Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Nästan alla stora byggen av järnvägar är olönsamma”

”Ett fattat beslut brukar inte rivas upp även om kostnadsökningarna blir betydande” skriver artikelförfattarna. Det gäller exempelvis Hallandsåstunneln.
”Ett fattat beslut brukar inte rivas upp även om kostnadsökningarna blir betydande” skriver artikelförfattarna. Det gäller exempelvis Hallandsåstunneln. Foto: Joakim Roos

Ny rapport. Det tycks råda enighet om att svenska transportsystem behöver rustas upp och byggas ut. Men beslut om satsningar för hundratals miljarder kronor fattas med dåliga underlag och trots att det är samhällsekonomiska förlustaffärer. Det skriver SNS Konjunkturråd och ger sex förslag som kan förbättra resursanvändandet.

Ett väl fungerande transportsystem är grundläggande för det moderna samhället. Skattebetalarna lägger väldiga resurser på investeringar i och underhåll av transportinfrastruktur samt på kollektivtrafik. Detta är ändå litet jämfört med vad resenärer och transportörer lägger ned i form av tid och pengar.

Politiska beslut har en avgörande inverkan på transportsystemet. Beslut om investeringar i och underhåll av infrastruktur, prissättning och regleringar får därför stora konsekvenser för ekonomin och välfärden. Sådana beslut bör självklart fattas på transparenta och gedigna underlag och i enlighet med riksdagens mål ”... att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportpolitik”. Den rapport som SNS Konjunkturråd presenterar i dag visar att så långtifrån är fallet. Beslut om åtgärder för hundratals miljarder kronor fattas på bristfälligt underlag och trots att den samhällsekonomiska avkastningen många gånger är negativ. Detta gäller såväl underhåll som genomförda, pågående och beslutade investeringar.

Trafikverket har i uppgift att genomföra samhällsekonomiska bedömningar av transportinvesteringar. Som framgår av vår rapport är den analysmetod som används väl beprövad både i Sverige och internationellt och är ett väl fungerande verktyg för att bedöma samhällsnyttan av investeringar i transportinfrastruktur. En sådan analys inkluderar självklart pekuniära kostnader och intäkter, som investeringskostnad och driftskostnader respektive eventuella biljett- och skatteintäkter. Den inkluderar dessutom icke-pekuniära kostnader och intäkter. Nyttan av bland annat kortare restider, ökad punktlighet, färre olyckor och minskade utsläpp beräknas utifrån medborgarnas egna värderingar översatta till kronor och ören.

Det bör vara tydligt för medborgarna på vilka grunder beslut är fattade och vilka konsekvenserna är. Detta är en förutsättning för att de ska kunna se vilka avvägningar som görs mellan trafikpolitiska och andra mål samt för demokratiskt ansvarsutkrävande.

Det tycks råda konsensus om att den svenska infrastrukturen behöver upprustas och byggas ut i snabbare takt. Men av de projekt som den dåvarande regeringen valde ut på Trafikverkets lista till den nationella investeringsplanen 2010–2021 var investeringar för 61 av 157 miljarder kronor samhällsekonomiskt olönsamma. En del var olönsamma även om man skulle bortse från investeringskostnaden! Hade regeringen prioriterat på grundval av samhällsekonomisk lönsamhet hade samhällsnyttan blivit 42 miljarder högre.

Den samhällsekonomiska lönsamheten tycks ha spelat en ännu mer underordnad roll för den nu gällande investeringsplanen för 2014–2026. Inga kalkylresultat redovisades för projekt som inte kom med i planen och många projekt kom med i planen på regeringens direktiv utan att några kalkyler hade gjorts, bland annat två etapper på höghastighetsbanorna.

En genomgång av genomförda, pågående och planerade stora järnvägsinvesteringar är ännu mera nedslående. Nästan alla var samhällsekonomiskt olönsamma vid beslutstillfället. Det gäller Norrbotniabanan mellan Umeå och Luleå som beräknas kosta minst 30 miljarder kronor, Botniabanan mellan Nyland norr om Sundsvall och Umeå, Västlänken under centrala Göteborg för 20 miljarder kronor, Citytunneln under Malmö för 8,5 miljarder kronor samt höghastighetsbanorna för i dagsläget minst 256 miljarder kronor.

