Varje morgon går 600.000 människor som har fötts i ett annat land till jobbet. De betalar skatt och bär i hög grad upp välfärden. Sverige har genom historien varit öppet för människor och samarbetet med andra länder. Det har gjort vårt land rikare och jag är stolt över att vi har tagit vårt solidariska ansvar och givit människor, som flytt undan förföljelse, en fristad. Men samtidigt som många som kommit till vårt land har lyckats ska vi vara tydliga med att vi har stora integrationsutmaningar.

En lyckad och väl fungerande integration är en av vår framtids stora utmaningar. Därför genomför regeringen den 1 december den största förändringen av svensk integrationspolitik på 25 år.

Människor som flyr från krig eller allvarliga missförhållanden gör det för att söka en bättre och tryggare framtid för sig och sin familj. De förväntar sig att få bidra till samhället – inte att leva på bidrag.

I dag tar det sju år för den genomsnittliga flyktingen från uppehållstillstånd till arbete. Efter tre år i landet har endast 30 procent av flyktingarna arbete. Utrikes födda har 20 procent lägre sysselsättningsgrad än övriga befolkningen, skolresultaten är sämre och det finns hela bostadsområden som befinner sig i en nedåtgående spiral. Det är ett resurs­slöseri och vittnar om stora problem i organiseringen av den första tiden i Sverige. Den modell för mottagande av nyanlända som vi har haft under lång tid har inte fungerat, därför lägger vi nu om mottagandet av nyanlända. Det är systemet som har haft klara brister, inte de som kommer till Sverige.

Svensk integrationspolitik har brottats med två huvudproblem.

För det första har politiken präglats av alldeles för mycket av omhändertagande. Flyktingar och invandrare har bemötts som svaga individer, trots att det ofta är de mest drivna människorna som bryter upp från sitt hemland. Tydligast visades detta av att det fram till för några år sedan fanns ett arbetsförbud för den som var asylsökande i vårt land.

För det andra har politiken misslyckats med att se att de som har kommit hit är olika och har olika förutsättningar, bakgrund, drömmar och vilja. Politiken har inte varit tillräckligt individuellt anpassad utan har i stället formats utifrån att alla som invandrar har haft behov av samma stöd. Vi har haft en svenskundervisning för invandrare som har hållit för låg kvalitet och som i många fall inte tagit hänsyn till människors olika förutsättningar och bakgrund.

Den etableringsreform, som träder i kraft den 1 december i år, bryter med omhändertagandementaliteten och är tydligt inriktad på att den nyanlända snabbt ska få jobb och lära sig svenska. Det är därför väldigt förvånande att Socialdemokraterna visat sig beredda att försöka fälla finansieringen av viktiga delar av reformen.

Valfrihet, individuellt utformade insatser och fler aktörer är viktiga delar i den nya reformen. Men vi behöver också förändra synen på dem som lämnar sitt land för att söka skydd och en fristad i Sverige. De behöver inte en klapp på huvudet, utan professionellt stöd för att så snabbt som möjligt lära sig svenska, etablera sig på arbetsmarknaden och ta del av de möjligheter, rättigheter och skyldigheter som gäller i Sverige. Därför utgår reformen från individens behov, men betonar också tydligt individens eget ansvar för sin framtid.

Reformens viktigaste delar är:

• I stället för att tas emot av socialtjänsten ska nyanlända från dag ett mötas av insatser för arbete. Därför får Arbetsförmedlingen ta över samordningsansvaret från kommunerna när det gäller de insatser som ska leda till jobb och egen försörjning.

• Individuella insatser från dag ett. Kort efter att den nyanlända beviljats uppehållstillstånd träffar hon eller han Arbetsförmedlingen för ett etableringssamtal. Frågor om var i landet den nyanländas kompetens efterfrågas och hur vägen till arbete ser ut diskuteras för att tidigt matcha bostad och arbetsmarknad. Utifrån samtalet görs en skräddarsydd etableringsplan med individuella insatser.

• Etableringsersättningen är generell och lika för alla oberoende av var i landet den nyanlända bor. Ersättningen är individuell och utgår när den nyanlända aktivt deltar i insatserna – för att få ut full ersättning ska den nyanlända delta i svenskundervisning och andra insatser som föreskrivs i etableringsplanen. Den individuellt utformade ersättningen kan leda till förbättrad jämställdhet genom att ersättningen inte påverkas av andra inkomster i hushållet. Arbetslinjen är också tydlig i systemet – det är möjligt att arbeta vid sidan av insatserna utan att ersättningen minskas.

• En etableringslots införs för att stödja den nyanlända under den första tiden i Sverige. Ersättning till lotsen är resultatbaserad, vilket innebär att lotsen också har ett intresse av att den nyanlända så snabbt som möjligt kommer i arbete och kan försörja sig själv. Den nyanlända väljer själv lots.

• Samhällsorientering införs som en obligatorisk del av nyanländas etablering. Syftet med samhällsorientering är att den ska ge grundläggande förståelse för det svenska samhället, hur det fungerar och vad det innebär att leva och bo i Sverige.

Många nyanlända berövas i dag möjligheten att känna delaktighet och bli en del av det nya samhället. Långa väntetider för att börja studera svenska, få sin tidigare utbildning eller arbetslivserfarenhet översatt och avsaknad av kontakt med arbetsmarknaden leder till passivisering och ökar risken för ett långvarigt utanförskap. Det borde vara tvärtom.

Etableringsreformen lägger grunden för en ny integrationspolitik där arbete och kunskap i svenska språket är i fokus från första dagen. Som vid alla stora reformer kommer det säkert att finnas problem till en början. Jag kommer därför att ägna mycket tid åt att följa genomförandet och ha en beredskap att snabbt rätta till eventuella brister.
Jag tänker aldrig kompromissa med att Sverige ska fortsätta att vara ett öppet och tolerant land.

Som liberal välkomnar jag invandring, oavsett om man kommer som flykting eller om man söker sig till Sverige för att arbeta eller studera. Men vi måste bli bättre på att ge alla nyanlända som kommer till Sverige möjlighet att bidra till vår gemensamma framtid. Etableringsreformen är ett första viktigt steg i den riktningen.

Erik Ullenhag
integrationsminister (FP)