Cyberbrott är ett dramatiskt växande problem. Allt mer av brottsligheten flyttar in på internet. Alla siffror är osäkra, men Europol hänvisar i en nyligen publicerad rapport till att bara företagens kostnader för cyberbrott världen över har uppskattats till hisnande 7 biljoner kronor årligen. Det handlar om allt från identitetsstölder och kapade bankkonton till storskaliga attacker mot viktig infrastruktur.

Länderna inom EU placerar sig högt globalt sett när man mäter förekomsten av virus i våra datorer. Det finns ingen anledning att tro annat än att vi kommer att bli än mer utsatta i takt med att allt fler människor kopplar upp sig.

Missförstå mig inte: internet är en fantastisk företeelse. Det öppnar oanade möjligheter och en ökad tillgång till internet i Sverige och i världen som helhet är utmärkt. Sverige har länge legat i framkant i utbyggnaden av bredband och det har varit mycket gynnsamt. Att främja fortsatt bredbandsutbyggnad runt om i Europa och att skapa en digital inre marknad är prioriterade mål för EU-kommissionen de kommande åren.

Men internet ger också nya möjligheter att orsaka skada. Vi har den senaste tiden fått tydliga indikationer på vilka konsekvenser internetattacker kan få. När viruset Stuxnet under sommaren spreds över jorden menade till och med Microsoft att det var så avancerat att de inte hade trott att det var möjligt. Och för några år sedan såg vi hur både Estland och Georgien utsattes för storskaliga attacker. Sådana attacker – oavsett om de riktar sig mot viktig infrastruktur, den svenska börsen eller ett skyddat patientregister på ett av våra sjukhus – kan få stora konsekvenser för oss alla.

Cyberbrottslingar beskrivs ibland som en sjuttonåring hacker i pojkrummet hemma hos mamma och pappa, som testar om han kan ta sig in i Pentagons datorer. I verkligheten är internet en allt viktigare plattform för den organiserade brottsligheten.

Vi måste bli bättre på att komma åt cyberbrott. I dag lyckas vi inte så bra som vi borde, och det är av flera anledningar:
• Det läggs i dag alldeles för lite resurser på att bekämpa cyberbrott i många länder.
• Vi ser att företag som råkar ut för cyberattacker allt för sällan anmäler dessa. Det är problematiskt: om en kund har förlorat pengar i ett kontokortsbedrägeri måste polisen få veta det. Annars varnas inte andra företag och polisen kan inte nysta upp dessa brott.
• Kunskapsläget om cyberbrott lider av bristande statistik. Statistik behövs för att se större mönster. Därför är det viktigt att vi förenklar för människor att anmäla brott och incidenter på internet.

Mycket av arbetet mot cyberbrott måste ske på nationell nivå. Nationella polis- och åklagarmyndigheter måste stärka sin förmåga att snabbt genomföra brottsutredningar på cyberområdet. Vi måste också etablera ett bättre samarbete med branschföretagen för att utveckla det långsiktiga och strategiska arbetet.

Men i grunden är cyberbrott gränsöverskridande. En person i Sverige kan kapa datorer i Nederländerna, Polen och Portugal för att attackera en bank i Storbritannien. Det är uppenbart att enskilda länder inte kan bekämpa detta hot på egen hand.

EU-samarbetet är en viktig arena och jag har under mitt första år som EU-kommissionär lyft cyberbrott som en av mina prioriterade frågor. Jag har lagt fram konkreta förslag för att förbättra skyddet mot internetattacker och komma åt skadlig programvara. Min kollega Neelie Kroes arbetar samtidigt hårt för att stärka EU:s myndighet för informationssäkerhet, ENISA.

Jag vill nu gå vidare med att utveckla ett cyberbrottcenter vid EU:s polismyndighet Europol. Det är viktigt att Europol har en operativ förmåga om vi menar allvar i arbetet mot cyberbrott. Europol ska kunna vara navet i komplicerade cyberbrottsutredningar och samordna medlemsländernas insatser.

Samtidigt bör vi utveckla samarbetet med USA. Cyberbrott och cybersäkerhet är gränsöverskridande och kräver internationellt samarbete. Jag har drivit på för att EU och USA ska bilda en gemensam arbetsgrupp för cyberbrott och cybersäkerhet, vilket också blev verklighet när EU:s ledare mötte president Obama i november.

Denna arbetsgrupp ska göra allt från att förbereda gemensamma cyberövningar till att hitta metoder för att effektivt ta bort barnporr från internet. Vi kommer att arbeta hårt för att nå konkreta resultat redan inom ett år.

Men EU måste också samarbeta bättre med Nato. Även om vi i dag har framgångsrika samarbeten med Nato på flera områden, inte minst kring fredsbefrämjande insatser, finns det i Sverige i dag fortfarande en beröringsskräck för Nato. Sveriges neutralitet under kalla kriget sitter djupt i det kollektiva politiska medvetandet. Men om vi effektivt ska skydda oss mot cyberhotet har vi inte råd att hålla oss med ideologiska skygglappar från en svunnen tid.

På cyberområdet har det fram till nu inte funnits en dialog mellan EU och Nato. Jag beklagar detta. Inträffar en attack kommer vi i många fall inte omedelbart att veta om det är ett land, en terroristorganisation eller organiserad brottslighet som ligger bakom – det finns många aktörer som kan ha ett intresse av att orsaka samma skada. Cyberhotet är både civilt och militärt och jag har därför initierat en dialog med Nato om hur vi kan samordna oss bättre.

Nato tar just nu fram en övergripande strategi för cybersäkerhet. Även om vi delvis fokuserar på olika saker, eftersom EU och Nato har olika uppgifter, finns det tydliga gemensamma intressen. Att skydda kritisk infrastruktur är en viktig del av det civila krisförebyggande arbete vi gör inom EU, men också en viktig försvarspolitisk insats.

Arbetet för att förebygga cyberbrott får inte ske i stuprör. Sverige måste vara en del av EU:s gemensamma arbete. EU måste samarbeta internationellt.

Det är helt enkelt dags att vi tar ett helhetsgrepp om cybersäkerhet och cyberbrott. Inom Europa har vi erfarenhet och kunskap om att bekämpa mer traditionella former av brottslighet (även om vi naturligtvis kan bli bättre även här). Vi har konkreta erfarenheter och etablerade strukturer för att bekämpa människohandel, vapensmuggling och narkotika. Cyberbrott är en nyare företeelse som ständigt förändras, men vi kan inte fortsätta att ligga ett steg efter.

Utgångspunkten för detta arbete är enkel: Om vi ska kunna dra nytta av internets fulla potential måste det också vara säkert.

Cecilia Malmström
EU-kommissionär