Den globala ekonomiska krisen har slagit hårt mot svensk ekonomi. Lågkonjunkturen innebär att många människor förlorar jobbet och att den offentliga välfärden förlorar viktiga skattekronor. Målet att få människor tillbaka i arbete har varit och är alliansregeringens första prioritet.
I grunden betyder skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare ett större ekonomiskt utrymme. Det offentliga ska inte ta in mer skattepengar av sina medborgare än vad stat och kommun verkligen behöver. När det finns utrymme att lätta på skattetrycket är det naturligt att göra det. Av respekt för medborgarna och med en vilja att se enskilda personer få mer av ekonomisk frihet.
Jobbskatteavdraget har gjort att det blivit mer lönsamt att arbeta. Socialdemokraterna och vänstern har aldrig varit övertygade om att människor faktiskt tycker att mer av ansträngning också ska ge resultat i plånboken. Vi har visat att de har fel. Den samlade långsiktiga effekten av regeringens politik kan beräknas till cirka 120.000 fler personer i sysselsättning, varav jobbskatteavdraget står för cirka 70.000.
Tänk er att vi i nuvarande ekonomiska situation hade haft ytterligare 120.000 arbetslösa. Tänk er att vi under de första åren av alliansregeringen inte haft utrymme att betala av så mycket på statsskulden som vi faktiskt gjort.
Vi hade då behövt göra stora besparingar rakt in i välfärdens kärna. Jag är glad över att ha varit med och bäddat för en situation där vi mitt i lågkonjunkturen inte bara kunnat bibehålla nivån på stöden till kommuner och landsting, utan också kunnat öka dem mycket kraftigt.
I och med att jobbskatteavdraget förbättrat sysselsättningen och det ekonomiska läget, har det också fått positiva effekter för landets pensionärer. När ekonomin blomstrar ökar också lönerna, och därmed också pensionerna. Fram till i dag har pensionsuppräkningarna varit större än på mycket, mycket länge.
Nu står vi mitt i en kris. Många pensionärers inkomster kommer att påverkas negativt från nästa år. När samhällsekonomin dalar, får det konsekvenser också för alla som har en inkomstpension.
Jag är stolt över jobbskatteavdraget. Men jag förstår också de pensionärer som undrar varför de betalar högre skatt än den som har en inkomst från arbete. Vi har inte lyckats fullt ut i den pedagogisk uppgiften att förklara att ingen pensionär fått höjd, utan sänkt skatt. Att skattesatsen är lika för den som arbetar och den som har pension, men att den som har en inkomst från arbete därtill har ett skatteavdrag som syftar till att göra det mer lönsamt att arbeta. Ja, som pensionär har man till och med ett dubbelt jobbskatteavdrag om man fortsätter att arbeta efter 65 år.
Jobbskatteavdraget har uppenbarligen haft mycket positiva ekonomiska effekter för landet. Som politiker måste vi dock vara bra också på andra saker, vid sidan av förmågan att kunna räkna.
Som kristdemokrat tror jag på nödvändigheten av ett samhälle som präglas av gemenskap. Över ekonomiska gränser, kulturella och sociala skillnader och skillnader i ålder och livserfarenhet. Ett samhälle där alla känner sig hemma och behövda.
Jag vill dessutom hävda att det är en hälsosam inställning för ett samhälle att värdesätta de insatser som våra äldre gjort. När andra partier ser kostnader, ser vi kristdemokrater den kraft som byggt upp det samhälle som vi är så tacksamma över att få leva i i dag.
Samhället är en gemenskap mellan människor av kött och blod. Det ställer andra krav på oss som politiker än det gör på nationalekonomerna. Jag tror att det är nödvändigt att skapa större förståelse för varför alliansregeringen valt att prioritera skattesänkningar för den som arbetar. Det är inte möjligt med mindre än att skillnaden i vad man faktiskt betalar i skatt successivt minskar, mellan den som har ett arbete, och den som har pension.
Vi kristdemokrater medverkade vid årsskiftet till en första skattesänkning för landets pensionärer. Den gav tillsammans med värdesäkringen av pensionerna cirka 500 kronor mer i månaden för de pensionärer som har de allra lägsta pensionerna.
Jag menar att pensionärerna står först i tur när nya ekonomiska satsningar ska göras. När det finns ekonomiskt utrymme vill jag gärna gå vidare med ytterligare steg i jobbskatteavdraget. Det kan dock inte göras utan att också pensionärernas skatter följer med nedåt. Jag vill när det ekonomiska läget så tillåter prioritera ytterligare skattesänkningar för pensionärerna, före ytterligare jobbskatteavdrag eller andra inkomstskattesänkningar.
Jobblinjen har varit en av regeringens viktigaste tillgångar. Jag är nu övertygad om att denna måste kompletteras med ett större ekonomiskt utrymme också för den som en gång haft ett arbete och nu vill och förhoppningsvis kan njuta av sin ålderdom.
Göran Hägglund
partiledare för Kristdemokraterna