Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Obegripligt att S driver vinstjaktsfrågan mot förlust”

TCO förordar i sitt remissvar på Ilmar Reepalus utredning att man återvänder till tanken att regelverket för friskolorna ska vila på en långsiktig kompromiss mellan blocken. Vi instämmer, skriver artikelförfattarna.
TCO förordar i sitt remissvar på Ilmar Reepalus utredning att man återvänder till tanken att regelverket för friskolorna ska vila på en långsiktig kompromiss mellan blocken. Vi instämmer, skriver artikelförfattarna. Foto: Paul Hansen

Partiet tycks vara inställt på att driva frågan mot en solklar förlust i riksdagen i stället för att söka vettiga möjligheter till kompromisser om problemen i skolan. Den förhatliga vinstjakten kommer att fortsätta och möjligheterna att bilda en allians kring skolpolitiken krymper dramatiskt, skriver Widar Andersson, Kjell-Olof Feldt och Nils Lundgren.

Den socialdemokratiska partikongressen har beslutat att det behövs ett regelverk för att stoppa vinstjakten i välfärden. Som andra beslut i slagordets form måste det uttolkas. Men det bör åtminstone betyda grönt ljus för Ilmar Reepalus utredning om vinsttak för alla företag som bedriver skattefinansierad verksamhet under rubriken välfärdstjänster. Vinstbegäret har alltså blivit det stora hotet mot välfärdsstaten. Det måste regleras bort.

Vi som står bakom denna artikel har alla varit ordförande i Friskolornas Riksförbund under uppbyggnadstiden. Det är naturligt för oss att fråga efter motiven för beslutet och dess konsekvenser för det svenska skolsystemets framtid. Var finns bevisen för att lönsamma skolföretag är huvudorsaken till de problem det lider av? Är inte andra reformer än vinsttak eller vinstförbud viktigare när det gäller till exempel kunskapsinhämtandet, segregationen, bristen på rätt utbildade lärare?

Men den allra viktigaste frågan är: vill socialdemokratin stänga alla vägar till de bredare uppgörelser om skolpolitiken, som den själv länge efterfrågat? Driver regeringen Reepalus förslag till avgörande i riksdagen uppstår en strid man kommer att förlora. Det betyder inte bara att den förhatliga vinstjakten fortsätter. Möjligheterna att bilda en ny sorts allians kring den framtida skolpolitiken krymper dramatiskt.

Visserligen genomfördes friskoleformen av en borgerlig regering. Men två viktiga inslag, det fria skolvalet och skolpengen som följer eleven, har också socialdemokratiska rötter.

Utredningen har inte gjort någon konsekvensanalys av sina förslag (sådana analyser lär pågå i finansdepartementet), till exempel vad som händer om kommunerna med kort varsel måste ta hand om ett stort antal elever från nedlagda skolor.

Frågan om hur mottagarna/brukarna av välfärdsstatens tjänster ska kunna påverka tjänsternas innehåll och hur de utförs har länge sysselsatt det socialdemokratiska partiet. Under årens lopp har olika lösningar diskuterats och även praktiserats. Man talade om elevinflytande, patientmakt eller bara brukarinflytande. En valbroschyr från 1960-talet , med Tage Erlander som författare, gavs namnet ”Valfrihetens samhälle”. Men inte mycket hände i praktiken: de offentliga institutionernas hierarkier och makt över tjänsteutbudet bestod.

Det blev den borgerliga regeringen 1991–94 som satte bollen i rullning genom att ge begreppet valfrihet ett mycket tydligt innehåll i den svenska skolan. Med skolpengen i sin hand kunde eleverna fritt välja skola och det kommunala skolmonopolet avskaffades i och med att privatpersoner, även organiserade i aktiebolag, kunde få statligt tillstånd att etablera skolor.

Det sistnämnda gjorde reformen till ett bekymmer för Socialdemokraterna. Många hade invändningar mot privatkapitalismens intåg i välfärdssektorn och kommunpolitikerna klagade över att deras planering av utbildningsutbudet stördes av friskolornas framväxt. Efter regeringsskiftet 1994 försökte man blidka kritikerna genom att kommunalisera skolpengen och skärpa kraven på nya friskolor: de fick inte ha ”påtagligt negativa effekter på andra skolor” i närområdet. Men det fria skolvalet och elevens rätt att ta med sig den kommunala skolpengen rörde man inte. Resultatet blev att antalet elever i fristående skolor växte från 15.000 till 150.000 under den socialdemokratiska regeringstiden 1994–2006.