En annan återkommande observation är att investeringskostnaderna underskattas. Ofta underlåter man att inkludera nödvändiga följdinvesteringar (Botniabanan, Citybanan, Västlänken och höghastighetsbanorna). Ett fattat beslut brukar inte rivas upp även om kostnadsökningarna blir betydande (Hallandsåstunneln). Prognoser för person- och godstrafiken är systematiskt överoptimistiska och ger därför orealistiska restidsvinster (Norrbotniabanan, Botniabanan och höghastighetsbanorna). Dessutom används en diskutabelt låg kalkylränta, något som blåser upp intäkterna i förhållande till kostnaderna (höghastighetsbanorna).

När den samhällsekonomiska kalkylen visar på minus – trots underskattade kostnader och överskattade intäkter – är det vanligt att åberopa effekter på regional utveckling, sysselsättning och miljö som hävdas göra projektet lönsamt och som inte ingår i kalkylen därför att de är svåra att översätta till kronor och ören. Förfarandet är feltänkt. De flesta av de åberopade effekterna finns redan med i kalkylen och de finns med i alla projekt. Forskning visar att den rangordning efter samhällsekonomisk lönsamhet som ges av samhällsekonomiska kalkyler i stort sett inte ändras av att kvalitativa effekter inkluderas.

Kraven på mer resurser till infrastruktur måste ses i ljuset av att dagens resursanvändning inte är kostnadseffektiv. De problem som finns beror på ramverket för beslutsfattande. Vi föreslår därför följande förändringar:

Medfinansiering från andra offentliga eller privata aktörer bör accepteras endast under mycket strikta förutsättningar. Detta kan bidra till att minska trycket från olika intressegrupper för att genomföra olönsamma projekt.

Beslut om hur samhällsekonomiska analyser ska göras och vilka ingångsvärden som ska användas bör flyttas från Trafikverket till en oberoende expertkommitté under Finansdepartementet. En liknande ordning råder i Norge.

Trafikverkets uppdrag omformuleras. Myndigheten ska genomföra en samhällsekonomisk kalkyl för samtliga projekt över en viss storlek samt identifiera de samhällsekonomiskt mest lönsamma investeringarna inom en viss budgetram.

Trafikverket ges i uppdrag att årligen rapportera resultatet av gjorda investeringar och andra åtgärder.

 

 

När Trafikverket föreslår eller när regeringen beslutar om en nationell investeringsplan ska eventuella avvikelser från den samhällsekonomiska prioriteringsordningen motiveras och kostnaden anges, liksom konsekvenserna för andra projekt som trängs ut från planen.

Oberoende experter bör återkommande granska Trafikverkets samhällsekonomiska kalkyler.

Förslagen syftar inte bara till att öka samhällsnyttan av de resurser som avsätts för infrastruktur utan också till att öka transparensen kring trafikpolitiska beslut. Det bör vara tydligt för medborgarna på vilka grunder beslut är fattade och vilka konsekvenserna är. Detta är en förutsättning för att de ska kunna se vilka avvägningar som görs mellan trafikpolitiska och andra mål samt för demokratiskt ansvarsutkrävande.

DN Debatt. 28 januari 2016

Debattartikeln
SNS Konjunkturråd:
”Nästan alla stora byggen av järnvägar är olönsamma”

Repliker
Björn Hasselgren, fd ordförande i Infrastrukturkommissionen:
”SNS konjunkturråd missar det viktigaste”

Företrädare för Västerbotten:
”Fler experter leder inte till bättre utveckling i Sverige”

Pia Lagerlöf, Swedtrain – Föreningen Sveriges Järnvägsindustrier & Björn Westerberg, branschföreningen Tågoperatörerna:
”Järnvägar byggs för att utveckla samhället”

Forskaren Anders Gullberg:
”Samhällnyttan kan inte räknas fram med ekonomiska kalkyler”

John Hultén, fil dr i statsvetenskap och föreståndare för K2 – Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik och Torbjörn Suneson, seniorrådgivare på Trafikverket och tidigare professor i landskapsarkitektur:
”Konjunkturrådets förslag leder in i återvändsgränd” 

Slutreplik från SNS Konjunkturråd:
”Infrastrukturbeslut måste grundas på samhällsekonomiska kalkyler” 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.