Att Nato värderar Sveriges förmåga till internationella insatser högt är väl känt. Sverige är exempelvis det enda europeiska partnerskapsland med bred förmåga att bidra med stridsflyg för insatser som Libyen. Nu står det också klart att de värderar vår nationella försvarsförmåga högt.
Sverige är ett av få länder i Europa med stabila försvarsanslag, många tvingas nu till drastiska nedskärningar. Finland och Danmark till exempel planerar att skära ner försvarsanslagen med cirka 2 miljarder kronor vardera. Det motsvarar cirka tio procent av respektive försvarsbudget. Samtidigt är omfattande försvarsreformer nödvändiga i många europeiska länder.
Sverige möter stor respekt för reformerna för att skapa ett användbart, tillgängligt och rörligt försvar.
Nato utvärderar löpande sina medlemsländers försvarsförmåga. Utvärderingen genomförs av Natosekretariatets försvarsplaneringsavdelning, vid det politiska högkvarteret i Bryssel. Natos försvarsplaneringsprocess ger en professionell och oberoende bedömning av medlemsländernas försvar.
Syftet är att säkerställa att medlemsländerna har de resurser som krävs för att Nato ska kunna verkställa sin egen försvarsplanering. Utvärdering sker både av förmåga till insatser för det gemensamma försvaret av medlemsländernas territorium, och av ländernas förmåga att bidra till Natoledda krishanteringsinsatser. I båda fallen ser Nato detta som expeditionär militär förmåga. När ett medlemsland behöver hjälp av ett annat medlemsland så krävs per definition förmåga att göra insatser utanför det egna landets gränser. Expeditionär militära förmåga behövs alltså både om ett Natoland är hotat, och när FN ber Nato leda en internationell krishanteringsinsats.
I Sverige påstås fortfarande ibland att försvar av det egna landet och förmåga till internationella insatser skulle vara två helt skilda saker. Nato ser det som väsentligen samma sak, vilket det de facto också allt mer är för Sverige.
I kraft av att Sverige numera är ett land som bygger säkerhet tillsammans med andra länder i Norden och EU med beslutet om en nationell solidaritetsförklaring och beslutet att försvaret både ska kunna ge och ta emot militärt stöd, knyts den nationella och internationella förmågan samman.
Sverige är inte medlem i Nato, men har sedan 1995 deltagit i den så kallade PARP-processen (Planning and Review Process). Det är en till Natos försvarsplaneringsprocess parallell process för europeiska länder som är medlemmar i Partnerskap för fred. Sverige tillfrågades i våras av Nato om vi i egenskap av partnerland ville låta Nato genomföra en värdering av vår försvarsreform och försvarsförmåga, väsentligen genomförd på samma sätt som Nato utvärderar sina medlemsländer.
Ett utifrånperspektiv och en oberoende utvärdering av landets försvarsförmåga är nyttigt. Det ger perspektiv på försvarsreformen och en nykter syn på försvarets förmåga och utveckling. Det pekar både på egna styrkor och utvecklingsbehov. Det säkerställer också att den svenska försvarsutvecklingen och försvarsdebatten inte hamnar i en alldeles egen fåra.
Nato bedömer Sverige efter de kriterier som används för att värdera ett Natoland av motsvarande storlek. Sverige värderas dock inte gentemot Natos egen försvarsplanering, utan i förhållande till hur en modern försvarsmakt bör se ut för att kunna hantera Sveriges behov av förmåga till insatser nationellt och internationellt.
Eftersom vi är militärt alliansfria krävs en försvarsmakt med stor operativ bredd och en självständig förmåga att försvara landet. Det krävs inte av alla Natomedlemmar, där ju tanken snarare är rollfördelning och specialisering.
Nato har värderat samtliga svenska försvarsgrenar – armén, marinen och flygvapnet. Dessutom har Nato värderat logistik och ledningsfunktioner, liksom Sveriges förmåga till insatser och förmåga att samarbeta med andra – så kallad interoperabilitet.
Nato har genom PARP-processen utvärderat det svenska försvaret tidigare, under olika regeringar. Men aldrig tidigare har Sverige givits möjlighet att få av NATO formulerade sammanvägda slutsatser om det svenska försvaret, med dess utpekade styrkor och utvecklingsmöjligheter. Och aldrig tidigare har bilden av en sådan utvärdering av Sveriges försvar offentliggjorts, vilket vi här gör.
Så här ser Nato på Sveriges nya försvar: ”Icke desto mindre fortsätter den huvudsakliga, och potentiellt mest krävande uppgiften för Försvarsmakten, att vara att försvara Sveriges suveränitet och territoriella integritet. Även om Försvarsmakten i extrema fall fortfarande kommer att vara beroende av en mobilisering av reserver, med understöd av hemvärnet, torde Sveriges nyutvecklade operativa stridskrafter besitta en operativ förmåga och stridsduglighet som i första hand avskräcker från anfall och om det misslyckas kan försvara landet mot alla utom ytterst ihärdiga och utdragna angrepp.
När det gäller nationellt försvar vidmakthåller Sveriges mark- (inbegripet hemvärnet), marin- och flygstridskrafter, med understöd av Försvarsmaktens organisation för logistik, en betydande kapacitet för ett självständigt och samordnat agerande, utan understöd från andra.”
Armén: ”Sverige satsar stort på att utveckla sina markstridskrafter. Insatsförbanden kommer att ha lätta, medeltunga och tunga förmågor och kan sålunda bidra till samtliga operativa krishanteringsinsatser både inom och utanför Sverige.”
Marinen: ”Marinen har väl utvecklade förmågor inom kustförsvar och kustnära strid i de vatten som omger Sverige. Insatser till stöd för multinationella insatser har framgångsrikt genomförts långt utanför närområdet.”
Flygvapnet: ”Sverige vidmakthåller en mångsidig uppsättning flygstridskrafter som kan stödja det nationella försvarets behov, men som också har en inbyggd förmåga att delta i multinationella, även Natoledda, krishanteringsinsatser.”
Krishantering: ”Sveriges engagemang för internationell fred och säkerhet är tydligt, med dess bidrag till en mängd olika typer av insatser under ledning av FN, EU och Nato.”
Natos utvärdering verifierar den svenska försvarsreformen och är genomgående mycket positiv till den svenska försvarsförmågan. Nato konstaterar att Sverige har god förmåga att försvara sitt eget territorium. Den nya svenska insatsorganisationen kommer att kunna bli en av de mest användbara i Europa.
Natos utvärdering går helt emot delar av den svenska försvarsdebatten och negativa uttalanden om den svenska försvarsförmågan. Det vi gör är precis det som enligt Nato krävs för att nå verklig försvarsförmåga.
Nato uppmärksammar också saker att arbeta med, bland annat utmaningen i att genomföra ett nytt personalförsörjningssystem, som dock hittills gått mycket bra.
Sverige ligger i Natos ögon mycket långt framme i att utveckla ett tillgängligt, flexibelt och användbart försvar. Just ett sådant försvar som många länder nu försöker att skapa.
Sten Tolgfors
försvarsminister (M)