Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Nya mål och ny myndighet stärker jämställdheten”

Kvinnor och män delar inte jämnt på hem- och omsorgsarbetet. Andelen män som tar ut föräldrapenning har ökat, men kvinnor tar ut 75 procent av föräldrapenningen och utför merparten av det obetalda arbetet, skriver artikelförfattaren.
Kvinnor och män delar inte jämnt på hem- och omsorgsarbetet. Andelen män som tar ut föräldrapenning har ökat, men kvinnor tar ut 75 procent av föräldrapenningen och utför merparten av det obetalda arbetet, skriver artikelförfattaren. Foto: Lotta Svensson

Utredning överlämnas i dag. Utvecklingen mot ett jämställt samhälle går alldeles för långsam och vissa fall bakåt. Jag bedömer att en jämställdhetsmyndighet är ett nödvändigt verktyg för en feministisk regering för att nå de jämställdhetspolitiska målen, skriver statens utredare i jämställdhet Cecilia Schelin Seidegård.

Ofta framställs Sverige som ett föregångsland när det gäller jämställdhet. Resultaten i betänkandet ”Mål och Myndighet – en effektiv styrning av Jämställdhetspolitiken” (SOU 2015:86), som jag i dag överlämnar till regeringen, manar dock till eftertanke. Trots att utvecklingen på vissa områden har gått framåt är samhället långt ifrån jämställt. Utvecklingen går dessutom alldeles för långsamt och i vissa fall bakåt.

Jag vill särskilt uppmärksamma följande:

Kvinnor och män har inte samma tillgång till makt och inflytande. Även om en jämnare könsfördelning har nåtts inom politiken och den statliga förvaltningen råder en fortsatt dominans av män inom centrala områden. Andelen kvinnor bland riksdagsledamöterna har sjunkit i två val i rad. Inom näringslivet och akademin återstår mycket att göra. Glastaket består, även om det har krossats på vissa områden.

Den ekonomiska ojämställdheten är alltjämt intakt. Även om kvinnors arbetstider har förlängts fortsätter kvinnor att arbeta deltid i stor omfattning. Detta innebär lägre inkomst, vilket i sin tur påverkar såväl ersättning vid föräldraledighet, arbetslöshet och sjukdom som framtida pension. Arbetsmarknaden har blivit något mindre könsuppdelad, vilket beror på att kvinnor har börjat arbeta i mansdominerade yrken. Kvinnors löner fortsätter att vara lägre än mäns. Sedan 1996 har den standardvägda skillnaden minskat med enbart 1,0 procentenhet. Skillnaden är störst inom privat sektor.

Kvinnor och män delar inte jämnt på det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Även om andelen män som tar ut föräldrapenning har ökat, tar kvinnor ut 75 procent av föräldrapenningen och utför merparten av det obetalda arbetet. Föräldraförsäkringens utformning bidrar paradoxalt nog inte till en utveckling mot en jämn fördelning av obetalt arbete, ett jämställt föräldraskap eller ett jämställt arbetsliv.

Mäns våld mot kvinnor har inte minskat. Även om kvinnors benägenhet att anmäla våld har ökat och oron och otryggheten bland kvinnor har minskat är kvinnors våldsutsatthet konstant eller möjligen ökande. Kvinnor och flickor drabbas också i högre grad än tidigare av kränkningar och hot om våld via digitala kanaler.

Det finns stora jämställdhetsproblem inom utbildningen. Flickor presterar bättre än pojkar i alla ämnen utom idrott, men upplever samtidigt mer stress. Maskulinitetsnormer och antipluggkulturer i skolan kan få stora konsekvenser på sikt där inte bara pojkars förmåga att tillgodogöra sig all form av utbildning äventyras utan även deras chanser till etablering på arbetsmarknaden. Det finns också tydliga könsskillnader inom hälsa, vård och omsorg. Kvinnor i åldern 35–64 år med kort utbildning har haft den sämsta hälsoutvecklingen de senaste tio åren. Dödligheten i cancer är 50 procent högre bland kvinnor med grundskoleutbildning, jämfört med dem med eftergymnasial utbildning.

