När jag tog beslutet att köpa in våra första fem biogasbilar var det många som ruskade på huvudet. Då fanns det fyra fungerande biogasmackar i Storstockholm och tillgången på gas var begränsad. Men någon måste ju vara först för att skapa ett behov. Och jag valde att tro att utbyggnaden av mackar skulle ske i den takt som utlovades. Jag kunde inte då och kan inte heller i dag se att det i längden kan vara fel att köra med ett bränsle som är producerat i Sverige och som bygger på att återvinna ruttet avfall.

Det jag också hade hoppats på är att de stora statliga och kommunala bolagen som handlar upp byggtjänster enligt LOU (Lagen om offentlig upphandling) skulle väga in miljöaspekten när de gör upphandlingar. Nu vet jag att de flesta begär in miljöpolicy och andra dokument, men nöjer sig tyvärr med det. I praktiken räcker det med ett par vackert formulerade dokument för att få full pott på miljöaspekten vid upphandlingar. Skit tycker jag! Det är lätt att ta reda på hur mycket substans det är bakom de vackra orden.

Åren har gått och vi har i dag omkring tjugofem hantverkarbilar, bussar, en lastbil och ett par personbilar. Alla drivs av biogas. Det är helt vitalt för vår verksamhet att de rullar obehindrat. Inte bara vi har biogasbilar. Antalet biogasfordon har ökat kraftigt. Många bruksbilar som sopbilar och taxibilar men även märken som VW och Mercedes Benz satsar på biogas. Men antalet biogaspumpar har inte alls ökat i samma utsträckning.

Hur fungerar det då för oss i vår vardag?

• Av Stockholms tiotal biogasmackar är säkert hälften alltid trasiga vilket leder till en dyr ständig jakt på de få fungerande mackar som ändå finns.

• När vi väl, efter lång tids väntan, kan tanka så är det i regel så dåligt tryck att bara halva tanken fylls.

• Köerna vid de fungerande stationerna med gas är ofta hemska att stå i. Många väntande bilar, inga kösystem och tanklock på olika sidor av bilmodellerna leder till kaotiska situationer där vissa svärande backar sig fram. Biogas är inget för de svaga och konflikträdda.

Våra drygt 70 anställda är på ett eller annat sätt beroende av att alla våra fordon fungerar. Vår konkurrenskraft begränsas högst avsevärt när vi inte längre effektivt kan transportera oss och vår utrustning.

Vårt val att leva miljövänligt har blivit ett katastrofbeslut sett ur ett ekonomiskt perspektiv. Men vi vill ändå inte tvingas återgå till bensin.

Följande måste ske:

• Våra ansvariga politiker måste omedelbart se till att utbyggnaden av biogasmackar startar. Bygglov och annan byråkrati kan inte få skapa detta hinder för tusentals miljöbilschaufförer.

• Vid en större del av de offentliga upphandlingarna måste miljöaspekten ha en reell betydelse.

• De olika politiska partierna bör, före valet, redovisa hur de står i denna för många så viktiga fråga.

De negativa konsekvenserna av vårt biogasval är stora. Men allvarligast är nog det faktum att jag känner mig grundlurad av dem som har makt att se till att saker och ting fungerar. När biogasen presenterades som ett av framtidens bränslen och våra ledande politiker pratade om en utbyggnad av biogasnätet trodde jag på det. Det har hittills visat sig vara tomt prat. Ett antal ansvariga personer har alltså fullständigt misslyckats med sina uppdrag.

Nu kommer meddelanden om elbilar och erbjudanden om att haka på. Den här gången står jag över. Jag har helt enkelt inte råd.

Jens Hoffmann

vd Dipart Entreprenad AB