Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Nej, viktdebatten stannar inte”

Stephan Rössners inlägg på DN Debatt vittnar om en nedsättande människosyn, skriver Martin Ingvar.

Stephan Rössner viftar med alla akademiska plymåer och ber om att kostdebatten ska pausa för han har redan svaret  Rössner skriver att kostdebatten inte ens är akademisk. Det är bättre med en bred debatt än en akademisk debatt med aktörer som inte ens har fel. ”Det är bara att äta mindre och röra sig mer” lyder stridsropet, en slutsats som enligt samlad evidens saknar effekt på vårt största folkhälsoproblem.

Utfallet på DN Debatt avspeglar en moralisk människosyn som är nedsättande för alla de som bekymrar sig för den egna vikten. Och vi är många. Ungefär halva befolkningen. De flesta vill inte se maten som ett problem utan som en av livets bästa tillgångar. Då behövs kunskap, saklighet och diskussion som berör, inte en utdaterad paternalism som andas ”jag vet svaret och de andra gör inte som jag säger”. 

När Rössner beskriver kroppen som en perfekt maskin (1 kalori in=1 kalori ut) vittnar det om en generande okunnighet om hur den hormonella regleringen för ämnesomsättningen fungerar. Inställningen avvisar också de nyligen publicerade slutsatserna om viktreglering som SBU publicerat. Ständig bantning sätter förbränningen på sparlåga medan att äta rätt ger kroppen en chans att klara av viktregleringen utan bantning.

Rössner kvitterar att 30 års folkupplysning inom det paradigm han företräder varit verkningslös. Ett tilltal som inte berör eller som upplevs som envägskommunikation kommer inte att påverka beteendet. Det vet alla med grundinsikt i beteendevetenskap. Utöver att inrikta sig på individens beteende behövs också ett resonemang kring de samhällsförändringar som leder individen mot övervikt. Hela debattinlägget blir skadligt eftersom det grumlar de fundamenta som alla icke professorer kan luta sig på för att långsiktigt få ett bättre liv med god hälsa.  

Det är inte farligt att vara lite överviktig, utan det som är skadligt är det som leder till övervikt. Det som ger ohälsa vid övervikt beror av en ämnesomsättningsstörning som kallas metabolt syndrom. Det betyder att när man äter så att blodsockret ständigt slår i taket får man för mycket insulin, störd fettomsättning med bukfetma, insulinresistens och diabetes, blodtryckssjukdom, gikt, kärlsjuka, demensrisk och ökad cancerrisk. WHO kallar allt detta för non-communicable diseases (NCD) och klassar det som 2000-talets största utmaning för folkhälsan och sjukvården.

Störningen i ämnesomsättningen kommer av att man överäter lättillgängliga kolhydrater. Ständig tillgång till snabbmat, mjölmat, godis, snacks, läskedryck, öl, kombinerat med en bred smörgåskultur leder fel. Om dessutom flera mål äts utanför hemmet tappar man lätt kontrollen på vad och hur mycket man får i sig. Överdosen av snabba kolhydrater ger insulin som har till uppgift att skydda kroppen mot högt blodsocker. Med insulin ombord prioriteras fettinlagring och kolhydratregleringen (socker) får hela uppmärksamheten. Blodsockret börjar sjunka och det driver på sugenheten på nya sockerinnehållande saker som smågodis, varmkorv, frukt, kakor och läsk. Dessutom blir nästa måltid större eftersom man går till bords med hjärnsignalen att här gäller det att äta för nu är det kris.

Det spelar alltså roll vad man äter, för det påverkar hur mycket man äter. Det gäller alltså att äta så man får så lite blodsockerpåverkan som möjligt. Med några enkla tumregler kan väldigt många som i dag besväras av övervikt klara av sin viktreglering. Ha inte skräpmat hemma och laga mat från råvaror. Med lite kunskap och träning går det lika fort som vilket halvfabrikat som helst. Köp inte varor där det inte går att förstå innehållsdeklarationen. Ät en potatis och inte fem och så vidare. Öka de naturliga skyddsmekanismerna mot metabolt syndrom. Dit hör att jobba med att förbättra regelbunden sömn, minska stressen och att röra sig mer. Man går inte ner i vikt av det, men man hjälper på sikt kroppens egen viktreglering. Och dessutom mår man bättre. 

Kostdebatten behövs också för att konsumenttrycket ska driva fram ett ansvarstagande från matindustrin som med ganska små medel skulle kunna förbättra läget för folkhälsan. Det är inte rimligt att att sälja en fettfri lättdressing till salladen som innehåller 10 procent sockerarter eller frukostflingor med högre sockerhalt än smågodis. Hittillsvarande rekord för tillsatser i en lättprodukt är 28 stycken, varav 5 sockerarter – och det i en produkt som normalt rörs ihop på fem minuter med fem grundråvaror. Konsumenttrycket behövs också för att hålla utvecklingen av halvfabrikat och färdigmat i schack.  

De råd som ges ovan stämmer till del med det som anges i de nya kostråd som precis kommit fram (Nordiska näringsrekommendationerna, NNR). Den stora skillnaden är att ovanstående vilar på slutsatsen att det är inte fett som leder till fetma utan en störd ämnesomsättning som slår ut kroppens reglering av vikten och ger de negativa hälsoeffekterna. Rössner ser med sorg på det folkliga uppror som pågår mot den typen av paternalism som myndighetsutövningen på området präglas av.

En efter en av världens auktoriteter inom området ser att det vetenskapliga paradigm som NNR vilar på inte räcker till eftersom det inte är rikt nog att hantera frågor om beteende och behovet av samhällsförändring. Verkligheten har nu kommit ifatt NNR när 20 procent av Sveriges befolkning har BMI över 30 och många fler har metabolt syndrom.

Det finns flera skäl till att vi inte ska pausa kostdebatten. Ungefär 25 procent av alla kostnader i sjukvården kommer av att vi äter fel. Cancerformer som kopplas till metabol störning ökar och blodtryck, stroke och hjärtsjukdom ger fortsatt stort lidande. Liksom krig är för viktigt att handhas av generaler är kostdebatten för viktig för att helt lämnas över till det nuvarande näringspardigmets förespråkare. En riktig forskare är alltid beredd att gå dit vetenskapen tar denne. När man som forskare inte är beredd att göra det mår den viktiga kostdebatten bra av att Rössner tar paus.