Utvecklingen blev också för de borgerliga reformatorerna annorlunda än de tänkt sig eller i varje fall utmålat. Friskolor visade sig vara intressanta investeringsobjekt för finanskapitalet, ett antal skolkoncerner uppstod som även attraherade så kallade riskkapitalbolag. I de socialdemokratiska leden tilltog aversionen mot vinstdrivna företag som kunde förvandla skattemedel, avsedda för barns och ungdomars utbildning, till aktieutdelningar.

Vid 2009 års partikongress måste partiledningen hitta en kompromiss mellan de som krävde förbud mot uttag av vinst ur skolföretag och de som försvarade det fria skolvalet. Uppgörelsen blev att vinstutrymmet skulle begränsas genom höjda kvalitetskrav, vilket förutsattes leda till ökade kostnader för skolföretagen. Förlustvalet 2010 ledde emellertid till att Socialdemokraterna aldrig konkretiserade denna idé.

Men även den borgerliga regeringen, som överlevde valet, kände sig tvungen att reagera eftersom opinionen alltmer vände sig mot vinsterna i välfärdsföretagen. Den förstärktes av att Socialdemokraterna och, mest högljutt, Vänsterpartiet började tala om de vinstdrivande företagen som ett hot mot själva välfärdsstaten. Deras vinster liknades vid stöld från folket, den utlovade mångfalden var en bluff och sanningen var segregation och försämrade Pisa-resultat. Våren 2011 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att bland annat föreslå åtgärder mot företag som genom ”ekonomiska uttag” försämrat verksamhetens kvalitet. Den skulle också ange hur uppköpare av skolföretag ska prövas med avseende på sina avsikter med köpet.

Socialdemokraterna kunde ha valt att se dessa direktiv som en öppning för en bredare uppgörelse om statens behandling av friskolorna, inklusive vinstproblemet. Den nye partiordföranden Stefan Löfven gav också intryck att så kunde ske, när han i samband med sitt tillträde förkastade idén om reglering av vinstuttag i välfärdsföretagen som ”orealistisk”. Det finns många andra sätt för ägarna att föra ut vinst, menade han. Men ganska snart hade han inordnat sig i ledet: vinster som går till privata ägare hör inte hemma i välfärden.

Något måste ändå ha hänt inför valet 2014. Socialdemokraterna deklarerade att friskolorna och valfriheten kommit för att stanna. De konstaterade också att motsättningarna med ständiga utspel om skolpolitiken i allmänhet och friskolorna i synnerhet varit skadliga för den svenska skolans förmåga att fullgöra sitt uppdrag. Ledande borgerliga företrädare signalerade att skärpta regler behövdes för friskolor och att riskkapitalbolag inte var lämpliga som ägare. I den andan träffade sex partier en överenskommelse om att friskolor skulle få finnas kvar men att en rad förändringar i regelverket skulle göras för att säkra långsiktighet och kvalitet. Ett uttalat syfte var att skolsystemet skulle få arbetsro.

Läget för friskolornas del förändrades emellertid på nytt sedan Löfven bildat sin minoritetsregering i koalition med Miljöpartiet. Vänsterpartiet krävde inte bara förhandlingar med regeringen för att stödja dess budgetförslag. Ett avgörande villkor för stödet var att regeringen utarbetade ett lagförslag som gjorde rent hus med vinster i välfärden. Resultatet blev Reepalus utredning som föreslår att vinsten i skattefinansierade företag inom välfärden inte får vara större än statslåneräntan plus sju procent av sysselsatt (operativt) kapital.

Förslaget har fått hård kritik av remissinstanserna. Den definition det gör av tillåten vinst skulle göra det svårt eller omöjligt för många skolföretag att fortsätta, eftersom den är så snäv att den utesluter en kapitaluppbyggnad för företagen som ger dem tillräcklig kreditvärdighet och förmåga att utstå tillfälliga intäktssvackor. Samma farhågor framfördes från de ideellt drivna företagens sida. Utredningen har inte gjort någon konsekvensanalys av sina förslag (sådana analyser lär pågå i finansdepartementet), till exempel vad som händer om kommunerna med kort varsel måste ta hand om ett stort antal elever från nedlagda skolor.

Alla oppositionspartier utom Vänsterpartiet har förklarat att de kommer att rösta mot regeringen om den lägger en proposition om vinstreglering av välfärdsföretag.

En förnuftets röst har höjts. TCO förordar i sitt remissvar att man återvänder till tanken att regelverket för friskolorna ska vila på en långsiktig kompromiss mellan blocken.

Vi instämmer.

DN Debatt. 19 april 2017
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.