I september 2006 mötte Allians för Sverige väljarna med en politik som gav svar på hur jobben skulle kunna bli fler. Vi ville göra det mer lönsamt att arbeta för alla, få fler att vilja anställa samt få fler företag att starta, stanna och växa i Sverige. Med detta som utgångspunkt ville vi sänka trösklarna till arbetsmarknaden för de människor som lämnats utanför, för att på så sätt steg för steg återupprätta den arbetslinje som en gång kännetecknat Sverige och på vilket vårt välstånd byggts. Vi bad om och fick mandat för en politik för att sätta Sverige i arbete.
Sedan vi tillträdde har vi genomfört en lång rad reformer för att återupprätta arbetets värde. Nystartsjobben, instegsjobben för invandrare, jobb- och utvecklingsgarantin samt förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen. Reformer för minskad byråkrati, skatteförändringar, bättre finansiering och andra insatser för att företagandet ska ges bättre förutsättningar. Åtgärder för att ge tjänstesektorn fler möjligheter att växa. De är alla exempel på vad som gjorts eller är på väg att göras för att jobben ska bli fler.
Vi ser nu hur jobben växer till. Antalet sysselsatta har ökat med 131 000 på bara ett år. Att fler går från utanförskap till arbete ger i sin tur mycket positiva effekter för svensk ekonomi. Vår möjlighet att använda delar av våra stora överskott är i sin tur beroende av ett ökat arbetsutbud och den starkast jobbskapande politiken är att sänka skatten på arbete.
Vi ser som vår huvuduppgift att bryta utanförskapet och tydliggöra arbetets värde, inte minst för Sveriges låg- och medelinkomsttagare. Vi vet att människor vill kunna påverka sina egna liv genom eget arbete. Vi vill att lärare, poliser, sjuksköterskor, barnmorskor, lokförare, distriktssköterskor, brandmän, metallarbetare och alla andra som anstränger sig ska uppleva att de uppmuntras och får mer för det. Vårt synsätt står i kontrast till den tidigare regeringens, som förde en politik som resulterade i att Sveriges låg- och medelinkomsttagare var de högst beskattade i världen. Detta har aktivt motverkat en god utveckling för Sverige, såväl ekonomiskt som mänskligt.
Redan i förra årets budgetproposition togs ett första viktigt steg för att återupprätta arbetets värde. Jobbskatteavdraget infördes vilket innebar att inkomstskatterna sänktes med i storleksordningen 38,7 miljarder kronor. Det var en historisk skattereform, både till sin storlek och inriktning.
Jobbskatteavdraget riktade sig särskilt till låg- och medelinkomsttagare och har gett sänkt skatt för alla som arbetar på mellan 500 och 1 000 kronor per månad. För förskolläraren gift med metallarbetaren innebar det första steget samlat en dryg tusenlapp mer i hushållskassan. För expediten gift med sjuksköterskan gällde samma sak. En tusenlapp mer att röra sig med varje månad. I svensk politik får man gå decennier tillbaka för att finna en motsvarande skattelättnad. I alliansregeringens allra första budget lyckades vi alltså åstadkomma en större ökning av disponibel inkomst för bland annat offentliganställda än vad som flera års normala löneökningar brukar ge.
I vårt gemensamma valmanifest slog vi fast att jobbskatteavdragets första steg skulle följas av ett andra steg när statsfinanserna så medgav. Vi har enats om att nu presentera nästa steg i jobbskatteavdraget. Underlag för detta andra steg togs fram inför sommaren i form av två förslag. Antingen en skattelättnad på sammanlagt 8,5 miljarder kronor och ett större alternativ om 10,8 miljarder kronor. Det andra steg vi nu genomför med ikraftträdande den 1 januari 2008 blir det större av dessa. I likhet med det tidigare steget utformas även detta så att den procentuella inkomstökningen blir klart störst för låg- och medelinkomsttagare.
Det andra steget i jobbskatteavdraget innebär ytterligare ett viktigt steg i riktning mot att förbättra drivkraften för arbete och att återupprätta arbetets värde. Att förstärka jobbskatteavdraget ökar sysselsättningen. Dels blir det mer lönsamt att börja arbeta, dels förbättras drivkrafterna för dem som redan jobbar.
För de flesta som jobbar heltid innebär det sammanlagda jobbskatteavdraget att de får behålla cirka 1 000 kronor mer av lönen varje månad. Tillsammans med de riktade satsningar vi gör på grupper som stått långt bort från arbetsmarknaden skapar vi ett gynnsamt klimat för att alla som vill och kan arbeta ska kunna få en chans till jobb.
Betydelsen av jobbskatteavdraget ska inte underskattas. Vi har länge haft en situation i Sverige där många av dem som arbetat, inte sällan kvinnor med små eller normala inkomster, upplevt hur skillnaden mellan att arbeta och att inte arbeta, mellan att gå upp i arbetstid eller ej, många gånger varit försumbar. Summan av skatter och bidragssystem har gjort att vinsten av att anstränga sig extra blivit liten, och i värsta fall till och med inneburit att det blivit minus i plånboken. Många människor och familjer har haft så små marginaler att de inte känt sig ha möjligheter att påverka sina liv, och än mindre bygga upp en buffert för att klara en oförutsedd utgift. Sänkta skatter på arbete ger därför större framtidstro.
Nu kommer alla som arbetar att uppleva hur sambandet mellan arbetsinsats och förtjänst förstärks. Totalt sett kommer utvecklingen av hushållens ekonomi fram till 2010 innebära en historisk standardförbättring för stora delar av Sveriges låg- och medelinkomsttagare.
Jobben och utanförskapet från arbetsmarknaden är regeringens huvudprioritering. Alla andra reformer till trots är det bara om vi lyckas återupprätta den svenska arbetslinjen som alliansregeringen har svarat upp mot väljarnas mandat. Det är i sin tur ett löfte som måste avspegla sig i kraftfulla reformer som gör det mer lönsamt att arbeta och att gå från bidragsförsörjning till eget arbete och som gör det möjligt för fler företagare att växa och anställa fler.
Sedan valet för ett år sedan har mycket gjorts. Med jobbskatteavdragets andra steg och andra reformer vi kommer att presentera vill vi ge ett tydligt besked till alla människor i vårt land. Vi berättade före valet vad vi ville göra; ni gav oss förtroendet på valdagen att göra det; nu genomför vi vad vi lovat, och mer därtill.
FREDRIK REINFELDT
MAUD OLOFSSON
JAN BJÖRKLUND
GÖRAN HÄGGLUND