Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

"Nazismens rasistiska retorik präglar Sverigedemokraterna"

Ny undersökning: Under den nya partikostymen ­döljer sig samma gamla grumliga och antidemokratiska ­människosyn. . Sverigedemokraterna vill ge sken av att de förflyttat sig in på en politiskt rumsren och icke-rasistisk arena. Men ­fortfarande uppvisar partiets människosyn remarkabla ­likheter med den nazistiska idétraditionens rasistiska retorik. Partiet har tagit djupa intryck av Dansk folkeparti och har som populistisk strategi att locka äldre socialdemokratiska väljare. Historiska bilder av det "goda folkhemmet" ­laddas med främlingsfientliga och etno-nationalistiska värden. Det skriver forskarna Ulla Ekström von Essen och Rasmus Fleischer som genomfört undersökningen på uppdrag av Integrationsverket.

Sedan partistyrelseskiftet våren 2005 har Sverigedemokraterna gjort stora ansträngningar att framställa sig som ett "nytt" och ideologiskt rumsrent parti.

Den undersökning vi gjort av Sverigedemokraternas ideologi och politiska aktivitet visar dock att partiets nya kostym inte avspeglar någon avgörande förändring i partiets människosyn.

Uttalad rasism och antisemitism har rensats ut från offentliga dokument och program och nyligen byttes den gamla partisymbolen i form av en ideologiskt belastande fackla ut mot en oskyldig blåsippa. Sverigedemokraterna för i stället fram ett etno-nationalistiskt budskap där man säger sig vilja värna den "svenska särarten" och den "svenska identiteten".

Under den manifesta ytan rör sig fortfarande idéer om att olika "folk" är determinerade att skapa olika sorts kulturer som ges olika värde. Partiets kulturessentialistiska retorik uppvisar remarkabla likheter med den rasistiska retorik som löper genom den nazistiska idétraditionen. Den nationalchauvinism och kulturmystik som är framträdande hos sverigedemokrater har i ett historiskt perspektiv alltid gått hand i hand med rasteorierna. Att Sverigedemokraterna nu ersatt begreppet "rassjäl" med "kulturväsen" är i det sammanhanget en marginell skillnad och betyder inte att partiet förflyttat sig in på en politiskt rumsren och icke-rasistisk arena.

Studien som genomförts i samarbete med Integrationsverket granskar Sverigedemokraternas politiska verksamhet i de 29 svenska kommuner där man fick representation. Den visar att partiets grundsyn är värdekonservativ och högerauktoritär - man har en organisk samhällssyn, där det svenska folket, dess kultur och identitet utgör en naturgiven och konfliktlös storhet.

Klassbegreppet finns över huvud taget inte med. Trots frånvaron av klassanalys märks en populistisk strategi där man använder politiska argument från vänster och företräder en social rättighetspolitik (för etniska svenskar) som har anspråk på att locka framför allt äldre socialdemokratiska väljare. Socialdemokratiska markörer som "Folkhem", "trygghet" och "rättvisa" används ofta. Det är också främst i traditionellt socialdemokratiskt styrda kommuner som Sverigedemokraterna vinner representation, 20 av 29 undersökta kommuner hade socialdemokratiskt styre.

Stödet ökar för denna typ av partier i övriga Europa och i grannländerna Norge och Danmark. I Sverige har det sett annorlunda ut. Inget populistiskt och främlingsfientligt parti har fått parlamentariskt fäste och kunnat erodera det traditionella parti­systemet i den svenska riksdagen, såsom skett exempelvis i Danmark, där Dansk folke­parti osynligt kan diktera invandringspolitiken. En av orsakerna till detta är att inget etablerat parti tagit en öppen debatt med Sverigedemokraterna och på detta vis givit dem legitimitet och utrymme i det offentliga rummet.

Inte heller i kommunerna har Sverigedemokraterna lyckats legitimera sig som politiska aktörer. Vi har undersökt hur partiet interagerat med det traditionella partisystemet i kommunerna och huruvida man uppnått något gensvar för sina politiska förslag. Svaret på det är entydigt nej. I samtliga kommuner har en potentiell vågmästarposition för Sverigedemokraterna neutraliserats på olika sätt, ibland så långtgående som ett samregerande mellan socialdemokrater och moderater. I ett par skånska kommuner har partiet av egen kraft fått plats i kommunstyrelsen. I övrigt har inget parti varit villigt att ingå i valteknisk samverkan med Sverigedemokraterna, med undantag av de skånska Centrumdemokraterna. Ingenstans har man heller fått något gehör för sina politiska förslag och motioner, förutom någon enstaka motion som krävt till exempel bälten i skolbussar.

Någon effekt av partiets egna förslag kan alltså inte avläsas, däremot utgör partiets själva närvaro i de parlamentariska församlingarna och dess där ständiga uppmärksammande av invandringsfrågan och ifrågasättande av integrationspolitiken en indirekt effekt som är svår att värdera. I flera av de undersökta kommunerna har man till exempel avvisat Integrationsverkets nya förfrågan om en tillfällig utökad överenskommelse om introduktion av nya svenskar med anledning av den tillfälliga asyllagen. Men detta gäller även i kommuner utan sverigedemokratisk representation.

