Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Offentlig upphandling är byråkrati till ingen nytta”

Foto: Lotta Härdelin

Riv upp LOU. Lagen som ska garantera effektivt och rättvist användande av ­offentliga medel är tandlös, dyr och klumpig. Låt Sverige bli ett försöksundantag från EU-kravet på offentlig upphandling, skriver Christina Ramberg, professor i civilrätt och Ilmar Reepalu, tidigare kommunstyrelsens ordförande i Malmö.

Vid upphandlingen av Nya Karolinska sjukhuset inkom ett (1) (ETT!) anbud på 30 miljarder kronor. Det är inte effektiv konkurrens. Ett privat företag som skulle ha gjort motsvarande upphandling, skulle ha säkerställt mycket mer konkurrens (billigare pris) och kunnat använda lösningar som medgav betydligt större flexibilitet under utförandet (mer valuta för pengarna). När det gäller inköp är det ingen stor skillnad på att spara skattebetalarnas eller aktieägarnas pengar. Det är inte rimligt att regelverken för inköp ser så olika ut i privat och offentlig sektor.

För myndigheter, kommuner och andra offentliga organ gäller lagen om offentlig upphandling (LOU). Det är en extremt detaljerad lag med 244 långa paragrafer. De tjänstemän som ansvarar för inköp av varor och tjänster tvingas ha fokus på byråkratiska, krångliga regler. De är livrädda att göra fel. Vore det inte bättre om inköparna hade fokus på att göra rätt, det vill säga bra, affärer för skattebetalarna?

Offentlig upphandling omsätter mellan 550 och 600 miljarder kronor årligen. Om offentlig sektor till exempel skulle kunna upphandla 5 procent billigare och mer effektivt, skulle besparingen bli 30 miljarder kronor. Inom ramen för detta enorma årliga belopp skulle vi kunna höja lärarlönerna till anständiga nivåer och genomföra många andra angelägna reformer.

LOU syftar till flera fina saker. Inköpare ska inte slösa med skattebetalarnas medel, utan köpa det som ger mest valuta för pengarna. Inköpare ska inte osakligt gynna sin svåger eller kompis eller sig själv. Inköpare ska inte leka lokalpatriot, utan köpa från den som är bäst även om säljaren finns i en annan kommun eller utanför Sveriges gränser. Inköpare ska inte ta mutor. Alla leverantörer i EU, inte minst småföretagare, ska ha chans att leverera till offentlig sektor. Alla dessa målsättningar är enkla att sympatisera med.

LOU fungerar inte som ett medel att uppnå målsättningarna. Skattebetalarnas pengar rinner iväg på grund av administrativt dyra och långsamma inköpsprocesser. En hel del skattemedel bortslösas på meningslösa juridiska tvister när LOU-upphandlingar överklagas. LOU hindrar offentliga organ att sluta de långsiktigt mest lönsamma och flexibla avtalen. Under senare tid har diverse skandaler visat att LOU inte är ett effektivt vapen mot korruption. Upphandlingar sker ofta samordnat och stort i syfte att spara administrativa kostnader för upphandlingsförfarandet. Det leder till att mindre leverantörer inte har en chans att delta och i praktiken blockeras från att leverera till offentlig sektor.

I privat sektor sker inköp enligt professionella och sofistikerade metoder som är specialanpassade till olika företags behov vid olika typer av transaktioner. En skicklig inköpare i privat sektor är en betydelsefull nyckelperson. Privata företag kräver att inköparen gör den bästa affären till det bästa priset, inte gynnar sig själv, inte tar mutor och inte agerar lokalpatriotiskt. Privata företag som ser möjligheter att öka sina vinster genom effektiva inköp har uppföljning, värdegrundsarbete och benchmarking som säkerställer att deras inköpare sköter sitt arbete.

När det uppstår problem är leverantörer till privat sektor ofta generösa och lusläser inte kontraktets alla villkor, utan förstår att det är viktigt med give and take så att leverantören bygger förtroende inför nästa avtalsförhandling. Genom smidigt samarbete kan parterna lösa problem flexibelt och kostnadseffektivt.

För leverantören till offentlig sektor lönar det sig att vara en snål och ogin paragrafryttare. En leverantör till offentlig sektor har inget incitament att vara smidig. Om leverantören är generös mot beställaren, så har leverantören ingen fördel alls i nästa upphandlingsomgång. Om parterna avviker från kontraktets detaljvillkor, så klagar genast någon konkurrent. Det leder i praktiken till många trubbiga leveransproblem som parterna inte kan lösa i samförstånd, vilket är dyrt för skattebetalarna.

Vi är övertygade om att Sverige behöver en helt annan modell än den otympliga LOU. Vi har förtroende för att inköpare i offentlig sektor skulle kunna bli lika professionella som inköpare i privat sektor om de fick samma sofistikerade inköpsverktyg och utsattes för samma uppföljande utvärderingar. I dag sker ingen uppföljning av inköp i offentlig sektor på annat sätt än att leverantörer kan överklaga upphandlingar som inte skett enligt regelboken. Det finns alltså ingen intern uppföljande kontroll av den upphandlande myndigheten. En sådan attityd accepterar inte privata företag som känner ansvar inför sina aktieägare.

LOU borde avskaffas. Det behövs ingen lag som detaljerat beskriver hur inköp ska gå till. Det är bättre med utbildning av inköpare i moderna skräddarsydda upphandlingsmetoder, värdegrundsarbete och uppföljning. Enligt vanliga lagar som gäller för inköp i både privat och offentlig sektor döms en korrumperad inköpare för brott och kan bli av med jobbet.  Inköpare som inte är professionella kommer inte att göra karriär. Dessa sanktioner är inte vattentäta men de fungerar tillräckligt bra i privat och offentlig sektor. LOU gör varken till eller från när det gäller korruption. LOU:s märkliga sanktionssystem, som bygger på att leverantörer ska stämma sin potentiella uppdragsgivare, är varken effektivt eller värdigt.

När rädslan för att göra fel så totalt dominerar över stimulansen och energin att göra rätt, blir balansen fel och sannolikt blir därmed många upphandlingar mindre optimala. Inget privat företag skulle frivilligt ta på sig en sådan tvångströja som LOU innebär.

I Sverige finns LOU på grund av EU-direktiv. Vi önskar att Sverige snarast ska bli ett försöksområde och undantas från direktiven om offentlig upphandling. Låt Sverige under tio år bevisa för EU att Sverige kan spara mer av skattebetalarnas pengar och åstadkomma mer kostnadseffektiva, mindre lokalpatriotiska och mindre korrumperade inköp än vad som sker i dag enligt LOU. Om lilla Sverige är alltför stort för ett experiment, så låt Region Skåne eller Malmö Stad bli försöksområde.

Alla politiska partier borde kunna ställa sig bakom en begäran om att Sverige får bli försöksområde. Varför inte göra något radikalt i stället för att mesigt uttrycka glädje över en utredning (SOU 2013:12) som talar vackert om ”den goda affären” och endast föreslår små petändringar i LOU:s hundratals paragrafer?

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.