I inledningen av 2000-talet började personer som under sin barndom blivit utsatta för vanvård på institutioner och i fosterhem att berätta om sina upplevelser för medier och myndigheter. Dåvarande regeringen tillsatte därför i juni 2006, som ett första steg i upprättelseprocessen, Vanvårdsutredningen som under de kommande fem åren skulle komma att granska övergrepp och försummelser i samhällsvården. Genom Vanvårdutredningens rapporter som visar att det förekommit vanvård och brister i samhällsvården har en del av den svenska historien som det hittills talats mycket lite om lyfts fram i ljuset. Detta är en viktig del av upprättelseprocessen för de drabbade men vetskapen om vad som har hänt är också en förutsättning för att förhindra att det återupprepas.
I höstas arrangerades en upprättelseceremoni i Stockholms stadshus. Vid ceremonin, där 1.300 personer närvarade, framförde riksdagens talman en ursäkt till de drabbade å hela det svenska samhällets vägnar och ett tack till alla de personer som vågat berätta om det de varit utsatta för.
Vi hoppas att ceremonin för många har bidragit till upprättelse Bland dem som utsatts för vanvård finns dock personer som utsatts för särskilt hänsynslösa och upprörande fall av övergrepp eller försummelser. För att ge dessa personer en personlig upprättelse träffade vi, företrädare för regeringspartierna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet, en ramöverenskommelse i september förra året om att införa en extraordinär möjlighet till ersättning.
Den lagrådsremiss som regeringen beslutar om i dag bygger på denna överenskommelse. Förslaget ger de personer som blivit utsatta för övergrepp eller försummelser av allvarlig art när de varit omhändertagna för samhällsvård i fosterhem eller institution rätt till ersättning. Ersättningen utges med ett schablonbelopp om 250.000 kronor. Möjligheten till ersättning gäller för övergrepp eller försummelser som inträffat under tidsperioden 1920–1980.
Rätten till ersättning ska prövas av en särskild nämnd där ordföranden är eller har varit domare. Övriga ledamöter bör ha en kompetens som är lämplig för att nämnden ska kunna fatta konsekventa och väl underbyggda beslut, exempelvis kompetens inom området för den sociala barn- och ungdomsvården.
En ekonomisk ersättning kan aldrig ersätta de drabbade för det lidande de har fått utstå. Den kan inte heller ersätta en förlorad barndom. Vi tror dock att möjligheten till ersättning fyller en viktig funktion som personlig upprättelse för de allra svårast drabbade och som en symbolisk ersättning för hela samhällets svek.
Upprättelseprocessen har för de drabbade pågått under en lång tid. Samtidigt som den för många inneburit upprättelse och ett erkännande av vad de varit utsatta för, har det för många också varit en upprivande process som inneburit att minnen väckts till liv och nya påfrestningar. Det är därför viktigt att komma vidare.
Regeringen har redan påbörjat arbetet med att inrätta den myndighet som kommer att handlägga och pröva ansökningar om ersättning. I dag går regeringen vidare med att remittera lagförslaget om ersättning till Lagrådet. Vår gemensamma målsättning är att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2013.
I upprättelseprocessen behöver vi även rikta blicken mot dagens barn och unga. Barn och unga som är i behov av stöd och insatser från sociala myndigheter har rätt inte enbart till en säker vård, fri från övergrepp och försummelser, utan också till en vård av god kvalitet som ges med god omsorg. Mycket har förändrats i svensk samhällsvård. Anställda inom socialtjänsten, familjehemsföräldrar, personal på HVB-hem och ideella verksamheter gör många gånger ett stort arbete som ger många barn och unga en bättre livssituation och framtid. Den statliga tillsynen liksom andra granskningar visar dock att det fortfarande finns brister. En viktig del i upprättelseprocessen är därför att förbättra och säkra samhällsvården av barn och unga.
Maria Larsson (KD), barn- och äldrevårdsminister
Lena Hallengren (S), vice ordförande Socialutskottet
Mats Gerdau (M), ledamot Socialutskottet
Agneta Luttrop (MP), ledamot Socialutskottet
Barbro Westerholm (FP), ledamot Socialutskottet
Eva Olofsson (V), ledamot Socialutskottet
Kenneth Johansson (C), ordförande Socialutskottet