Läget i världsekonomin är allvarligt. Osäkerheten kring hur kriserna i Europa och USA kommer att utvecklas är hög. Det ställer stora krav på den ekonomiska politiken även i Sverige.

I detta svåra läge gäller det att göra rätt saker. Vi vill investera i det som bygger Sverige starkt – utbildning, infrastruktur och bostäder. Brister detta skapas ineffektiviteter i ekonomin.

Efter nedskärningar i vuxen- och arbetsmarknadsutbildningen samt sjunkande skolresultat de senaste åren, rapporterar företag nu att de har svårt att hitta arbetskraft med rätt kompetens, trots att det råder massarbetslöshet. En lång tids underinvesteringar i järnväg och annan infrastruktur har medfört underkapacitet, förseningar och andra höjda kostnader för människor och företag. Bostadsbristen i tillväxtregionerna försämrar rörligheten på arbetsmarknaden, samtidigt som bostadspriserna har ökat hushållens skuldsättning i sådan utsträckning att det skapar risk för finansiell instabilitet. Om inget görs nu kommer stora investeringsunderskott att byggas upp på dessa tre områden. Kostnaden för detta kan komma att bli mycket stor i framtiden, inte minst i förlorad tillväxtpotential.

Det reformutrymme som finns det kommande året är inte stort och måste användas väl. Häromdagen rapporterades att såväl Konjunkturinstitutets prognoschef Lars Calmfors som Swedbanks chefsekonom befarar att regeringens ekonomiska politik kommer att vara alltför restriktiv. Vi delar denna oro. Genom väl avvägda ekonomiska stimulanser kan vi hålla hjulen i ekonomin snurrande och säkra starka statsfinanser.

Det är också viktigt att prioritera ökade drivkrafter till arbete. Vi vill införa lägre trösklar för dem som går från försörjningsstöd till jobb. I dag räknas försörjningsstödet av, krona för krona, för den som får ett arbete. Vi vill göra det möjligt att under en period behålla en del av försörjningsstödet, för att på så sätt öka incitamenten att arbeta.

Sverige är ett litet, exportberoende land. En stor del av vår export består dessutom av investeringsvaror, vars efter­frågan i stor utsträckning är konjunktur­bestämd. Vi är alltså mycket känsliga för utvecklingen i omvärlden, inte minst Europa, som fortfarande är vår viktigaste exportmarknad. Det är nödvändigt att både stora och små företag i Sverige kan utvecklas, öka sin produktivitet och ligga i framkant på globala tillväxtmarknader. För att förhindra att Sverige utvecklas till ett låglöneland måste vi konkurrera med högt kunskapsinnehåll, inte minst i branscher som miljöteknik, läkemedel och tele­kom. Därför vill vi investera i forskning och utveckla samverkan mellan akademi och näringsliv, samt skapa breda utvecklingsprogram i framtidsbranscherna, där näringslivets behov ska vara styrande för prioriteringarna.

I det läge vi befinner oss är det fel att prioritera ineffektiva subventioner till restaurangbranschen. Den framtida tillväxten ligger i att investera i den kunskapsbaserade ekonomin. Här finns ett viktigt politiskt vägval att göra. Det är inte genom en sänkt restaurangmoms Sverige eller Europa kommer att växa sig starkt i den globala konkurrensen. Särskilt inte som sysselsättnings­effekten totalt sett beräknas vara mycket liten i förhållande till kostnaden, enligt Konjunkturinstitutet. Kanske till och med obefintlig, enligt Lars Calmfors. De 5,4 miljarder en sänkt restaurangmoms kostar år 2012 vill vi socialdemokrater använda mer effektivt och därigenom skapa fler jobb.

Regeringens ekonomiska strategi har i detta allvarliga läge nått vägs ände. Det står klart att regeringen valde att dra tillbaka det femte jobbskatteavdraget först när de insåg att de inte hade en majoritet för förslaget i riksdagen. Frågan är om de i den budget de snart presenterar ändå kommer att föreslå ett jobbskatteavdrag 2013 eller 2014. Vi står fast vid vår uppfattning att det vore fel lösning på de utmaningar Sverige står inför.

Sverige har ett bättre utgångsläge än de flesta länder i Europa. Läget är trots detta dystert. Siffror från Konjunktur­institutet visade i går att de svenska hushållens syn på ekonomin snabbt har försämrats. Arbetslösheten är hög, och långtidsarbetslösheten har bitit sig fast på mycket höga nivåer. Att tro att vi inte behöver bry oss om läget i Europa, eller att vi kan lämna skuldtyngda europeiska länder i sticket med hänvisning till att de får klara sig bäst själva, vore mycket naivt. Vi är alla beroende av varandra. Går det riktigt illa för ett land riskerar många andra att dras med.

Problemen i Europa pekar på behovet av en ökad samordning i eurozonen. En fungerande valutaunion kräver större samordning av finanspolitiken. Vi socialdemokrater har därför ändrat vårt tidigare motstånd mot ett starkare institutionellt ramverk inom euroområdet. Vi stöder också förslag om att införa särskilda euroobligationer för att stärka kapitalförsörjningen. Krisande ekonomier måste få stöd, med motkravet att budgetsanering och reformer för ökad effektivitet genomförs. Vikten av att bygga pålitliga samhälleliga institutioner i dessa länder kan inte nog understrykas. Vidare måste tillsynen och regleringen av finansmarknaderna stärkas, liksom den internationella samverkan på dessa områden.

Samstämmiga ekonomiska prognoser pekar på att tillväxten de kommande åren framför allt kommer att ske i länder som Kina och Indien, medan den i USA, Europa och andra utvecklade länder väntas vara betydligt mer blygsam. Förutom effekterna av den pågående krisen, speglar detta en omvandling av världsekonomin som pågått under lång tid. Globaliseringen ställer oss inför enorma utmaningar. Gamla positioner i ekonomin kan inte tas för givna.

Inte minst med tanke på detta är det nödvändigt att tänka långsiktigt. Sam­tidigt som vi bekämpar den akuta krisen, måste vi också bygga vår ekonomi stark i ett längre perspektiv. På samma sätt som budgetsaneringen på 1990-talet gjorde att vi klarade oss relativt väl ur finans­krisen 2008, måste vi i dag genomföra de investeringar som är nödvändiga inför framtida utmaningar.

I det svåra ekonomiska läge vi befinner oss i måste vi klara av att tänka både kort- och långsiktigt. På kort sikt behövs på europeisk nivå stödpaket till krisande länder, förhindra att osäker­heten sprider sig på de finansiella marknaderna och parera risken för växande arbetslöshet. På lång sikt måste vi bygga ett internationellt ekonomiskt system som är betydligt mer robust än dagens, samtidigt som vi investerar i det som gör Sverige och Europa konkurrenskraftigt även i framtiden. Passivitet i dag riskerar att stå oss dyrt i framtiden.

Det oklara ekonomiska och parlamentariska läget kräver att vi har förmåga att samla oss och göra rätt saker. Regeringspartierna sitter nu och diskuterar hur de ska kunna enas om sitt gemensamma budgetalternativ. Vi vill med denna artikel visa att det finns förutsättningar för en bred samling kring viktiga ekonomiska prioriteringar som värnar Sveriges konkurrenskraft på både kort och lång sikt. Nu krävs samling för Sveriges bästa.

Håkan Juholt
partiordförande (S)
Tommy Waidelich
ekonomiskpolitisk talesperson (S)