 

Flickor presterar bättre än pojkar i alla ämnen utom idrott, men upplever samtidigt mer stress. Maskulinitetsnormer och antipluggkulturer i skolan kan få stora konsekvenser på sikt där inte bara pojkars förmåga att tillgodogöra sig all form av utbildning äventyras utan även deras chanser till etablering på arbetsmarknaden.

 

Det finns tendenser till en ökande jämställdhetsklyfta mellan kvinnor och män med olika inkomster och utbildningsbakgrund och mellan inrikes och utrikes födda. För att nå de jämställdhetspolitiska målen är det därför viktigt att fokusera på samspelet mellan kön och andra maktordningar. Det behövs därmed ett tydligare intersektionellt perspektiv i jämställdhetspolitikens genomförande och uppföljning.

Jämställdhetspolitiken måste bli strategisk, strukturerad och långsiktig. Jag kan konstatera att det varken saknas kunskap om jämställdhet eller goda exempel på hur den kan främjas. Sedan 2007 har mängder av lovvärda projekt genomförts, initiativ tagits och förändringsprocesser satts igång.

Över 70 myndigheter har fått olika uppdrag att utveckla jämställda verksamheter. Satsningar har genomförts i kommuner, landsting, regioner och organisationer och särskilda insatser har gjorts för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Vi kan konstatera att dessa insatser i flera fall har lett till ökad kunskap och att nya metoder har tagits fram, men att de ännu inte har lett till några bestående effekter på samhällsnivå och att det finns brister i styrningen av jämställdhetspolitiken.

Jämställdhetsintegrering behöver i högre grad få genomslag i styrningen av myndigheter och verksamheter. Trots omfattande återrapportering av myndigheternas insatser saknas det ofta analyser av effekter och regeringen brister i återkopplingen till myndigheterna. Det finns ett stort behov av fortsatt stöd till myndigheter, kommuner och landsting i strävan att utveckla jämställda verksamheter. Jämställdhetspolitiken behöver också samordnas, inte minst i fråga om samhällets insatser för att bekämpa mäns våld mot kvinnor.


Cecilia Schelin Seidegård. Foto: Länsstyrelsen

Samtidigt visar utvecklingen att det är möjligt att åstadkomma förändring. Resultat nås när tydliga mål sätts upp och kraftsamling görs. Jämställdhet är dock inget som uppnås med automatik. Jämställdhetsarbete innebär långa och komplicerade processer, där också motstånd finns. Jämställdhet kräver därför styrning och kontinuitet och att både politik, offentlig förvaltning, arbetsmarknadens parter, näringsliv och civilsamhället tar sitt ansvar.

Jag föreslår därför att:

Det övergripande målet alltjämt bör vara att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. De nuvarande delmålen om jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet och jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet bör i stort sett kvarstå. Delmålet mäns våld mot kvinnor ska upphöra kvarstår i sin helhet.

 

De fyra delmålen kompletteras med två nya delmål om utbildning respektive hälsa, vård och omsorg.

 

 

Uppdragen till myndigheterna görs tydligare och länsstyrelsernas roll att följa upp och stödja utvecklingen i respektive län utnyttjas mer.

 

 

En Jämställdhetsmyndighet bildas för att ge jämställdhetspolitiken stadga och långsiktighet. En Jämställdhetsmyndighet skulle ge såväl myndigheter, kommuner och landsting som andra aktörer bättre möjligheter att verka för jämställdhet mellan kvinnor och män. Med en myndighet får regeringen också det stöd som krävs för samordning av insatser och en samlad analys och uppföljning av politiken. Detta bör stärka såväl effekterna av som effektiviteten i jämställdhetspolitiken. Jag bedömer att en Jämställdhetsmyndighet är ett nödvändigt verktyg för en feministisk regering för att nå de jämställdhetspolitiska målen.

Läs mer. DN Debatt