Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Nej till visum för forskare hotar ­vetenskapligt utbyte”

Att forskare nekas visum och därmed inte kan komma till Sverige påverkar möjlig­heterna till internationellt vetenskapligt utbyte och är dessutom kränkande för ­personerna i fråga, skriver artikelförfattarna.
Att forskare nekas visum och därmed inte kan komma till Sverige påverkar möjlig­heterna till internationellt vetenskapligt utbyte och är dessutom kränkande för ­personerna i fråga, skriver artikelförfattarna. Foto: Peter Phillips

Krokben för utvecklingen. Två lovande språkforskare från Nigeria nekades visum för att delta i en ­spetsutbildning vid Stockholms universitet. Att stänga ute forskare av ogrundad rädsla för att de ska ­försöka stanna i EU hotar vetenskapen här och utomlands, ­skriver forskare och professorer i lingvistik vid Stockholms universitet.

Under månadsskiftet juni-juli arrangerade Stockholms Universitet och Institutionen för lingvistik en spetsutbildning i språkdokumentation och språklig mångfald, öppen för juniora forskare i lingvistik från hela världen. I samband med detta hölls även en konferens där ett stort antal yngre forskare presenterade sin pågående forskning; en ytterst viktig del av den vetenskapliga processen, då de kommentarer och frågor som ställs i samband med presentationerna kan vara ovärderliga och hjälpa till att höja forskningens kvalitet. Vi hade med glädje sett det stora intresset för vår utbildning där runt hundra deltagare från ett 20-tal länder strömmat till så snabbt att vi i förtid fyllde det antal platser vi hade att erbjuda. Lika besvikna blev vi när vi blev informerade om att ett par lovande unga forskare från Nigeria blivit nekade visum till Sverige för att delta i både vår utbildning och den tillhörande konferensen.

Den orsak som angetts är svenska myndigheters oro för att dessa två forskare olovligen ska stanna kvar inom Schengenområdet, och att visum bara kan beviljas nigerianska medborgare om ”resan är mycket viktig och inte bara ett vanligt besök”.

Vi tycker att det här agerandet från svenska myndigheters sida är högst problematiskt. Inte bara hindrar det två enskilda individer från att fördjupa sina kunskaper, presentera sin forskning och fortsätta utveckla sin forskar­karriär, utan lägger också indirekt krokben för den vetenskapliga utvecklingen i länder som redan är härjade av både fattigdom och konflikter. Dessutom går vi som forskare i Sverige miste om en unik möjlighet att knyta till oss kunskaper som just dessa forskare från den här regionen skulle kunna förse oss med.

Inom vårt fält, allmän språkvetenskap, och i synnerhet typologisk lingvistik (systematisk jämförelse av språk världen över) är det av yttersta vikt att det finns lokala forskare: Det gäller i synnerhet extremt språktäta länder. I Nigeria, det tredje mest språktäta landet i världen, talas i dag 522 språk – över 7 procent av det totala antalet språk i världen – varav mer än hälften är nästan helt outforskade. I en tid då det pågår en storskalig global språkdöd är det mycket angeläget att dessa språk dokumenteras för att möjliggöra framtida forskning. För att inte tala om det rent historievetenskapliga värdet i att bevara kunskap om så pass avancerade och varierande system som ett språk. Bara i Nigeria bedöms ett sjuttiotal språk vara i riskzonen för att helt dö ut inom en snar framtid. Eftersom vi vet av erfarenhet att det är ovärderligt för kvaliteten inom språkdokumentation att den inte bara utförs av västerländska forskare från prestigefyllda universitet, utan även av infödda lingvister baserade i regionerna de studerar, vill vi gärna se mer satsningar på språkdokumentation i just dessa länder.

Vi anser att det inte är ett försvarbart antagande att personer med en viss nationalitet kommer att försöka hålla sig kvar i Sverige. Systemet som i dag tillämpas tycks utgå från att en individ från ett visst land kommer att försöka lämna landet för Sverige tills motsatsen bevisats, en bevisbörda som ligger på individen själv. Detta är ett i grunden kontraproduktivt system – som i det här fallet negativt påverkar våra möjligheter till vetenskapligt utbyte – och dessutom grovt kränkande för personer från dessa länder.

Utöver detta tycks de regler som finns inte tillämpas rättssäkert. Om enskilda ambassader i de berörda länderna själva ska bedöma vikten av ett visst evenemang, utbildning eller liknande utan att ta kontakt med de berörda institutionerna leder detta till godtyckliga beslut. Detta är i högsta grad en viktig resa då spetsutbildningar av den här typen endast ges i mycket begränsad utsträckning. Vi som arrangörer var tidigare under våren i kontakt med ambassaden och erbjöd oss då att svara på eventuella frågor de kunde tänkas ha gällande utbildningen och deltagarnas visumansökningar. Trots detta har vi inte blivit kontaktade, och den tråkiga följden blir att svensk forskning nu går miste om den här möjligheten.

De deltagare som nekats visum är båda två etablerade forskare vid universitetet i Port Hartcourt; de forskar på nigerianska språk i regionen, och en av dem har både man och barn i Nigeria. De har inte några uppenbara incitament att vilja lämna sitt land och sina respektive karriärer för att illegalt stanna i Schengenområdet. Forskarna upplever hela situationen som högst generande, och vi upplever det frustrerande att migrationspolitiken hindrar vårt arbete.

Det är redan försent att ändra beslutet i det aktuella ärendet, men vi anser det angeläget att påtala de problem som denna visumpolicy skapar för såväl enskilda forskare från mindre bemedlade länder som det vetenskapliga fältet i Sverige och världen i stort. Att ha som grundantagande att alla från en viss nation kommer att försöka lämna landet är ett vanskligt antagande med negativa effekter för Sverige, och ett kränkande system för personer från dessa länder. Utöver detta behövs en översyn av hur dessa regler tillämpas, i det att ambassaden tycks fatta godtyckliga beslut utan att söka den kunskap de behöver för att bedöma ett arrangemangs vikt. Det sätt på vilket dagens regler utformats och tillämpas hindrar tyvärr vårt arbete och vetenskapliga utbyte med andra nationer.