DN Debatt

”Ny regionreform ska göra landstingen färre från 2019”

civilminister Ardalan Shekarabi (S)
civilminister Ardalan Shekarabi (S) Foto: TT

Nya sammanslagningar. Redan för tio år sedan fanns tankar på att minska antalet län och landsting i Sverige. Förändringar i befolkningsstruktur, levnadsmönster och samhällsekonomi gör att tiden nu är här för att lämna 1600-talets modell. Regeringen kommer inom kort att påbörja arbetet, skriver civilminister Ardalan Shekarabi (S).

På 1600-talet skapade Axel Oxenstierna de länsgränser vi i hög utsträckning fortfarande lever med. Att Sverige är ett annat land idag är en självklarhet, men den regionala indelningen är sig ganska lik. I slutet på 1990-talet skedde några sammanläggningar av län och landsting i Skåne respektive Västra Götaland. Trots att dessa regionreformer visat sig framgångsrika har de inte fått några efterföljare.

Människor låter varken sina drömmar eller vardagliga behov stanna vid administrativa kommun- och länsgränser. Medborgarna rör sig idag över betydligt större geografiska områden än tidigare, och de flesta samhällsfrågor berör fler än bara ett län. Det är uppenbart att den nuvarande läns- och landstingsindelningen inte är anpassad efter detta. Sveriges regionala indelning behöver moderniseras.

Vårt land har idag Europas snabbaste urbaniseringstakt. Därtill har andelen som pendlar ökat dramatiskt de senaste decennierna. Det har blivit betydligt vanligare att bo i en kommun och arbeta i en annan. Detta ökar människors förväntningar på att kunna påverka och ta del av den offentliga verksamheten i ett större geografiskt område. Behovet av samverkan över dagens länsgränser vad gäller infrastruktur och kollektivtrafik kommer med all sannolikhet att öka.

Hälso- och sjukvården står också inför stora utmaningar. Kunskaps- och teknikutvecklingen är intensiv, men landstingen har idag ofta inte tillräcklig volym för att göra effektiva investeringar eller för att kunna bedriva forskning och vård av högsta kvalitet. Detta försvårar kompetensförsörjningen och utvecklingen av spetskompetens. Ett modernt Sverige ska också kunna möta behoven hos alla de människor som rör sig över landstingsgränser och förväntar sig likvärdig service oavsett gamla länsgränser. Landstingens storlek är därtill varierande, vilket ger ojämlika förutsättningar vad gäller möjligheten att garantera alla medborgare tillgång till likvärdig vård.

Det har nu blivit tid att uppdatera Sveriges geografiska indelning och skapa regionala organisationer som bättre motsvarar den moderna människans behov och förväntningar.

Även den statliga organisationen på regional nivå behöver utvecklas. Länsstyrelserna är statens främsta representant regionalt. De bedriver en mångskiftande verksamhet som kräver ett visst underlag för att kunna bedrivas på ett effektivt och rättssäkert sätt. På sikt kommer flera länsstyrelser att vara för små för att klara de uppgifter de har idag. Det finns vidare anledning att se över hur statliga myndigheters regionala indelning bäst kan svara mot människors och företags behov. Staten har ett särskilt ansvar att se till att myndigheters service är funktionell och lättillgänglig i hela landet.

För drygt tio år sedan fick Ansvarskommittén i uppdrag att analysera dagens samhällsorganisation och bedöma om det krävs förändringar för att klara de utmaningar som de offentliga verksamheterna i framtiden kommer att ställas inför. När kommittén lämnade sitt slutbetänkande 2007 föreslog den i sitt slutbetänkande en väsentlig minskning av antalet län och landsting. En klar majoritet av remissinstanserna var positiva till förslagen. Många landsting upplevde behovet av en moderniserad karta. Under 2008 inkom också flera ansökningar om sammanläggning av landsting. Ingen av dessa ledde vidare, dels på grund av svårigheter att komma överens om geografiska gränser, dels på avsaknaden av stöd från den dåvarande regeringen. 2009 tillsattes ännu en utredning för att se över den statliga regionala förvaltningen. Utredningen underströk Ansvarskommitténs problembeskrivning, men i slutändan hände mycket litet. Politiska låsningar omöjliggjorde en större regionreform.

