Fastighetsskatten verkar bli valets stora fråga. Kampen om villaägarna har brutit ut och socialdemokraterna försöker desperat matcha alliansens löften om att avskaffa fastighetsskatten.
Dramatiken är stor. På läktarplats sitter medier och gottar sig och förmedlar villigt bilden att villaägarna går på knäna under skattetrycket. Ska villaägarna återigen få fribrev? Det är politik som underhållning. Vad väljarna vore mer betjänta av är en ordentlig granskning av det totala skattetrycket på boendet, men den är för mödosam för medier. Och partierna vill helst tala tyst om saken.
Jag har förståelse för att en del villaägare är upprörda över att boendekostnaden ska styras av fluktuationerna på en nyckfull marknad och brister i bostadspolitiken. Av samma skäl är jag emot marknadshyror. Men de som har störst anledning att revoltera mot skattetrycket är faktiskt hyresgästerna. Det visar en sammanställning som Hyresgästföreningen låtit Newsec Analys, ett företag med fastighetsekonomi som specialitet, göra. Den är genomförd på exakt samma sätt som den utredning Boverket gjorde år 2000. 1997 års siffor inom parentes.
Det visar sig att skattetrycket är som högst på privat hyresboende med 198 (185) kronor per kvadratmeter och år, vilket är det mest relevanta jämförelsetalet. Kommunägda bostadsföretag betalar 182 (168) kronor. I villa och borätt är skattetrycket betydligt lägre - 148 (139) respektive 134 (124) kronor. Det är dessutom så att skattetrycket har ökat mer i hyresrätt än i villa och borätt de senaste åren.
Uppgifterna gäller beskattningsåret 2004 eftersom några säkra uppgifter inte finns att tillgå efter det. Några större förändringar i beskattningen har dock inte skett efter 2004. I beräkningarna ingår fastighetsskatt, mervärdesskatt, arbetsgivaravgift, energiskatt och latent vinstskatt men inte uppskjuten reavinst.
Drygt var femte hyreskrona går till skatter. Eftersom mer än hälften av hyresgästerna bor i enpersonshushåll och hyresgäster i allmänhet har lägre inkomster än boende i andra boendeformer är det en beskattning som slår mycket hårt. Hyresgästerna har oavsett hushållstyp minst kvar att leva på när boendet är betalt. En ny rapport baserad på SCB-statistik visar att kostnaden netto för en bostad på 4 rum och kök sedan 1995 har ökat med 180 kronor i månaden i villa mot 390 kronor i hyresrätt (fast penningvärde). Det är drygt 1 500 kronor billigare att bo i villan än i hyresrätten. När boendet är betalt har man i genomsnitt kvar drygt 12 000 kronor per hushållsmedlem (konsumtionsenhet) i villan mot något mer än 8 000 kronor i hyreslägenheten (inklusive bostadsbidrag). Var tredje hyresgäst bor trångt mot bara någon enstaka procent av dem som bor i villa. (Boende och välfärd, Hyresgästföreningen 2006 baserad på SCB:s Ulf, Undersökningarna av levnadsförhållanden).
Socialdemokraterna har trots tolv år i regeringsställning inte gjort något för att rätta till situationen. En enkel och självklar första åtgärd vore att helt ta bort fastighetsskatten på hyresrätt. Att betala både boendeskatt och företagsskatt strider mot grundläggande principer för svensk beskattning. Regeringen själv redovisar i sin budget varje år att hyreshus drabbas av en skatteorättvisa på drygt två miljarder kronor, men trots otaliga utredningar och tre mandatperioder vid makten har socialdemokraterna inte orkat ta i saken. Det tycker jag är skamligt, särskilt som nästan var tredje hyresgäst har svårt att klara löpande utgifter mot knappt var tionde i villa.
Till det kan läggas att överskott i hyresrätten beskattas med 28 procent. Om hyresgästen betalar 1 000 kronor för underhåll i hyran försvinner 280 kronor direkt i skatt. I bostadsrätt och villa kan man spara skattefritt till framtida underhåll.
De som bor i villa och bostadsrätt får skjuta upp vinstskatten när villan eller lägenheten säljs. De obeskattade reavinsterna uppgår i dag till 150 miljarder kronor och ökar med 30 miljarder kronor årligen. Det innebär att staten beviljar en räntefri skattekredit som saknar motsvarighet för hyresboendet.
I villa och bostadsrätt kan man kratta gräsmattan och sköta annat underhåll utan att betala skatt. I hyresrätt är det belastat med både moms och arbetsgivaravgift. Hyresgästföreningen har krävt att hyresgäster som själva sköter sådana saker ska få samma skattelättnad som Norrlands bärplockare. Men inte ens det har regeringen velat gå med på.