I några kommuner har det förekommit diskussioner och beslut om minskat antal ledamöter i fullmäktige för att hålla Sverigedemokraterna utanför, något som leder till ett demokratiskt dilemma, då även andra småpartier stängs ute.

Sverigedemokraternas nya Skånebaserade maktelit har tagit djupa intryck av Dansk folkeparti och dess framgångar. De båda partiernas framväxt och etablering uppvisar också likheter. SD följer Dansk folkepartis linje att sätta islam och muslimer i centrum för sin främlingsfientliga retorik, vilket blev än tydligare då man publicerade Jyllands-Postens Muhammed-bilder på sin hemsida. Vi kan också visa att man plockat upp politiska förslag efter danskt mönster och sökt föra över dem i den svenska kommunalpolitiken, speciellt i Skåne, där väljarstödet för Sverige­demokraterna är ojämförligast störst.

Genomslaget i Skåne kan delvis förklaras av en tidigare närvaro av flera lokala populistiska missnöjespartier i länet, där några av betydande storlek i valet 2002 valde att gå in under Sverigedemokraternas paraply. Detta samarbete hade förberetts redan under föregående mandatperiod genom det regionala samarbetet i Skånes Väl. En annan förklaring kan vara närheten till Danmark och den mer öppet främlingsfientliga attityd som finns där.

Det är också i ett pärlband längs Skånes västkust som Sverigedemokraterna är tyngst representerade. Det gäller såväl i de starkt segregerade städerna Helsingborg, Landskrona och Malmö som i de välmående villakommuner som gränsar till dem. Troligen finns det därtill historiskt och traditionellt betingade attityder som spelar in vad gäller den starkare flyktingfientligheten i Skåne och Blekinge, som enligt senaste SOM-undersökningen kvarstår oberoende om man ser till undersökningsvariabler som ålder, kön och utbildningsnivå.

Trots att partiet förespråkar en utökad kommunal självstyrelse är innehållet i den förda politiken centralt styrt. Många motioner har varit centralt författade cirkulärmotioner som likalydande lagts i de olika kommunerna.

Motionerna avspeglar partiets huvudsakliga strategi att ställa gruppen "invandrare" mot gruppen "äldre" i Sverige. Kultureroderande och kostsamma invandrare och integrationsprojekt ställs mot brister i äldrevården och de äldres otrygghet och utsatthet i samhället.

De vanligaste motionerna har krävt kommunal folkomröstning om invandring/flyktingmottagning, repatriering av icke skyddsbehövande "så kallade flyktingar", gratis trygghetslarm till äldre, ökade resurser till äldre samt klass-morfar i skolorna.

Sverigedemokraternas engagemang i övriga politiska frågor och budgetförslag har varit lågt eller obefintligt. Vid voteringar i blockpolitiska frågor stöder Sverigedemokraterna så gott som alltid de borgerliga förslagen.

Sverigedemokraternas ledamöter är fortfarande mer brottsbelastade än andra partiers. Kvinnor är kraftigt underrepresenterade (5 av 49 representanter). I flera kommuner konstaterades brister hos ledamöterna vad gäller kunskap om den kommunala kompetensen. I andra uppdagades en diffus kunskap om vad partiet egentligen står för. I en kommun stöder till exempel Sverigedemokraterna ekonomiskt den årliga mångkulturella Multikult-festivalen. Det partistöd på 7-8 miljoner som partiet erhållit i kommunerna tycks i mycket liten utsträckning användas till utbildning av representanterna.

Ett antal motioner med krav på ökad direktdemokrati och medborgarförslag avspeglar partiets populistiska strategi, där den svenska representativa demokratimodellen i kommunerna värderas lågt och kopplas ihop med konspirationsteorier om en "elit" som sviker "folket". Sverigedemokraterna menar sig stå för folkets röst mot det "politiska etablissemanget" och strävar efter att framstå som ett hyggligt parti som företräder ett allmänintresse kritiskt mot invandrings- och integrationspolitik. Anspråken att representera en svensk folkrörelse faller dock platt i relation till det faktum att 67 procent av svenskarna enligt senaste SOM-undersökningen starkt ogillar Sverigedemokraterna. Andra undersökningar visar att svenskens motstånd mot flyktingar minskar och att flyktingfrågan rankas lågt.

Detta gör det dock inte mindre viktigt att blottlägga den grumliga och antidemokratiska människosyn som partiet har. Inte minst mot bakgrund av den öppna strategin att vinna besvikna socialdemokratiska, företrädesvis äldre, väljare genom att beslagta historiska bilder av det "goda Folkhemmet" och ladda om dem med främlingsfientliga, protektionistiska och etno-nationalistiska värden.

Upphöjandet av den "svenska identiteten" till en naturgiven storhet som framställs som angripen av element utifrån vilka hotar att erodera och förgöra den kan tyckas stolligt oskyldig, men man bör inte glömma att det var samma ideologiska mekanismer som pumpade det tyska folket fullt med föreställningar om sin egen kulturella storhet i relation till de judiska "parasiterna" under mellankrigstiden. Åter samma politiskt styrda triggning av påstådd kulturell och nationell överhöghet skedde under Balkankriget.

ULLA EKSTRÖM von ESSEN
Fil dr idéhistoria,
Södertörns högskola
RASMUS FLEISCHER
Doktorand, Samtidshistoriska institutet,
Södertörns högskola

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.