DN Debatt

”Nu är det viktigt att stärka det nordiska samarbetet”

Vi i Norden är inte medvetna om hur viktiga vi är för varandra. Bara 14 procent av svenskarna vet att Norge är vår viktigaste exportmarknad. Med gränshandeln inräknad är ”exporten” till Norge lika stor som den är till hela Asien, skriver Kai Eide.
Vi i Norden är inte medvetna om hur viktiga vi är för varandra. Bara 14 procent av svenskarna vet att Norge är vår viktigaste exportmarknad. Med gränshandeln inräknad är ”exporten” till Norge lika stor som den är till hela Asien, skriver Kai Eide. Foto: TT

Viktig men okänd integration. När europeiska institutioner sätts under press smittar det av sig på det nordiska samarbetet. Situationen är bekymmersam eftersom vi i Norden inte är medvetna om hur viktiga vi är för varandra. Vi bör därför anta en mer medveten och dynamisk nordisk agenda, skriver Norges ambassadör Kai Eide.

I början av februari träffades de nordiska statsministrarna i London för att diskutera migrationsströmmen. Tyskland och de nordiska samhällena är en stark magnet för flyktingar som kommer söderifrån. Så kommer det att fortsätta. Samtidigt präglas den nordiska gemenskapen av en integration som sedan 1950-talet har bildat grunden för mycket av vår levnadsstandard – långt före EU och dess föregångare. Norden måste ta sitt ansvar för att möta den utmaning som flyktingströmmen utgör. Och vi måste göra det på ett sätt som säkerställer att den nordiska integrationen inte försvagas.

Foto: Dessvärre har det nordiska samarbetet stelnat. Det är inte präglat av dynamik och visioner. Vi har inga regelbundna diskussioner om de stora utmaningarna. Sådana diskussioner sker – av goda skäl – huvudsakligen inom ramen för andra institutioner, i EU, Nato och FN.

När europeiska institutioner sätts under press smittar det oundvikligen av sig på det nordiska samarbetet. Flyktingarna från Afghanistan, Irak och Syrien skapar ny friktion mellan grannar. Det kan – som vi har sett – påverka den fria rörligheten även över nordiska gränser.

Situationen blir än mer bekymmersam eftersom vi i Norden inte är medvetna om hur viktiga vi är för varandra. Låt mig ta förhållandet mellan Norge och Sverige som exempel. De är de två mest integrerade ekonomierna i Norden. En undersökning genomförd av opinionsbyrån Novus tyder emellertid på att befolkningen inte ser hur viktigt det här grannförhållandet är. I Sverige svarade endast 14 procent att Norge är Sveriges viktigaste exportmarknad. Siffrorna för 2014 visade att 5 miljoner norrmän köpte fler svenska varor än 82 miljoner tyskar. Färska siffror för 2015 visar att Norge fortfarande ligger före, även om marginalen nu är liten.

 

Vi bör stärka den nordiska dialogen om de stora problem vi står inför – som strömmen av flyktingar. En sådan dialog bör göra att nordiska regeringar kan undvika nationella åtgärder som kan utsätta den nordiska integrationen för belastningar.

 

Exporten till hela Amerika – både nord och syd – ligger i linje med exporten till Norge. Och om man räknar med gränshandeln är ”exporten” till Norge lika stor som den svenska exporten till hela Asien. Vidare trodde endast 13 procent av tillfrågade svenskar att Norge är det land som kontrollerar flest utländska företag i Sverige. I realiteten representerar norska intressen 2 247 utländska företag, med den största tillväxten av alla 2014. Långt därefter följer USA, Danmark och Storbritannien.

Bilden är inte ensidig: Sverige är den största marknaden för export från det norska fastlandet. Det är en export som återigen växer, liksom investeringarna och etableringarna av norska företag. Norge är beroende av svenska vägar och järnvägar – inte minst malmbanan Kiruna–Narvik – för transport från söder till norr av det mesta av de dagligvaror som de tre nordligaste fylkena behöver.