Ett skäl till att det byggs färre hyresrätter än bostadsrätter är att bostadsrätterna får mer i stöd. Räntebidrag går till både hyresrätt och bostadsrätt, men dessutom får den som flyttar in i bostadsrätten 30 procent av räntekostnaden för insatsen betald av staten.
Bostadsrätten betalar en mycket låg fastighetsskatt trots att de enskilda bostadsrättsinnehavarna kan tillgodogöra sig betydande värden genom värdestegringen på den enskilda lägenheten.
Vad socialdemokraterna ger hyresgästerna inför valet är en översyn av bostadsbeskattning och bostadsfinansiering men vaga ord om rättvisa mellan boendeformerna. Men det står skrivet i stjärnorna vad det kan komma att innebära. Om finansminister Pär Nuder får sista ordet finns nog inte mycket att hoppas på.
Alliansens politik vad gäller de ekonomiska förutsättningarna för hyresboendet är om möjligt sämre än regeringens. De vill sänka fastighetsskatten på ett sätt som ger 100 kronor i månaden för en genomsnittlig hyreslägenhet och det är bra. Men samtidigt ska man ta bort stödet till byggandet av hyreshus och räntebidragen. Det kommer att höja hyrorna för många hyresgäster och det blir sannolikt stopp för byggandet av hyresrätter. Och några tankar på hur man ska skapa rättvisa mellan boendeformerna har inte redovisats.
"Slopa fastighetsskatten" kräver Villaägarförbundet. Om det kravet går igenom betyder det att orättvisan mellan hyresrätt och villa kommer att öka ännu mer. Det ger villaägarna 18 miljarder kronor i sänkta kostnader mot bara ett par miljarder kronor för hyresrätten. Intressant är att värdet av ränteavdragen för villaägarna är ganska precis lika stort som kostnaden för fastighetsskatten. Och det var så det en gång var tänkt när skattereformen värktes fram. Kapital i olika former ska ha en likvärdig beskattning, är tanken. Om fastighetsskatten slopas kommer det snabbt att kapitaliseras på villamarknaden och en av våra vanligaste bostadsprofessorer förutspår prisökningar på 20 procent. Det ger dem som tänker sälja sin villa en jättevinst. Förlorarna är förstagångsköparna på villamarknaden.
Fredrik Reinfeldt aviserar att statens kostnader för att slopa fastighetsskatt ska finansieras inom bostadssektorn. Men han säger inget om hur finansieringen ska tas ut. Det är besked som väljare i alla boendeformer har rätt att få före valet.
Genom att gynna villaboendet och bostadsrättsboendet driver regeringens och alliansens bostadspolitik på segregationen. Hushåll som har resurser väljer att flytta till annat boende än hyresrätt. Samhället väljer boendeform åt medborgarna och hyresrätten får ligga i strykklass. Tidigare var det självklart att det skulle råda rättvisa mellan boendeformerna och att staten inte ska styra medborgarnas val av boendeform. Det är vad staten gör i dag - välj villa så bor du billigare, är budskapet.
Det parti som tydligast tar ställning för villaboendet är kristdemokraterna. För kristdemokraterna tycks det ha ett högre moraliskt värde att äga sin bostad än att hyra den. Ett fall framåt är att moderaterna insett hyresrättens betydelse. "Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är hyresrätten nödvändig eftersom detta underlättar för arbetstagare att snabbt skaffa bostad om arbetstillfällen uppstår i en annan del av landet" (Motion 2005/06:Bo276).
Det är bland ekonomer en etablerad sanning att ägt boende låser in medan hyrt boende skapar förutsättningar för rörlighet på arbetsmarknaden. Om nu inte rättviseargument biter på strategerna i partikanslierna borde de bekymra sig över rörligheten på arbetsmarknaden. Och hur bra är det egentligen för investeringsklimatet i landet att kapitalbildningen binds upp i bostadslån och villavärden?
Bostadspolitiken är ett av bägge blocken misskött pastorat. Karusellen kring fastighetsskatten har skapat stor osäkerhet på hela bostads- och fastighetsmarknaden. Det är just den sorts osäkerhet som inte behövs. Särskilt upprörande är att förslagen haglar utan grund i en sammanhållen skattepolitik. I stället vänder man upp och ned på de principer som slogs fast i 90-talets skattereform.
Byggare, bostadsföretag, hyresgäster, villaägare, bostadsrättsboende och bostadsköpare måste ha stabila och tydliga villkor för att våga bygga, planera sin framtid, våga köpa bostad. Sist det begav sig, när den borgerliga regeringen och dess socialdemokratiska efterföljare genomförde systemskiftet i bostadspolitiken i mitten av 90-talet försatte det bygg- och bostadsmarknad i ett chocktillstånd som de först nu börjar återhämta sig från. Det får inte hända igen.
Hyresgästernas krav är enkelt. Staten ska ge alla boendeformer rättvisa villkor. Staten ska inte skriva medborgarna på näsan vilken boendeform de ska välja.
Barbro Engman