Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Nu krävs nya strategier för att få Dawit Isaak fri”

Starkt stöd. Alla försök att få Dawit Isaak frisläppt har misslyckats. Nu krävs nya strategier och att alla vackra ord omvandlas till konkreta handlingar. Det räcker inte längre med att sparka på Carl Bildt och kritisera den tysta diplomatin, skriver kultur- och medieaktörer.

Den tysta diplomatin i fallet med den svenska medborgaren, journalisten och författaren Dawit Isaak, som suttit inspärrad utan rättegång i Eritrea sedan 2001, tycks för länge sedan nått vägs ände. Frågan som alla som engagerar sig för Dawits öde måste ställa sig är: Vem – eller vad – är det egentligen som kan få den svenske samvetsfången fri?

Utrikesminister Carl Bildt och kollegerna på utrikesdepartementet har som bekant inte lyckats. Men även om diplomatin skett i det tysta vill vi organisationer som kämpar för Dawits sak tro att det gjorts en rad ansträngningar för att få honom fri. Uppenbart är dock att det behövs nya strategier om något ska hända innan det är för sent; Dawit Isaaks hälsa är vacklande och förhållandena i eritreanska fängelser är extremt svåra.

Under den nyligen avslutade Almedalsveckan visade svenska politiker och opinionsbildare upp ett fantastiskt engagemang för Dawit Isaak i aktionen Sitt med Dawit. Cirka 240 personer valde att frivilligt låta sig spärras in 15 minuter vardera i en mörk cell. En rad tunga politiker deltog som exempelvis Erik Ullenhag, Gustaf Fridolin, Stefan Löfven, Maria Larsson, Birgitta Ohlsson, Cecilia Malmström, Cecilia Wikström, Mats Johansson och Olle Schmidt. Vi föreslog att de skulle använda sin stund i cellen till att fundera på vad de gjort under de snart tolv år som förflutit sedan Dawit fängslades i september 2001.

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven nämnde Dawit i sitt Almedalstal och Gustaf Fridolin gick ännu längre och fick publiken att skandera ”Free Dawit” i talkör. Att i ord visa sitt engagemang för Dawit Isaak är viktigt för att inte fallet ska glömmas bort, men för att få honom fri gäller det att omvandla orden till konkreta handlingar. Dessa måste sträcka sig längre än till att sparka på Bildt och att kritisera den tysta diplomatin.

Ett intensivt arbete förs både på internationell nivå och på svensk hemmaplan för att få Dawit Isaak fri. Stöd från svenska politiker och från civilsamhället är mer än välkommet i det arbetet.

Afrikanska unionens kommission för mänskliga rättigheter begärde under våren in en förklaring från Eritrea rörande fallet Dawit Isaak. Kommissionen vill bland annat veta varför högsta domstolen i huvudstaden Asmara inte svarar på den habeas corpus-framställan som tre jurister hemställt domstolen. Habeas corpus innebär att en fängslad person inom fastställd tid ska få veta skälen till att han eller hon har berövats friheten.

Sverige bör med omedelbart verkan upprätta officiella kontakter i frågan med Afrikanska unionen.

Vid människorättsrådets möte i Genève den 4 juni i år presenterade FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i Eritrea, Sheila B Keetharuth, sin rapport om kränkningarna av mänskliga rättigheter i landet. Rapporten pekar på att Dawit Isaak och alla de andra journalister som fängslades i Eritrea 2001 omedelbar bör sättas på fri fot, alternativt åtalas och ställas inför rätta. Sheila B Keetharuth, som glädjande nog fick förlängt mandat för ytterligare ett år, tvingades skriva rapporten utan att ha fått inresetillstånd för att besöka Eritrea.

Tillsammans med andra länder bör Sverige trycka på för att Sheila B Keetharuth får tillstånd att besöka Eritrea.

De allra flesta eritreaner i exil betalar två procent av sin inkomst till regimen i Asmara. Skatten betecknas som frivillig. Men de som vägrar att betala hotas och familjemedlemmar som bor kvar i Eritrea riskerar också att råka illa ut. I Kanada har regeringen utvisat Eritreas högsta diplomat i Toronto sedan han vägrat att upphöra med politiken att utkräva två procents exilskatt. Kanada betraktar skatten som ett brott både mot internationella sanktioner och mot kanadensisk lag eftersom pengarna kan användas till vapenköp och dessutom bryter indrivningsmetoderna mot kanadensisk lagstiftning.

Sverige bör följa Kanadas exempel och vidta åtgärder mot dem som står bakom skatteindrivningen!

Delar av det svenska biståndet används för att främja demokratisk utveckling i olika länder runtom i världen. Som ett exempel har Sida under åren av militärt styre i Burma stöttat burmesiska medier som verkar i exil.

Identifiera grupper och organisationer som verkar för yttrandefrihet och demokratisk utveckling i Eritrea och undersök möjligheterna att ge stöd till dem.

Det är också dags att se på vilka vänner det alltmer isolerade landet på Afrikas horn har. Eritrea skapades som Italiens första koloni 1890 och landet var koloniserat fram till 1949. Banden mellan länderna är fortfarande starka och Italien är en av landets viktigaste handelspartner. Med andra ord måste det finnas personer i den italienska regeringen, statsförvaltningen eller i näringslivet som har goda kontakter med regimen i Asmara.

Identifiera italienska nyckelpersoner med starka nätverk i Eritrea och uppvakta dem med information om Dawit Isaak för att få dem att agera för hans frigivande.

Att en svensk medborgare har suttit fängslad i snart tolv år är – i sig självt – en enorm tragedi. Det är också ett sorgligt kvitto på de stora utmaningar som ständigt hotar det fria ordet, liksom på de ansträngningar som misslyckats att få Dawit Isaak frisläppt.

När vi öppnade celldörren i Almedalen och släppte ut politikerna var enigheten påtaglig. Ödmjukheten inför Dawits öde gick inte att ta miste på. Samma reaktioner från representanter från alla partier och i alla åldrar. Alla vill samma sak. Dawit får inte bli en bricka i det politiska spelet. Hans öde angår oss alla.