Jag antar att norrmän för det mesta inte vet särskilt mycket mer om det här beroendet än vad svenskar gör. Det är ett beroende som är skapat av grannförhållandet – men också av hur vi har organiserat det här grannförhållandet: genom en öppenhet som länge saknat motstycke.

Gemenskapskänslan är likväl stor; för några veckor sedan såg 3,4 miljoner svenskar och norrmän på ”Skavlan”. Det är 23 procent av vår samlade befolkning. Litteratur läses och dokumentärprogram ses i ökande utsträckning tvärs över gränsen. Men insikten om hur avgörande vi är för varandras ekonomiska välfärd är svag.

”Eurokrisen” är inte över. Flyktingströmmarna ligger inte bakom oss. Och britternas tvivel kring var de hör hemma kan ge det europeiska samarbetet nya bakslag. Som följd av allt detta kan det nordiska byggnadsverket hamna under ökad press.

Det bör leda oss till en mer medveten och dynamisk nordisk agenda:

Vi måste skapa större kunskap om vad den nordiska integrationen betyder för välfärd och säkerhet i våra samhällen. Vi måste skydda viljan att stärka den. ”Fruktar norsk nedgång mer än Kina” heter det i en rubrik efter ett föredrag som Fredrik Reinfeldt höll 2015. Det är en nyttig påminnelse om vårt ömsesidiga beroende.

 

Vi bör stärka den nordiska dialogen om de stora problem vi står inför – som strömmen av flyktingar. En sådan dialog bör göra att nordiska regeringar kan undvika nationella åtgärder som kan utsätta den nordiska integrationen för belastningar.

 

Vi bör ge högre prioritet till att ta bort gränshinder som berör handel och investeringar i negativ riktning och dämpar potentialen för ekonomisk tillväxt. En konferens på den norska ambassaden i Stockholm nyligen visade att företag tycker att regelverk och lagar är så komplicerade att de väljer att inte ”ta sig över” gränsen. Därmed utnyttjas inte möjligheter till nya investeringar, fler arbetsplatser och ekonomisk tillväxt.

 

Vi måste intensifiera dialogen om nya samarbetsområden, inte minst när det gäller grön omställning och innovation. Den 20 april träffas näringsministrar, forskare och industriledare i en stor konferens om ekonomisk innovation i Stockholm. Genom ett sådant samarbete kan relativt små – men dynamiska – nordiska länder stärka sin globala konkurrenskraft.

 

Vi bör gå närmare samman genom framtidsinriktade infrastrukturprojekt. Öresundsregionen – eller ”Greater Copenhagen” som danskarna kallar det – är på väg att bli den mest dynamiska regionen i Norden, med effektiv infrastruktur och stora forskningscentra. Finland söker snabbare vägar till kontinenten genom Baltikum och Sverige. De områden som står utanför denna snabba integration riskerar att bli ”periferiserade”. ”8-miljonersstaden” som många har pratat om mellan Oslo och Köpenhamn kan splittras i två: Malmö/Lund-Köpenhamn integreras snabbt – och Malmöborna kommer om några år att kunna nå Hamburg med tåg på drygt två och en halv timme. Då kan områden längre norrut mellan Oslo och Göteborg förvandlas till en utkant – i stället för en del av ett dynamiskt och tätt integrerat område.

Utvecklingen i framtiden kommer aldrig att gå så långsamt som den gör i dag, sades det för några år sedan. I dag gäller detta i både positiv och negativ bemärkelse: Vi kan skapa ny dynamik, men vi kan också råka ut för nya bakslag för välfärd och säkerhet. Nu är det viktigt att visa att vi har visioner för våra nordiska samhällen och för den roll vi önskar spela i världssamfundet.

Fotnot: Denna artikel publiceras också i den norska tidningen Aftenposten i dag.

DN Debatt. 4 mars 2016

Debattartikel

Kai Eide, Norges ambassadör i Sverige:
”Nu är det viktigt att stärka det nordiska samarbetet”

Repliker

Kristina Persson (S), minister för strategi- och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete:
”Det nordiska samarbetet behövs mer än någonsin”

 

 

Läs fler artiklar på DN Debatt