Den ekonomiska krisen har präglat världen i snart ett år. Det som startade som en finansiell kris, orsakad av bland annat ansvarslös hantering av riskfyllda finansiella affärer samt brister i regelverk och tillsyn av finansmarknaderna, har övergått till fallande produktion och hastigt stigande arbetslöshet i en omfattning som saknar motstycke i modern tid. Som ett litet, öppet och handelsberoende land har Sverige drabbats hårt.
I situationer som denna prövas förmågan att ta ansvar. Alliansregeringen har valt en väg präglad av ansvar för de offentliga finanserna, för jobben och för välfärdens kärnverksamheter. Genom att lägga om den ekonomiska politiken i en mycket expansiv riktning har vi dels försökt dämpa fallet för Sverige, dels försökt stärka utgångsläget när konjunkturen vänder.
Jämfört med andra OECD-länder är den ekonomiska politiken i Sverige en av de mest expansiva. Denna omläggning av finanspolitiken har skett samtidigt som vi har värnat om statsfinansiell beredskap för att kunna hantera en fördjupad och mer långvarig kris.
Det ekonomiska läget är nu något stabilare än i våras. Risken för en ytterligare påtaglig försämring av de offentliga finanserna har minskat. Inkomsterna har ökat och utgifterna har minskat. Det gör att vi nu kan genomföra ytterligare åtgärder för att möta och dämpa finanskrisens effekter och samtidigt redovisa starkare offentliga finanser.
En viktig del är att värna välfärden och dämpa sysselsättningsfallet i kommuner och landsting. Totalt tillför vi 17 extra miljarder kronor till kommunsektorn för 2010. På så sätt värnar regeringen välfärdens kärna, sysselsättningen och förtroendet mellan medborgarna och det offentliga.
Pensionärer utgör inte någon enhetlig grupp men drabbas på olika sätt av den ekonomiska krisen. I gruppen finns pensionärer som har det mycket gott ställt, liksom de som har mycket små eller inga marginaler. Där finns pensionärer som har god hälsa och pensionärer som är i stort behov av vården och omsorgen för att vardagen ska fungera.
Som en följd av börsnedgången hösten 2008 sjunker inkomst- och tilläggspensionerna i ålderspensionssystemet med 3 procent 2010. Garantipensionerna är värdesäkrade och följer prisutvecklingen i samhället. Till följd av deflationen minskar därför garantipensionerna med 0,9 procent 2010. För att få en jämnare utveckling av inkomst- och tilläggspensionerna har en fempartiöverenskommelse träffats i Pensionsgruppen om nya regler som dämpar effekterna av den kraftiga börsnedgången. På sikt kommer pensionerna att återgå till de nivåer de skulle haft om den så kallade balanseringen inte ägt rum. Det sker när den ekonomiska tillväxten tar fart och ålderspensionssystemet uppnår balans igen. Därför är det viktigt att föra en politik som inte äventyrar möjligheten till återhämtning.
Vi vill att Sverige ska vara ett bra land att åldras i. Alliansregeringen har därför genomfört ett antal reformer till stöd för Sveriges äldre under mandatperioden. Bostadstilläggen har förstärkts, satsningar har gjorts och görs för att stärka kvaliteten i äldreomsorgen, för att fler äldre ska få tillgång till ett anpassat boende samt möjlighet att välja utförare inom äldreomsorgen. Med lagen om valfrihet ges kommunerna ökade möjligheter att ge alla rätt att välja hemtjänst och särskilt boende med god kvalitet. Kraftfulla satsningar har också skett inom hälso- och sjukvården för att öka tillgängligheten. Därtill har reformer genomförts till stöd för äldre som väljer att arbeta även efter sin pensionsålder, genom ett i princip dubbelt jobbskatteavdrag för personer över 65 år. Arbetsgivare som anställer pensionärer har också befriats från den särskilda löneskatten, vilket ökar äldres möjligheter att få jobb. 2009 sänktes därtill skatten för 90 procent av pensionärerna, genom ett förhöjt grundavdrag, som gav en pensionär med ingen eller låg inkomstpension 2 300–3 500 kronor i årlig skattelättnad.
För att stärka pensionärernas ekonomiska situation genomför Alliansregeringen nu ytterligare skattelättnader för alla Sveriges pensionärer.
Förslaget innebär att en pensionär med full garantipension får en skattesänkning med mellan cirka 1 000 och 1 200 kronor per år beroende på kommunalskattenivå. En pensionär med full garantipension får med detta förslag en förbättring av sin disponibla inkomst 2010 jämfört med 2009. För en pensionär som har 150 000 kronor i inkomst innebär förslaget en skattesänkning med mellan cirka 1 750 och 2 100 kronor per år beroende på kommunalskattenivå. Inklusive 2009 års förhöjda grundavdrag blir den totala effekten för en garantipensionär mellan cirka 3 500 och 4 400 kronor per år och för en pensionär med 150 000 kronor i inkomst cirka 2 750 kronor per år. Av fördelningspolitiska skäl har vi lagt tyngdpunkten i skattesänkningarna på låga och medelstora pensionsinkomster.
Reformen, som kostar 3,5 miljarder kronor, är en effektiv åtgärd för att stärka de disponibla inkomsterna och gäller för dem som vid beskattningsårets ingång har fyllt 65 år samt betalar skatt.
Förslaget om ytterligare sänkt skatt för pensionärer är en viktig reform för att skapa ekonomisk trygghet, men också en viktig rättvisereform. Kvinnor har i större utsträckning än män låg pension till följd av att de oftare arbetat deltid eller förvärvsarbetat under färre år. Kvinnor lever också längre än män. Det förhöjda grundavdraget och även utvidgningen av detsamma innebär ytterligare skattelättnader för både kvinnor och män. Det kommer att gynna kvinnor i något större utsträckning och bidrar därmed till att förbättra den ekonomiska jämställdheten.
Den viktigaste grunden för att förbättra pensionärers marginaler är att fler människor arbetar. När fler kommer i jobb, när utanförskapet minskar och inkomsterna förbättras gynnas även dagens pensionärer, då pensionerna i ålderspensionssystemet bland annat är knutna till hur genomsnittsinkomsten utvecklas. Med en ansvarsfull politik och rätt åtgärder styr vi mot en stabil och tydlig återhämtning. Det kommer att bidra till att pensionerna ökar igen och att vi kan fortsätta satsningarna för en bättre välfärd. Därför sätter vi jobben först när vi nu tar fortsatt ansvar för Sverige.
Fredrik Reinfeldt (M)
Maud Olofsson (C)
Jan Björklund (FP)
Göran Hägglund (KD)