Handelsbanken och Nordea har varit närmast unikt framgångrika det senaste året. De svenska bankernas kontorsrörelser gör ett strålande jobb, som kommer även de svenska hushållen till del i form av mycket låga räntor på bostadslån. De flesta bankanställda i Sverige är därför väl värda sina rörliga ersättningar. De är orättvist attackerade när Anders Borg och Mats Odell svingar klubban och nu är det dags att svinga tillbaka. De börsnoterade bankerna skulle ganska lätt kunna neutralisera en del av kritiken genom att betala all bonus i aktier som måste behållas i tre år. Då borde även Odell & Borg bli nöjda, skriver finansanalytikern och journalisten Peter Malmqvist.
Sök i en tidningsdatabas på ”banker” och ”bonus” och du kommer ofelbart att hitta namnen ”Mats Odell” eller ”Anders Borg”. De båda ministrarnas USA-inspirerade skällande på bankernas bonussystem är både imponerande och deprimerande. Imponerande eftersom ministrarna gör ägarkapitalisternas jobb bättre än ägarna själva. Kapitalisterna behöver bara ducka så kommer bonusbeloppen med all säkerhet att gå ner och deras vinster att öka. Men det är också deprimerande att höra ministrarna dra alla banker över en kam. Skillnaderna mellan de svenska bankerna och mellan Sverige och USA är dramatiska. De flesta bankanställda i Sverige är faktiskt väl värda sina rörliga ersättningar.
Handelsbanken och Nordea har varit närmast unikt framgångsrika det senaste året. Handelsbanken har lyckats öka helårsvinsten med 22 procent, medan Nordea klarat ett oförändrat resultat. Det kan jämföras med Stockholmsbörsens samlade bolagsvinster som rasat 42 procent, vilket är ungefär samma utveckling som SEB haft. Swedbank, däremot, har tappat hela vinsten och redovisar en sammanlagd förlust de fyra senaste kvartalen på 1,1 miljard kronor. Swedbank är den enda svenska bank som haft en utveckling ens i närheten av den amerikanska.
I USA vände hela banksektorn från en kvartalsvinst på 78 miljarder dollar vid halvårsskiftet 2007 till en kvartalsförlust på ofattbara 85 miljarder drygt ett år senare. Från fjärde kvartalet 2007 har de amerikanska bankerna gått med förlust i stort sett varje kvartal.
Även börsutvecklingen visar att det är skillnad mellan de svenska bankerna och mellan Sverige och USA. Sedan börstoppen, sommaren 2007, har Handelsbanken överträffat Stockholmsbörsens genomsnittsutveckling med hela 40 procent, samtidigt som Nordea gått 23 procent bättre. SEB och Swedbank har däremot halkat efter, med 40 respektive 54 procent. Ändå har de svenska bankernas genomsnittsutveckling varit nästan 40 procent bättre än bankgenomsnittet i USA.
Den stora skillnaden mellan Sverige och USA, liksom de stora skillnaderna mellan de svenska bankerna, gör att det är fel att dra amerikanska paralleller, liksom att attackera ”banker” som om de vore en homogen grupp. Det är nu den försiktige bankmannen skall berömmas och belönas, den person som fick stå i skuggan av de upphöjda risktagarna när marknaden var som hetast. När SEB och Swedbank hyllades för sina aggressiva baltiska strategier fick Handelsbanken rikligt med kritik för sin passivitet. Om inte försiktiga strategier skall kunna belönas trots att Sveriges ekonomi i övrigt är svag, då kommer ingen att kunna fostra försiktighet i finanssektorn.
Ministrarnas kritik blir också skev eftersom den riktar sig till bankens verksamhet generellt. I grova drag kan storbankerna indelas i två delar: kontorsrörelsen och finansmarknadsdelen. Kontorsrörelsen är en av Sveriges största arbetsgivare inom tjänstesektorn, därtill alla bankers ryggrad. Det är som en vanlig affär med betalningstransaktioner, sparprodukter och utlåning som varor. Denna verksamhet ligger långt ifrån Kungsträdgårdens mångmiljonbonusar, och långt ifrån vidlyftiga tillväxtstrategier i Baltikum.
Kontorsrörelserna gör i dag ett strålande jobb och visar mycket små kreditförluster. I procent av utlåningen ligger Handelsbanken, inklusive övriga Norden och Storbritannien, på 0,23 procent och Nordeas hela nordiska verksamhet på 0,57 procent. Det är faktiskt under 80-talets ”normala” kreditförlustnivå på 0,7 procent, då bankerna inledningsvis var hårt reglerade av staten. Även förlusttyngda Swedbanks svenska verksamhet har mycket låga kreditförluster, endast 0,23 procent av utlåningen, medan SEB har kreditförluster på totalt 1,07 procent, varav tre fjärdedelar utgörs av förluster i Baltikum.
Den välskötta kontorsverksamheten kommer även de svenska hushållen till godo. Räntan på bostadslån i Sverige ligger mycket lägre än motsvarande ränta i USA, trots att centralbankernas styrräntor är lika. Ett tvåårigt bostadslån i Sverige kostar ungefär 2,6 procent, medan motsvarande lån i USA ligger på ungefär 6,5 procent. De amerikanska bankernas behov av att täcka kreditförlusterna håller kundernas räntor höga, medan de svenska bankernas starka inhemska verksamhet gör att konkurrensen inom bolåneområdet är uppfriskande hög. Alla tusentals svenska bankanställda i denna oglamorösa kontorsrörelse är orättvist attackerade när Odell & Borg svingar klubban.
Det är dags för bankerna att plocka upp klubban och svinga tillbaka. Tystnaden tolkas nämligen av allt fler som att Odell & Borg faktiskt har rätt, att finansarbetarna är överbetalda. Hur ett vettigt bonussystem skall se ut diskuteras över hela världen. En faktor är de flesta överens om – det måste vara långsiktigt. Ett treårigt perspektiv nämns ofta.
De börsnoterade bankerna skulle ganska lätt kunna neutralisera en del av Odell & Borgs kritik genom att betala all bonus i aktier och samtidigt sluta avtal om att aktierna måste behållas i minst tre år. Då skulle det internationella kravet på långsiktighet i bonusprogrammet vara uppnått och de anställda skulle även i övrigt få mer att säga till om, exempelvis kring vidlyftiga tillväxtplaner som riskerar att punktera aktien. Denna förändring går inte att göra för innevarande år, eftersom de avtalen redan löper, men för bonusåret 2010 borde detta vara fullt möjligt att genomföra. Då borde även Odell & Borg bli nöjda.
Peter Malmqvist
finansanalytiker och journalist