Det finns idag en stark förväntan bland kommuner och landsting på att staten ska ta ett tydligt ledarskap i frågan om att skapa större landsting. Regeringen avser därför att påbörja en regionreform för en moderniserad Sverigekarta i nära samarbete med berörda kommuner och landsting. Syftet är att skapa organisationer som är bättre rustade att klara av de uppgifter och utmaningar som ett modernt samhälle står inför. En reform av detta slag är omfattande och berör många. Det finns därför anledning att låta sammanläggningarna ske i olika tempo. Några regioner kan bildas redan i samband med nästa val, andra vid valet därpå. För att inte förlora momentum bör dock bred politisk förankring ha skett kring den kommande indelningen vid denna mandatperiods slut.

Regeringen kommer inom kort att utse förhandlingspersoner som ska få i uppgift att tillsammans med berörda parter skapa nya regioner i Sverige. Senast i december 2017 bör beslut fattas om ändrad landstingsindelning för att en eller flera regioner ska kunna bildas den 1 januari 2019. Regeringens ambition är att detta ska ske i bred politisk samverkan.

Regeringen ser i dagsläget inget behov av att förena denna reform med en förändrad uppgiftsfördelning, med ett undantag. Det regionala utvecklingsansvaret är idag fördelat på flera aktörer, bland annat länsstyrelser, landsting och kommunala samverkansorgan. Direktvalda kommunala organisationer innebär större demokratisk legitimitet än indirekt valda organisationer. Därför bör de landsting som så önskar ges möjlighet att ta över det regionala utvecklingsansvaret.

Axel Oxenstierna brukar beskrivas som den svenska statsförvaltningens fader. Som få andra insåg han vikten av att skapa stabila institutioner och att renodla funktioner och ansvar. Länsindelningen och den statliga regionala närvaro han skapade med länsstyrelserna har varit centrala i bygget av det moderna Sverige. Oxenstierna var samtidigt pragmatiker. Då omständigheterna förändrades var han beredd att tänka om. Det har nu blivit tid att uppdatera Sveriges geografiska indelning och skapa regionala organisationer som bättre motsvarar den moderna människans behov och förväntningar. Det är dags att rita om kartan.

Sveriges län, landsting och regioner

Grunden till Sveriges moderna länsindelning lades av Axel Oxenstierna i 1634 års regeringsform. Dagens län har varit mer eller mindre de samma sedan år 1910. Länsstyrelserna utgör statens lokala administration i länen. I varje län finns ett landsting, som ansvarar för bland annat sjukvård och lokaltrafik.

1997-1998 bildades Skåne län av de sammanslagna Malmöhus län och Kristianstads län, och Västra Götalands län av de tidigare Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län och Skaraborgs län. Landstingets uppgifter organiserades här i stället i Region Skåne respektive Västra Götalandsregionen. Hallands läns landsting och Gotlands kommun blev regioner 2011. Sedan den 1 januari 2015 är även landstingen i Jönköping, Kronoberg, Örebro, Gävleborg, Östergötland och Jämtland omgjorda till regioner.

2007 föreslog Ansvarsutredningen en ny indelning av Sverige i sex regioner. Arbetet har sedan dess legat på is, men kommer nu att återupptas av regeringen.

Fördjupning. Tidigare debattartiklar
  • Minska antalet landsting till endast sex. Det föreslår Göran Stiernstedt, nationell samordnare på socialdepartementet. Läs mer 
  • ”Vi ska ha 21 länsstyrelser även i fortsättningen”.  Så ska vi få en mer modern ­offentlig förvaltning, skriver Stefan Attefall (KD). Läs mer
  • ”Så här bör kartan över Sveriges regioner se ut”. En reform är nödvändig för att på bästa sätt ta tillvara de regionala tillväxtmöjligheterna, skriver före detta regionsrepresentanter. Läs mer