Intresset för kriminella och kriminalitet är stort i dag. Journalister, advokater och före detta kriminella skriver böcker om hur det riktiga kriminella livet ser ut i Sverige. Flera ligger på bokförsäljarnas topplistor.

TV 4 hakar på och sänder nu en tv-serie som bygger på att unga kriminella ska leva i fängelse ett tag. Där ska de få ledning av ”mentorer” som är före detta fångar med långa fängelsestraff bakom sig. Det är en cynisk lek med utsatta ungdomar.

Martin Nygren är exekutiv producent för programmet. I en tidningsintervju medger han att programmet kan uppfattas som kontroversiellt. Någon risk för att det kan uppfattas som en glorifiering av det kriminella livet ser han inte, tvärtom: ”Meningen är att de ska komma på bättre tankar.”

Om Martin Nygren med flera på TV 4 hade haft en seriös vilja att testa en metod som ska få unga kriminella killar att lämna den kriminella banan, borde de ha bemödat sig om att läsa på lite. Men då hade de tvingats överge sin publikkittlande underhållningsidé.

Det finns nämligen en hel del forskning om den metod som programmet bygger på. I USA har man använt sig av metoden ”scared straight”, som innebär att kriminella ungdomar får göra studiebesök på fängelser. Genom att de får se vad som händer om de bryter mot lagar ska de skrämmas till laglydnad, är tanken. Men resultatet blir det motsatta.

Vid Socialstyrelsen finns Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, IMS, som bland annat har till uppgift att ta fram forskning av vad som fungerar när det gäller insatser inom socialtjänsten. IMS har nyligen gjort en forskningsöversikt om unga lagöverträdare (Söderholm Carpelan m fl, 2008). Man har tittat på 15 internationella utvärderingar av ”scared straight”. Ingen av utvärderingarna visar att metoden minskat kriminalitet bland de ungdomar som deltagit i behandlingen. Tvärtom visar flera utvärderingar att fängelsebesöken ökar risken för fortsatt kriminalitet med cirka 15 procent (Petrosino m fl, 2003) jämfört med ungdomar som inte gjort det.

Forskarnas slutsats är därför att det faktiskt är bättre att inte ge unga kriminella någon behandling alls än att utsätta dem för den här typen av metoder.

Metoden prövades 1992–1996 i Norge, men efter en utvärdering med negativt resultat lades projektet ner (Storvall och Hovland, 1998). I det norska projektet var syftet att förebygga kriminalitet och missbruk bland ungdomar, bland annat genom att konfrontera ungdomar med intagna på fängelset. De ansvariga för projektet ville att ungdomarna skulle få en bild av verkligheten, hur det är att vara kriminell och/eller missbrukare. Men resultatet var nedslående. Det blev ingen förbättring för ungdomarna. Vissa av dem tyckte att det var spännande och såg på de intagna som förebilder. Många blev skrämda, men upplevelsen avhöll dem inte från vidare kriminalitet och missbruk. Flera av flickorna blev ”intresserade” av de intagna.

Att skrämma till laglydnad är ju en till synes klok tanke. Hur kommer det sig då att den inte fungerar? Forskarna räknar upp ett antal rimliga förklaringar:

• Kriminella ungdomar känner ett utanförskap i samhället och ser fängelset som en gemenskap där de passar in.

• Ungdomar kan ha en romantisk bild av livstidsfången. Genom fängelsebesök kan den bilden förstärkas och bli en självuppfyllande profetia.

• Ungdomar kan se det som en utmaning att bevisa för omvärlden (till exempel kamrater, familj och socialtjänst) att de inte har blivit avskräckta. Ett exempel är en amerikansk kille som förklarade att han hade känt sig tvingad att fortsätta begå brott för att visa för kamraterna att han inte hade blivit skrämd.

• Ungdomars förväntningar överensstämmer med bilden av fängelselivet eller de uppfattar att de har samma värderingar som de intagna. Det gör att de socialiserar sig med dem och med fängelselivet.

• Tvärtemot vad som var avsikten kan fängelsebesöket leda till att ungdomarna känner mindre obehag för de intagna och för fängelsemiljön. Ett exempel är en svensk kille som sa: Innan jag hamnade i fängelse var jag rädd. Jag trodde att det var tufft som i amerikanska filmer, men fängelse är som kollo eller ungkarlshotell.

Genom tv-programmet kommer några ungdomar att vistas en kort tid i rampljuset men till vilket personligt pris för deras framtid? Hur kommer programmet att påverka dem efteråt? Blir det lättare att få jobb och att välja en annan bana i livet?

Mot bättre vetande använder TV 4 en skadlig metod som ökar risken för att ungdomar kommer att förstöra sin framtid. Kommer TV 4 att ta ansvar för dem om detta sker?

Knut Sundell
chef för IMS, Socialstyrelsen

Mari Forslund
biträdande chef för IMS, Socialstyrelsen.

Kristin Marklund
kommunikationssamordnare vid IMS, Socialstyrelsen