln faller kraftigare än någon gång tidigare sedan andra världskriget. Arbetslösheten ökar och migrantarbetarna får inte jobb. Utvecklingsländernas regeringar står inför snabbt ökande underskott i bytesbalanser och statsbudgetar.
 

Världsbanken räknar med att cirka 70–100 miljoner människor kommer att hamna under fattigdomsstrecket som en effekt av finanskrisen och den ekonomiska nedgången i dess spår. Enligt FN:s jordbruksorgan lider nu mer än en miljard människor runtom i världen av hunger och kronisk undernäring. Det är omkring 100 miljoner fler än förra året. Orsaken är den globala ekonomiska krisen och ökade matpriser, lägre inkomster och ökad arbetslöshet.
 

I denna nya verklighet är det en huvuduppgift för världens ledare att med gemensamma och koordinerade ansträngningar lindra konsekvenserna av den globala ekonomiska nedgången för världens fattiga – och att förbättra förutsättningarna för utvecklingsländernas återhämtning.
 

Just nu genomförs en högnivåkonferens i FN:s regi om den globala ekonomiska krisens följder för utvecklingen i världens fattigaste länder. Sverige kommer vid konferensen föra fram vilka insatser vi anser behövs för att stärka utvecklingsländernas förutsättningar att resa sig ur krisen.
 

Såväl inom EU, senast vid biståndsministrarnas möte i maj, som vid G20-mötet i London i april och vid sammankomster med Världsbanken och IMF, har fokus legat på att göra åtaganden för att lindra konsekvenserna för de mest utsatta. Min förhoppning är att detta ska bekräftas vid den FN-konferens som nu pågår och att resolutioner och deklarationer åtföljs av faktisk handling.
 

För att världsekonomin uthålligt ska återhämta sig krävs inte bara att de stimulansåtgärder som genomförs får effekt, utan också att protektionistiska åtgärder motverkas och att en öppen världsekonomi försvaras.
 

Därutöver behövs åtgärder som specifikt syftar till att mildra krisens effekter för de fattigaste länderna och att skapa förutsättningar för deras återhämtning.
 

”Business as usual” är inte längre en hållbar utgångspunkt för världens biståndsgivare. I detta läge ser jag två viktiga uppgifter för biståndet. För det första, att skydda landvinningar som redan har gjorts i kampen mot fattigdomen. För det andra, att bidra till att skapa förutsättningar för återhämtning i fattiga länder i ett läge när kapital har blivit en bristvara.

Det handlar om att mobilisera resurser. Att verka för att länder lever upp till sina biståndsåtaganden blir därför en central fråga för mig under det svenska EU-ordförandeskapet. Det handlar om att ge människor tillgång till den utveckling de har rätt till. För det krävs insatser som stärker de mest utsatta samhällenas produktivitet och människors möjligheter att genom ett livskraftigt näringsliv bidra till att skapa tillväxt. Och det handlar om att säkerställa att sociala skyddsnät finns på plats som hindrar människor från att falla när krisen slår som hårdast.
 

Jag kan här presentera en serie beslut som den svenska regeringen nu fattar för att kunna leva upp till dessa krav, och som i dag, fredag, redovisas i FN.
 

1. Regeringen ger Sida i uppdrag att se över inriktningen på Sveriges bilaterala biståndsengagemang i utvecklingsländer som bedöms vara särskilt drabbade av den globala ekonomiska nedgången. Sida ska särskilt analysera behoven av och förutsättningarna för att omfördela medel till sociala sektorer, som skyddar de människor som mest riskerar att drabbas av krisen, liksom till biståndsinsatser som bidrar till ökad produktivitet och tillväxt.
2. Regeringen inrättar ett nätverk för näringsliv och utveckling i syfte att tillvarata det svenska näringslivets potential att bidra till global utveckling och fattigdomsbekämpning. Fora för erfarenhetsutbyte mellan offentliga aktörer och näringslivet kommer att skapas, något som hittills saknats. Ett råd ska tillsättas i Sverige med representanter på hög nivå från det svenska näringslivet, berörda departement och relevanta myndigheter. Samtidigt skapas fora för dialog om exempelvis villkor för privatsektorutveckling mellan svenska och lokala aktörer på landnivå.
3. Regeringen har i år avsatt ett extra tillskott om 300 miljoner kronor till Swedfund som erbjuder riskkapital och kompetens för investeringar och utveckling av lönsamma företag i utvecklingsländer.
4. Regeringen har beslutat om nya villkor för utvecklingslån och garantier som förväntas bidra till att mobilisera större resurser för investeringar. Regeringen har dessutom skapat en finansieringsform – miljölån – för att öka samarbetsländernas tillgång till kapital för investeringar riktade mot miljöproblem och effekter av klimatförändringar, som drabbar fattiga människor särskilt hårt. För detta ändamål har regeringen avsatt 300 miljoner kronor i år.
5. Regeringen lämnar ett bidrag om 75 miljoner kronor till stöd för mikrofinansiering i de allra fattigaste utvecklingsländerna via en facilitet som inrättats av Världsbankens privatsektorfönster IFC mot bakgrund av finanskrisen. Syftet är att förhindra att särskilt utsatta mikrofinansinstitut och entreprenörer slås ut. Mikrokrediterna har inte minst haft stor betydelse för kvinnligt entreprenörskap.
6. Sverige ger ett extra bidrag om 75 miljoner till Unicef, vars respons på den ekonomiska krisen inriktar sig på de mest utsatta länderna. Unicef stärker och utökar insatser inom områdena mödra- och barnhälsa, nutrition samt vatten och sanitet, liksom grundskoleutbildning. Världen har inte råd att missa en generation barn som växer upp utan tillräcklig hälsa och utbildning.
7. Den livsmedelssatsning om 100 miljoner kronor som regeringen har budgeterat för år 2009 får ett tydligt fokus på småskalig jordbruksutveckling i de fattigaste länderna. Då får småjordbrukare en potential att både kunna möta sina egna behov och dessutom stimulera en tryggad tillgång till mat och att fungera som en katalysator för ekonomisk tillväxt.

Dessa åtgärder kommer att i närtid bidra till att möta krisens konsekvenser och på sikt möjliggöra återhämtning. Vårt fokus på att med bistånd vilja hjälpa får inte fortsätta att skymma den kraft som utvecklingsländerna själva måste mobilisera. Biståndet måste i stället ta vara på den kraften.
 

Gunilla Carlsson
bistånds- och utvecklingsminister